Vi håller nu andan, för ännu vet vi inte. Visar de fasansfulla bilderna och filmsnuttarna i alla ledande medier en verklig gasattack? Ja, i så fall är det förfärligt framför allt för de drabbade. Men allra värst är att det kan bli en katastrof för världen.
I den mediehysteri som just nu råder är eventuella frågetecknen svåra att framföra. Mediedramaturgin kräver att det som framförs är sant i precis den mening som medierna enstämmigt framhåller. Indignationen ska explodera och blockera alla eventuella rimlighetsfrågor.
Men frågetecknen är självklara efter alla fejkade filmer, bilder och annan desinformation som har SOHR (the Syrian Observatory for Human Rights) i London och andra så kallade ”Syrienoppositionella” som källa. Den självklara frågan som genast dyker upp i min skalle är: Hur i h-e kan en segrande part i ett krig (al-Assad-regimen) vara så urbota korkade att de bombar sin redan utslagne fienden – med nervgas? Det vore ett klavertramp av sällan skådat slag, ja rent av att tigga om ett USA-inträde i stor skala i kriget. Det faller på sin egen orimlighet.
Nej mycket talar för att det vi ser på våra skärmar, hör i våra radioapparater och läser i våra västsynkade medier om denna eventuella gasattack i norra Syrien antingen är en ren bluff eller en iskallt grym provokation från de tillbakaträngda islamisterna (med sin finans- och vapensvans) som ett sista desperat försök att sätta en käpp i hjulet för de just inledda fredssamtalen i Genève och därmed dra in USA i kriget på marken i Syrien i stor skala. Ryssland hävdar att det kan vara någon slags misstag. Tveksamt…
Som sagt nu håller vi andan…
Västmakterna, som leds av USA, har vid upprepade tillfällen tagit fasta på obekräftade anklagelser om kemiska vapens användning i Syrien för att skärpa trycket på Assad-regimen. Attacken på Gouta, som krävt upp till 1000 offer, var den mest ökända. Inga konkreta bevis kunde presenteras av Obama-administrationen som kopplade illdådet till Assads styrkor.
Det avslöjades senare, i en artikel av den undersökande journalisten Seymour Hersh (Hersh avslöjade Son My-massakern), att USA medvetet ignorerat kännedom om att al-Nusra kunde tillverka giftgas, inklusive sarin.
Det är som om det mänskliga förnuftet helt satts i gungning. Den amerikanska utrikespolitiken vänder styrs inte av Trumps administration utan av ”the Deep state” inklusive parasiterna i det militärindustriella komplexet.
2 sep 2013 TRUMP
”Stay out of Syria”
24 aug 2013
”What will we get from bombing Syria besides more debt and a possible long term konflikt. Obama needs congressional approval”.
5 sep 2013 TRUP
”Again, to our very foolish leader, do not attack Syria. If you do, many bad things will happen, from that fight the US gets nothing”.
5 april 2017 TRUMP
”I have now a responsibility, and will have that responisbility and will carry it out very proudly”.
Kan inte låta bli!
Donald Trump is now Hillary Clinton whith a better wig!
Här på bloggen är det tyst, ingen protesterar. Men på Facebook anklagas jag för både det ena och det andra för det jag skrivit i ovanstående inlägg.
Frågan om vad en krigssegrare (al-Assad) har att vinna på att terrorbomba sin egen befolkning med Saringas vill ingen försöka svara på. Istället haglar som sagt anklagelserna mot mig som vågar ställa frågan.
Fick tips om följande som kan vara av visst värde för kunna svara på frågan, en artikel författad av Ray McGovern
Det oroväckande just nu är det faktum att Trump börjar tala som tidigare presidenter. Någon som är förvånad. Han överväger tydligen att bomba bort den syriske presidenten som en slags vedergällning för den påstådda gasattacken. Resultat kommer sannolikt att bli ett nytt Libyen.
Därmed kan ytterligare ett land prickas av på Pentagons lista över stater i Afrika och MÖ som slutligen ska förvandlas till failed states.
USA har nu i en lagvidrig attack skickat Tomahawkmissiler direkt mot syriska flygfält. Ett angrepp i strid med alla FN:s regelverk som tänkas kan. Vidrigare kan det inte bli och ryssarna kallar nu till möte i säkerhetsrådet.
Fy fan säger jag, samma dimridåer som i Irak när det begav sig.
USAs konservativa har naturligtvis goda förbindelser med konservativa i Mellanöstern.
Detta sker dessutom mitt i ett statsbesök av den kinesiske presidenten Xi Jiping.
Pågår torsdag fredag och han befinner sig i Trumps domäner i Florida.
Hårda diskussioner om Nordkorea planerat, men nu hamnar XJ mitt i ett världskrig sittandes hemma hos Trump. Accepterar verkligen den kinesiska ledaren detta? Kina deltar ju naturligtvis dessutom i det akuta möte ryssarna kallat till i säkerhetsrådet.
Det impulsiva idiotdrag från amerikanarna rätt i ansiktet på den kinesiska ledaren måste väl i rimlighetens namn vara ett gigantiskt misstag av amerikanarna?
Igår kväll förutskickade jag attacken i en kommentar ovan. USA-attacken stöds av de allierade i Mellanöstern. Skyttegravarna är grävda. Syrien kommer att bli ett nytt Libyen. Det har USA och dess allierade redan bestämt.
I morse satt nyhetspanelen och skrattade när de talade om missilangreppet. ”Alla” tycker att det USA gjorde var ”nödvändigt”.
På Pentagons lista återstår nu endast Iran. Vi får se hur länge det dröjer innan den Iranska regeringen utför en bestialisk gasattack på sin egen befolkning.
Vad tror ni?
Varför är man så trumpen mot Trump?
Ska vi instämma i hetsen mot Trump?
Hur kunde någon ha några positiva förväntningar på Trump?
Några returfrågor:
Hur kunde man ha några positiva förväntningar på Clinton?
Kan vi nu enas om att USA (oavsett Presidentens namn) är en krigarstat som bestämmer över allas våra huvuden?
Kolla vad jag skrev i mars 2016, alltså ett halvår innan han ens var utsedd till det republikanska partiets kandidat. Sedan kan man ju fråga sig om det inte är bättre för den anti-imperialistiska saken att USA leds av en galning än av en intelligent, kunnig och politiskt erfaren president.
Ove Bring sa:
”Nattens attack mot den syriska militäranläggningen, beordrad av presidenten är ett folkrättsbrott och därmed ett brott mot FN:s stadgar”.
Ove Bring menar att USA borde ha väntat på säkerhetsrådets utredning av tisdagens attack, för att säkerställa vem som är skyldig till attacken.
I ett mejl till TT skriver Margot W ”Det är viktigt att det finns en folkrättslig grund för agerandet. Nattens angrepp reser frågor hur detta kan vara förenligt med folkrätten.”
Positiva signaler även om det inte påverkar den akuta situationen är det förhoppningsvis den strategi som svensk regering har inför den mycket komplicerade fortsättningen av händelserna.
Även Stefan L betonar att det sak hanteras genom säkerhetsrådet och FN, vilket innebär att Ryssland och Kina hela tiden kan agera mot den amerikanska aggressionen.
Som ett brev på posten! Terrordåd i Stockholm minst 3 döda. Lastbil mejade ner folk samt skottlossning. Bedrövligt men inte helt oväntat att det sker även här.
Rekommenderar sista kommentaren på det andra inlägget du länkar. Där har du en tjomme med huvudet på skaft!
Jag har i åratal försökt driva ”the good fight”, men nu nöjer jag mig med att slänga in ett ”Vad var det jag sa?” lite då och då. Droppa lite gamla fina ord som, ”Självkritik” och liknande.
Distans, paus och is i magen om möjligt. Det är för min del utgångspunkten just nu. Säkra slutsatser kan inte dras ännu om attacken och vad den leder till i förlängningen.
Den är begränsad och informationen tolkar jag som signal om återhållsamhet närmsta tiden.
Säkerhetsrådet är det som gäller trots brister och svårigheter och de svenska signalerna om att fundamentet för att gå framåt är just rådet. De ska däremot höras mycket tydligare än de bleka signaler som hittills varit praktiken.
Tyvärr har vi till råga på allt en fullständigt okunnig samt oerfaren talesperson i Olof Skoog som i SvD idag uppvisar tolkningar av folkrätten helt uppåt väggarna.
Terrordådet i Stockholm dessutom, en cirkel sluts på ett sanslöst dramatiskt sätt.
Självdemonisering är ju inte ett okänt fenomen i historien. De som sprider filmer på sig själva där de halshugger motståndare gör sig fruktade. Det har ett militärt värde. Militärhistorikern David French kan kasta ljus över logiken. Han har studerat alla brittiska antigerilla-kampanjer mellan 1945 och 1967. Hans slutsats är att britterna lyckades slå ner upproren i de fall civilbefolkningen var räddare för kolonialmaktens soldater än upprorsmännen. Förtryckta människor tycker om att göra uppror och det kan man inte ändra på genom att vara snäll. Men inhuman brutalitet bryter ner folks vilja att fortsätta upproret. Det är möjligt (fast jag inte tror det) att French har fel i detta. Men det är högst troligt att Assadregimen tänker så här.