Rysslands nuvarande västgräns i gult, en eventuell framflyttning i Vitryssland rödmarkerad.

Jag undrar hur realistiska dessa uppgifter är. Putin har varit hos Lukasjenko i Minsk och möjligen har de två presidenterna kommit överens om något. En del människor tror att det handlar om att de två staterna slås ihop.

Vitryssland är ju inte jättestort, men har viss betydelse ändå. De två staternas militärer har haft manövrer tillsammans. Samtidigt skulle nog de mer aggressiva elementen i NATO vilja ordna till något (en ”färgrevolution” kanske?) så att trupper och kärnvapen skulle kunna flyttas närmare Moskva.

Nu har alltså Ryssland och Vitryssland militärt samarbete, men antagligen skulle den militära planeringen förenklas en del med bara en politisk och militär ledning. Hela gränsområdet mellan de tre baltiska staterna skulle ha Ryssland på östra sidan om gränslinjen, och Litauen skulle bli nästan inringat av ryskt territorium, med bara ett kort gränsavsnitt mot Polen. Hela Ukrainas nordgräns skulle också ligga mot Ryssland.

Intressant, men som sagt: har man övertolkat något som Lukasjenko sagt, eller är det verkligen ändringar på gång?


I samarbete med Björnbrum

Föregående artikelDÖDSDOMEN MOT JULIAN ASSANGE
Nästa artikelÖVERENSKOMMELSE KLART OM TOPPMÖTE PUTIN–TRUMP, HELSINGFORS MÖJLIG PLATS

7 KOMMENTARER

  1. Det som sätter ner förtroendet för detta inlägg är påståendet att Litauen skulle bli nästan helt inneslutet av Ryssland med bara ett kortgränsavsnitt mot Polen. Vad har hänt med Lettland, staten norr om Litauen?

    Jag undrar vad vår inofficielle expert på Vitryssland, Mats Larsson, har för uppfattning om inlägget. Mina egna kunskaper, bristfälliga som de ändå är, säger att Vitryssland och Lukasjenko har allt att vinna på att hålla kvar den nuvarande politiken med hyfsade relationer i öst och väst, och allt att förlora på att bli en liten rysk provins.

    Men lilla erfarenhet av vitryssar säger dessutom att de är mycket stolta över sitt land.

    Dessutom har vitryssarna inte bara återupptaget de diplomatiska relationerna med Sverige, som bröts efter nallebjörnsincidenterna, de har också satt upp ett fungerande konsulat http://sweden.mfa.gov.by/ru/consular_issues så att man nu kan söka visum i Stockholm och behöver inte vända sig till konsulaten i Riga eller Helsingfors.

  2. Ja, du har rätt om gränsen mot Lettland givetvis. Å andra sidan tror jag den inte är militärt särskilt stark norrut, jämfört med det sydvästra hålet mot Polen.

    Har funderat lite mer på det här, och skall man utgå från hur Ryssland (”Putin”) hittills agerat så krävs det ett rejält hot för att man skulle flytta gränsen. Jämför med hur Ryssland agerade när deras bas på Krim hotades. Även om NATO-styrkor drar omkring i grannländerna kan de knappast uppfattas som att Barbarossa 2.0 är på gång, antar jag. Men om det uppstod ett akut hot mot Kaliningrad …?

    Ett annat argument mot hopslagning skulle vara att Ryssland (”Putin”) med sedvanlig list använder Vitryssland som en buffertzon som kan påverka EU eller användas på andra skumma sätt. Kanske som mellanstation för viss handel. Ytterligare en aspekt är kinesiska aktiviteter både i Vitryssland och Ukraina, och hur de inverkar på utvecklingen har jag inte den ringaste aning om.

  3. Prersident Putin är nog en mycket intelligent man, men att han skulle vara speciellt ”listig”, dvs mer än vad som krävs i den politiska branschen, ställer jag mig ytterst skeptisk till.

    Det är en idé som dykt upp i de västliga medierna när de ska söka förklara vad som händer i världen. Eftersom de driver tesen att det mesta ”dåliga” som sker beror på Putin (NATOs och EUs splittring och försvagning t.ex.) måste de tänka ut komplicerade Kremlintriger för att hjälpligt få det att gå ihop. Och då kommer ju automatiskt Putin att framstå som dj-lt listig.

    Var det inte efter Skripaaffären som en del medier lanserade hypotesen att Putins motiv (ty det var ju han som beordrat saken) var att få Theresa May att gå ut stenhårt (som hon gjorde) för att därefter hennes fall skulle bli desto större när det hela avslöjades som en icke-rysk komplott.

  4. Min enda kommentar: Jag har förstått att den nationella identiteten är svag i Vitryssland, och att många hellre pratar ryska än vitryska. Det skulle ju tala för någon slags sammanslagning med Ryssland.

    En fråga: Jag har hört att man kan flyga in till Vitryssland och få visum på plats. Bara att man måste ha en försäkring eller köpa en på flygplatsen.

    Vem vet mer? Jag funderar på att flyga till Vitryssland. Jag samlar ju länder och var på Island nyligen (mitt 108 land), samma dagar som dels matchen mot Argentina och dels nationaldagen.

    Apropå ingenting så är numera tio procent av befolkningen på Island invandrare. De får behålla sina namn, men de barn som föds av såväl in-födda som in-vandrade islänningar måste ta ett isländskt namn.

    Det finns ett antal godkända pojk- och flicknamn. Kanske en bra åtgärd för att motverka rasistisk diskriminering, som när folk med utländska namn sorteras bort vid jobbansökningar.

    Också ett sätt att behålla landets enande kulturella samidentitet.

  5. Hans N!
    Du skrev: ”Jag har förstått att den nationella identiteten är svag i Vitryssland, och att många hellre pratar ryska än vitryska.”

    Man kan inte, som man gör i Sverige, sätta likhetstecken mellan språk och nationell identitet. En och annan finlandssvensk i Finland går kanske omkring och känner att Sverige är hans rätta hemland, men han har nog inte många likasinnade.

    Eller för att ta ett drastiskt exempel. Skulle du skriva: ”Jag har förstått att den nationella identiteten är svag i Republiken Irland, och att många hellre pratar engelska än gäliska.”

  6. Förtydligande…
    Jag menade att jag fått intryck att den vitryska identiteten är svag. Punkt.

    Dessutom kan en del ryska bättre än vitryska har jag läst. Vilket kan vara kopplat till ovan, eller inte.

    En del på Åland känner sig nog som svenskar. Varför inte byta Åland mot Tornedalen om befolkningarna så skulle önska?

  7. Hans N.: Det kan hända att många ålänningar känner sig som rikssvenskar och av det skälet inte skulle motsätta sig att Åland blev en del av Sverige.

    Det ville man 1918, men drivkraften var också att de inte ville bli en del av ett rött Finland.

    Ålänningarna utgör en del av den finlandssvenska nationen. Och den motsatte sig 1918 på det skarpaste ett avskiljande. De gjorde detta inte bara som finländska patrioter utan också därför att deras andel av Finland befolkning skulle minska.

    Att idag överför Åland till Sverige skulle även ”rikssvenskt” sinnade ålänningar kraftigt motsätta sig. Det skulle ju dra undan mattan för en av Åland viktigast inkomstkällor: TAXFREE.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.