rankrikes president Emmanuel Macron har samlat topparna i det så kallade G7 för att träffas i den baskiska staden Biarritz (Miarritze på baskiska). Men varken han eller de andra mötesdeltagarna har kunnat gömma undan att G7 är en relik från det förflutna utan större betydelse i dag. Som kommentatorn Finian Cunningham skriver ”G7 är en föråldrad och onyttig klubb för pratkvarnar”.
Donald Trump, avskrev också organisationen vid dess toppmöte i Quebec i 2018. ”Det var som om Förenta Staternas president gick lös på G7 med en rivningsmaskin”, skrev Council on Foreign Relations (CFR) på sin hemsida som en kommentar till uppdelningen vid G7-mötet i Quebec.
Trump ställde upp på mötet i Frankrike, men inte utan att fortsätta att undergräva legitimiteten i organisationen. ”Ryssland borde ha varit här”, sa Trump.
Tanken med G7 är att det ska omfatta världens sju ledande ekonomier, men det var länge sedan just de var där. Till stor del är det inte i dessa länder det händer.
I G7 ingår: USA, Kanada, Storbritannien, Tyskland, Italien, Japan och Italien. Men ser vi på den verkliga ekonomiska styrkan i världens länder i dag ser det helt annorlunda ut. Här är en översikt från Wikipedia från 2018. Den omfattar siffror från IMF, Världsbanken och CIA:
Här ser man att till och med ett enat EU är passerat av Kina, och att endast fem av de sju G7-länderna befinner sig i topp-10. Alla överskuggas av Kina, men också Indien har gått förbi sex av de sju. Ryssland är mycket mer ”G7” än vad Storbritannien och Frankrike är, och vad Kanada angår, så dröjer det inte länge förrän landet passeras av Iran. Frankrike och Storbritannien håller på att falla ur topp-10, passerade av Indonesien och Brasilien. Ryssland var ett tag med när det var G8, men straffades av de andra och uteslöts år 2014. Macron bad nyligen Vladimir Putin att gå med igen, men Putin skrattade bort allt och frågade om G7 existerar.
Att tala om världsekonomin och inte ta med Kinas president Xi Jinping, det säger något om hur föråldrad denna organisation är. Och ingen bör tro att XI sörjer ett ögonblick över detta. Kina har inget intresse för G7. För dem är G20 ett mer relevant forum, och där är Europa i stort sett en väggprydnad. I ännu större utsträckning prioriterar Kina det som är viktigt, nämligen Shanghai-gruppen, SCO, och sidenvägsbältet, (The Belt and Road Initiative, BRI).
Tyngdpunkten i den globala ekonomin har flyttat till Asien. Europa är marginaliserat och betyder väldigt lite. Det transatlantiska samarbetet blir alltmer en museal artefakt som man talar om och behandlar försiktigt, medan alla ser att det spricker i alla ändar. Det är i Asien det händer, och där har sådana som Macron, Johnson och Merkel mycket lite att säga till om.
Översättning: Bertil Carlman
Originalartikeln steigan.no 2019-08-26 >>
Ett slags kalkonmöte, med andra ord. Mycket flax men lite flykt.
På UNT:s ledaravdelning ökar förvirringen när man sakta börjar märka att den neo-liberala kompassen visar fel. Dagens ledare ”En klubb att värna – Helgens toppmöte visar på behovet av ett G7” noterade att ”det är inte de sju största ekonomierna som samlas, inte heller de sju största demokratierna.”
”Trumps önskan om att bereda plats för Vladimir Putin igen fick också nobben av de andra ledarna. Av samma skäl bör inte ledaren för världens största land Kina, Xi Jinping, bjudas in när den demokratiska utvecklingen går åt alldeles fel håll, just nu inför allas ögon i Hongkong.
Bland de nio övriga ledare som bjöds in den här gången märktes Indiens premiärminister Narendra Modi. […] Modi, ledare för världens näst största land, och femte största ekonomi, borde ligga närmare en permanent inbjudan till ett nytt G8 än såväl Putin som Xi Jinping.”
Men för tre månader sedan undrade samma ledarsida om ”Modi är rätt man?”.
På Global Times skriver Fabio Massimo Parenti* ”De starkaste staterna, enligt nymerkantilisterna, ger liv åt internationella regimer (monetärt, kommersiellt, produktivt, etc.) för att främja nationella intressen, sedan vägrar de att följa principerna och reglerna när dessa kommer i konflikt med egna intressen. På detta sätt är det möjligt att förklara USA: s utträde ur internationella avtal, såsom Parisavtalet, kritiken av de skyddsklausuler som planeras inom WTO, hotet att lämna denna organisation, och så vidare.
Av denna anledning talar många observatörer om slutet på den liberala ordningen, eftersom avhoppen av ledarna håller på att bli konstant.”, mycket läsvärt.
* The author is associate professor of Geography/International Studies (ASN), teaching at the International Institute Lorenzo de’ Medici, Florence. He is also member of CCERRI think tank, Zhengzhou, and EURISPES, Laboratorio BRICS, Rome
Narendra Modi försöker balansera ”mellan öst och väst”. I Kashmir har han gjort bort sig. I Brasilien har den först av USA stödda Bolsonaro fått känna på, och också påpekat, hur kolonialt Väst kan bete sig. Den nära militära alliansen USA, Japan och Sydkorea knakar i fogarna.
Världsutvecklingen är mycket dramatisk och spännande. Det UNT skriver ”Av samma skäl bör inte ledaren för världens största land Kina, Xi Jinping, bjudas in när den demokratiska utvecklingen går åt alldeles fel håll, just nu inför allas ögon i Hongkong” visar på vad som finns kvar av existensberättigandet av G7, ur G7:s egen synvinkel vill säga. Fast inte ur USA:s synvinkel(?). Det vill säga, det gäller demokratin. Fast vi som följer med i världens utveckling, på denna blogg bl a vet att det är, som man skriver på en del ställen, ”bull**it”. Om jag inte fattat fel, vilket jag gör emellanåt, så stämmer Mao Zedongs begrepp papperstiger, väl in på G7.
Den av mig citerade Fabio Massimo Parenti skriver mot slutet av artikeln:
”Åter igen är det neoliberalismen, med olika nymerkantilistiska schatteringar som gäller [för Väst], medan Kina experimenterar med en modell ”sui generis”. Vad menas? Officiellt kallar Kina sitt ekonomiska system ”socialism med kinesiska förtecken”. Jag skulle kalla det en variant av statskapitalism. Fabio är en skicklig diplomat och använder begreppet sui generis. Enligt Wikipedia: ”Sui generis, eller av sitt eget slag, är ett latinskt uttryck med den bokstavliga betydelsen av eget kön eller unik i dess karaktär. Uttrycket skapades av skolastisk filosofi för att benämna en idé, en entitet eller en verklighet som inte kan inkluderas i ett större koncept eller för en art som har sitt eget genus.”
Sug på den!