Foto: Gefle Dagblad
Häromdagen, 8 januari, medverkade den till utseendet om Rasputin, mannen med det vildvuxna skägget, påminnande Patrik Oksanen på GD:s (Gefle Dagblad) ledarsida med en krönika. Om vad? Ja, det vanliga. Om att det brinner i knutarna på grund av osäkerhetsläget. Han är förvisso inte ensam om att låta sådan i det smått hysteriska tonläge som råder.
Överbefälhavaren uppmanar oss ju, om än oklart om hur det närmare skall uppfattas, att förbereda oss för krig. Mot Ryssland då, förstås. En alarmistisk uppmaning från högsta befäl. Skall vi skynda oss att bygga skyddsrum? Eller bara rycka på axlarna åt en av dem som vi förr kallade ”stridspittar”?
Statsministern, som gladvilligt släpper in amerikansk trupp på blågul mark, lär ha uttalat att vi måste vara beredda att dö med vapen i hand för våra värderingar.
Klart man genast frestas utbrista, utan att försöka vara sarkastisk: dör gör ju vi svenskar – dock utan vapen – redan på våra gator, om vi ”råkar befinna oss på fel plats på fel tidpunkt”. I det sönderslitna Sverige som Kristersson var med om att frambringa, när han satt i regeringen med devisen ”Öppna era hjärtan”.
Försvarsministern sträcker ut sin hand till ÖB:n, hänger på med uttalanden i samma riktning som denne. Jag tar mig för pannan. Har alla blivit skvatt galna? Vill de ha krig? Var är den ansvarstagande statsledningen? Dikterar militären, som i latinamerikanska stater, de politiska villkoren?
Ett till inslag i teve med Paasikivi, som i full uniform får stå oemotsagd och fritt brodera framför sina kartor, och jag sular ut apparaten. Licensvägra går ju som bekant inte.
Jag försökte få in en replik i GD, där jag medverkade på kultursidan i runt tjugo år. Men fick ett goddag yxskaft-svar från en av ledarsidans redaktörer.
Vad hände med liberala GD där namn som Robert Rosén, Björn Widegren och Sanna Wikström värnade om den publicistiska integriteten och tidningens oberoende roll i det offentliga samtalet? Viktigare än någonsin i ett retoriskt uppskruvat läge.
Oksanens text kunde, med dem vid rodret, ha publicerats som ett debattinlägg. Men inte som en på ledarsidan av GD sanktionerad krönika som inte tillåter replik. Det signalerar något om vilken status krönikan tillmäts.
Ska GD nu också jama med i den för vår nationella säkerhet farliga krigshetsen?
Att släppa fram ledamoten i Krigsakademien, Oksanen, som jag (inspirerad av Chomsky och Herman i boken Managing Consent: The Political Economy of the Mass Media, 1988) betecknar som samtyckesproducent (samtycke med makten skall produceras) är det att betrakta som ett första, signalerande steg om den krigsvänliga kurs man okritiskt slagit in på? Ännu en i kören med andra ord.
När röster behövs som inte jamar med.
Någon som funderat på varför ÖB ränner omkring i fältuniform? Enligt försvaret bär man daglig dräkt vid representation, stabs- och inomhustjänst.
Minns Gyllenhammar som berättade att var han nere på golvet i produktionen så var det självklart att se proper ut med kostym och slips, han representerade företaget.
Lasse E!
Var det inte Jan Myrdal som myntade begreppet ”SAMÄTA” med samma innebörd som Chomsky:s Samtycke?
Lasse E!
Nu har ju Sverige inte bara militärt börjat sin marsch mot att bli en koloni till Amerikas Förenta Stater. Kulturellt har vi ju varit det i säkert 100 år via Jazz, Blues och all populärmusik.
Om man kontrollerar våra kändaste Svensktoppsartister så har många sitt upphov ”över där” t ex Per Myrbergs kändaste låt ”34:an” heter i orginal ”This old house”.
Svensktoppen innehåller numera låtar på engelska! Vi är marinerade med amerikansk kultur som har gjort att allt som kommer därifrån har fått till resultat att det som är typiskt svenskt inte syns eller hörs i offentligheten. Läs om Nyckelharpan i senaste FiB/Kulturfront av Peo Österholm.
Ringde en gång Izzy Young på Folklore Center och hörde om han hade SING OUT, amerikanskt sånghäfte
med text och ackord. Blev utskälld av Izzy, varför frågar du inte om svensk folkmusik. Blev helt ställd, han hade ju rätt i princip, men som amatörgitarrist så är mina praktiska kunskaper för utövande av folkmusik begränsade. Spelas ju oftast på instrument, fiol, som jag inte behärskar. Men jag äger 10 samlingshäften av Sing Out.
Med ovanstående vill jag uppmana alla som är intresserade av att Sverige skall fortgå att vara en självständig och suverän stat bör vi inte skämmas för våra artister som håller sig i en svensk tradition.
Globalisterna, som Bo Persson skickligt avslöjade, har en stat som rycker i trådarna USA. Världsmusik är ett bedrägligt instrument som suddar ut nationella särarter.
Violetta Parra började på 1950-60-talet att uppteckna traditionell Chilensk musik som motstånd till all Amerikansk populärmusik. Hon kämpade fram till 1967 då hon begick självmord.
Det kommer troligen att stå oss dyrt om vi inte ser faran med militärt och kulturellt underminerande av vår självständighet.
Lasse E!
Här kommer en länk till en satirgrupp med enligt mig dom skarpaste tungorna sedan Mosebacke Monarki. Satirgruppen PUBLIC SERVICE, det sista programmet. Nu skall alla ojämnheter jämnas till och ju ofarligare ju bättre. Osthyveln har kommit till heders igen.