Jag blir lite ledsen av den här bilden, tagen av den tunisiske fotografen Salwa Jaouadi. Den delas just nu glatt på sociala medier av intellektuella, arkitekter och konstnärer som tycker sig se ett långfinger åt konventionen, byggnormen och de rådande paradigmen* inom arkitekturen.
Jag ser bara fattigdom.
Får mig att tänka på min svärfamilj i Gaza. Min frus familjehem måste delas av många generationer och det enda sättet är bygga en ny våning för varje ny generation. och man bygger själva för att ha råd.
Så här ser mycket av arkitekturen ut i Gaza, ockuperade Västbanken och i Libanons flyktingläger. Markhungern är stor, och man måste tränga i hop sig och bygga på höjden utan att ha några kunskaper i hur man bygger hus, tills hela skiten faller samman av sin egen tyngd, krig eller jordbävningar.
Marco Jamil Espvall
* Paradigm = gängse mönster/normer
…
Tidigare publicerat på Internationalen.se
Ja, en väljer naturligtvis vad en ser och allt (eller i varje fall det mesta) sitter ju som vi vet i betraktarens öga.
Antingen kan en se detta som ”bara fattigdom” eller också (i mycket tvärtom) som ett exempel på att människor kan resa sig ur ofattbara underlägen och ändå visa på en ständig strävan att komma framåt.
För vissa (som kanske har det ”alltför” bra) är det bara att välja synsätt, för andra handlar det om att välja liv!