Man slutar aldrig häpna och förfasa sig över Israels övervåld mot miljoner försvarslösa Gazabor. Det var drygt tre år sedan sist, men nu verkar det som en ny offensiv dras igång. Vi har noga upplysts om att Hamas nu förfogar över raketer som kan nå Tel Aviv, vilket skall legitimera Israeliska flygbomber och militär invasion i Gaza. Nu stiger dödstalen snabbt bland de skyddslösa, medan Israels megafoner trumpetar om enstaka offer för palestinska raketer. Alla dödsoffer ska förstås beklagas, men det ska se ut som om två lika parter strider mot varandra. Ingenting kan vara mera fel.
Några hundra marscherade idag även i Uppsala. Socialdemokrater, Miljöpartister, Vänsterpartister, Kommunister och kanske ytterligare något parti fördömde samfällt från talarstolen Israels övervåld. Det var bra, men ändå ett litet tåg. Människor har svårt att orientera sig om vad som händer i den krångliga Mellanösternregionen. Det är komplicerat och motsägelsefullt efter att flera gamla despoter detroniserats och Muslimska brödraskapet flyttat fram sina positioner.
Inbördeskriget i Syrien är också svårt att förstå i detta sammanhang. Bilden av att al-Assad-regimen hänsynslöst bombar civila Syrier är vad vi hela tiden får inbankat i våra medvetanden. Inbördeskrig är grymma, det vet vi. Och Syrier lider lika mycket av urskiljningslös bombning som palestinier. Men en sak är mycket svår här. Vilka intressen är det som ligger under och eldar på kriget i Syrien? Det får vi veta mindre om. Syrien är en propalestinsk, USA-kritisk och sekulär stat. Kan det vara så att de som eldar på i bakgrunden struntar i om stater styrs med sharialagar eller med Israelsik apartheid, så länge oljan rinner utan avbrott? Kan det möjligen vara en ledtråd?
Nå, men allt det här till synes komplicerade får inte hindra oss att solidarisera oss med palestinierna som berövades sitt land för över 60 år sedan. Och det är Israel som tagit det, mot alla rimliga folkrättsliga principer. Och de får hållas. Det är skamligt. Glöm inte heller att den syriska regimen är i sin fulla rätt att försvara sig mot utländsk infiltration.
Endast EU och USA kan stoppa Israels bombmaskin. Men de tiger och lämnar de försvarslösa i bombregnet. I Gaza såväl som i Syrien! Europas och USA:s ledare hymlar och ser parterna som lika goda kålsupare. Men i Gaza är det Israel som är jätten Goliat och Palestina som är David. Glöm aldrig det.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Gaza, Palestina, Israel, Syrien
Det allra mest förvånande är att det finns så många som går på lögnerna om Israels politik och om palestinierna, och som envisas med att betrakta USA som ett föregångsland.
Apropå Gaza idag! Situationen är ohållbar. De unga ser ingen framtid alls. Möjligheten att studera och få ett arbete är lika med noll. Det finns ingen myndighet att vända sig till förutom Hamas. Att få lämna Gaza är nästintill omöjligt. Gränsen mot Egypten är sällan öppen. En annan möjlighet är att passera genom gränsen till Israel, men det är mycket svårt.
Det har gått tio år sedan Hamas tillträdde genom demokratiska val. Läget har sedan dess allt mer försämrats. Inga nya val har genomförts i demokratins anda sedan dess. Brytningen med Abbas är total och något nytt samarbete mellan de båda Fatah och Hamas syns inte till ännu! Uppgivenheten från de unga syns väldigt tydligt på gatorna. Problem med droger och nedstämdhet psykiska problem är påfallande tydlig. Stränga straff för narkotikainnehav är att bli fängslad hos Hamas. Läget är så illa att nästa alla i befolkningen vill emigrera till väst för att utbilda sig och skaffa ett så kallat normalt liv. Israel vill verkligen öppna upp för förhandlingar enligt egen utsago, men Abbas vägrar som det ser ut idag! Omvärldens syn på konflikten verkar lamslagen och nästan alla försök hittills har misslyckats totalt. Att skuldbelägga den ena eller andra parten tjänar till inget nytta alls. Båda parterna bör lägga ner stridsyxan som det heter och och försöka förhandla prestigelöst. Kalla det vad man vill, Sionister judar Israeler vill faktiskt inte leva som ockupationsmakt. Snälla förhandla idag nu, det är ännu inte för sent!