Slurp och så ligger man åter i sörjan av kultur-, kunskapsförakt och fotbollshuliganer. Samt shop untill you drop.
Sverige har flest handlare/gallerior per person i hela Europa. Tror makthavarna verkligen att livet handlar om att konsumera? Att människor blir friskare, gladare och lyckligare. Gallerior, gallerior, gallerior, inne i stan. Vem skall handla där? Barnfamiljer med bil åker utanför stan för att handla billigare och bekvämare med fri parkering. Vilka kör in till stadens gallerior med dyrare varor och inga parkeringsplatser? Eller om man råkar hitta en, hundra kronor i timmen.
I de redan befintliga konsumenttemplen är glest mellan besökarna. De stora tomma hotellen på Sicilien ägs ofta av maffian. Tanken är inte nöjda gäster utan att tvätta svarta pengar vita. Krogar som aldrig har några gäster men ändå fortsätter år efter år fyller antagligen samma funktion. Undrar vilken funktion tomma gallerior fyller?
Samtidigt som man vill minska trafiken i staden genom biltullar spränger man nya jättegarage (Stigberget) och planerar en autostrada mitt i den gamla stadskärnan. Där redan förresten problemen är stora för de gamla sexton- och sjuttonhundratalsfasaderna. Tror makthavarna att bilavgaserna blir mindre genom tre T-korsningar på Slussen. Luften renare? Vilken är den hemliga agendan jag inte förstår.
Barnens skolresultat fortsätter att sjunka katastrofalt. Det är väl naturligt när inget i samhället visar på att kunskap är något bra. Gissar att de hungriga unga invandrarna blir räddningen.
Humanister kallas här kommunister. Och det byggs tjusiga nya privata förlossningssjukhus som läkare varnar för. Föd inte era barn där, det är inte säkert. Men dyrt.
Grips genast av en obehaglig känsla av otrygghet. Det är något lurt. Ta t.ex. den otroliga fixeringen på träning och ungdom. På det yttre. Fasta lår och rutiga magar. Det tränas och springs. När var det senast en sån fixering på det yttre? Det var nog i trettiotalets Tyskland med sin antiintellektualism och dyrkan av kroppen och styrkan. Och sitt förakt för svaghet.
En glädjande sak är ändå att miljö- och vattendomstolen satt stopp för det livsfarliga jättegaraget i Katarinaberget. Hela Nya Slussen-eländet har redan kostat över en miljard av åtta budgeterade. En miljard om året. Skulle gissa att summan blir den dubbla. När det går att på kortare tid och mindre pengar bit för bit restaurera hela nuvarande Slussen, som det var tänkt, utan en åttaårig mardröm av avstängt trafik, farliga provisorier, jättegalleria och rasande trafikanter.
Föraktet för svaghet är skamlöst tydlig. Vem kommer, om nu Nya Slussen byggs, att kunna ta sig fram? Uppför trappor och höga ramper. Lika höga som ett sexvåningshus. De som inte är atleter tvingas in i gallerian till rulltrappor och hiss. Och det är just detta som är meningen. Du kommer ingenstans utan att passera Gallerian. Förhoppningen är väl att människor nu är så förtvivlade och utmattade att de måste shoppa lite för att lugna ner sig och få tröst.
Köpa sig lite tröst. Och det är just meningen. Handla, bara handla, konsumera till du kräks.
Efter varje resa till stan blir jag förkyld, illamående och kroppen värker. Det är nåt lurt. Man vänjer sig, säger vännerna. Ja, ta en bakelse som tröst och belasta sjukvården lite mer. För där har vi ett lukrativt folkhälsoproblem. Fetma.
Ta lite medicin om den finns på något apotek i din närhet. Nu gäller det att ta fram rullatorn och springa mellan apoteken tills du hittar vad du behöver och förhoppningsvis även hitta apotekaren bland alla läppstift och schampon.
Visst, man vänjer sig. Magnus Hedlund och Claes Hylinger finns. Samt den underbara Margareta Hallin som sjunger om sin mysiga etta på Söder. Också tröst. Och hopp.
Hälsningar från en realitetsanpassad.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: förakt för svaghet, gallerior, maffian, kroppsfixering, Slussen, svarta pengar, Ulla Hedström
Noterade också hur det är många företeelser från 20- och 30-talet som uppstår. Kvantitativt tänkande, kropps/utseende-fixering, människan skall vara till för samhället, avvikare skall behandlas att passa normen osv.
Ser fascismen alltid likadan ut?
Martin!
Nej fascismen ser verkligen inte alltid likadan ut, eftersom den följer modet. Modet avviker aldrig från den kulturpolitiska huvudfåran, alla lite avvikande modetrender sugs snabbt upp i huvudfåran. Fascismen får alltså i olika tider ett unikt utseende. Politiken är hönan och kulturen ägget, men det är en växelverkan. Vad sägs om den amatöranalysen?
Visst men för en materialist ser det alltid samma ut. I de materiella villkoren ser det lika ut. Men det var jag som tog upp saker inte direkt kopplade till materiella villkor.
Postmodernistisk fascism och modernistisk fascism är för mig bara ytliga skillnader. Den du, jag kallade kulturen för ytlig! 🙂 Hur kan effekterna av modernismen speglas av postmodernismen? Hur kommer det sig att de enbart reproducerar de tankar som kom med modernismen? Rasism, fascism, rationaliseringar, vetenskaplig politik, peka på avvikaren som sjuk osv.
Jag tror inte fascism får fäste i vilken kultur som helst nämligen. Därför fascismen föddes i modernismen och reproducerades av postmodernismen. 🙂
Dialektiken pojkar, glöm inte dialektiken! Utan denna förstår vi inte hur relationen mellan yttre och inre motsättningar omvandlar samhällena genom historien.
Här är det ändå på sin plats att tacka Ulla Hedström för sitt (vad jag kan se) debutinlägg på denna härliga nu nästan kollektiva blogg. Mycket tankar och orienterade mot Storstadens puls, vilket faktiskt känns rätt så befriande här från insnöat akademiska Uppsalas horisont!