Bild: FoodMonitor.se – branschnyheter om livsmedelsindustrin
Just in Time och Lean Production vinner erkännande även hos korna.
Kominister Peter Kullgren går i spetsen för att i enlighet med EU:s direktiv och i framstegets tjänst lotsa in korna i moderna, rationella, hangarliknande stallbyggnader. Att beta utomhus hör till en svunnen tid. Dessutom opraktiskt och inte tillräckligt lönsamt längre. Han argumenterar för att korna ska slippa att, mot sin vilja gå ut på ängarna med alla de risker det medför. Här bygger kominister Kullgren på egen erfarenhet.
Egentligen, framhåller han, vill de helst vara inne. Dessutom: vad vet man vad de får i sig därute. Utomhus kan vad som helst hända förutom att de löper risk att bryta benen? Nej, det är egentligen mot deras natur. Det visar modern forskning – mycket modern!
Efter att själv ha provbetat och ådragit sig avsevärda störningar i matsmältningen, förstoppning, gaser m m intygar kominister Kullgren att det är bättre, ja ofrånkomligt, att korna hålls inomhus. Automatiserad kohållning är avsevärt mer vinstgivande vilket ju gagnar oss alla. En anställd kan kontrollera uppåt ettusen kor. LRF, ja faktiskt även kornas allra bästa vän ARLA, försäkrar att moderna kor älskar det nya komfortabla livet. Dessutom behövs ju inte längre all denna betesmark som i stället kan bebyggas.
Kohållningen måste följa utvecklingen och det koncept som redan genomförts i fjäderfä-, lax-, gris- och minkuppfödning. Där har djurhållningen nått hart när ofattbara resultat. Man vågar nog dessutom hävda att djuren själva, innerst inne, kräver denna modernisering av sitt leverne. Vem vill förneka dem det moderna livet?
Vi måste lita på kominister Kullgren och Arla, de vill oss bara väl!
För att citera Strindberg i skriften Bland franska bönder:
”Moderna sentimentalister med sinnesjuklig känslighet för djurens välbefinnande och avtagande omsorg om människans, ha skrivit emot det förmenta djurplågeriet att hålla boskapen i ladugård hela året. Härpå har de friska bergsboerna svarat: att djuren plågas mer av att äta dåligt trampat gräs i regn, ligga ute på fuktig mark om nätterna och stickas av skogens mygg och ängens bromsar, än att stå i varmt, torrt bås, under tak, och äta gott vårdat hö.” (sid. 94 i Nationalutgåvan)
Detta rör franska bergsbönder på 800 meters höjd, och jag är inte helt övertygad om argumentens styrka – så är det väl ofta när man läser gamle August. Borde för övrigt inte en karlakarl som August skälla ett tag om att kossorna blir försvagade och kanske till och med feministiska av att hänga inne i stugvärmen?
Leif S fäster vår uppmärksamhet på hur diskursen om allt levandes rättigheter äntligen förmått fånga ansvarigt ministeröra. Dock missar Leif nästa viktiga steg i utvecklingen: jag har helt nyligen från säker källa erfarit att Gentekniknämnden, eller som den numera föredrar bli benämnd The Swedish Gene Technology Advisory Board, från nämnde koministerns hand redan mottagit uppdraget att utreda genteknikens möjligheter att anpassa kokonstitutionen till de förbättrade livsbetingelserna. Uppslagen är många, men uppenbart är att djurens framdrivningmekanism (benen, för den oinvigde), emedan framgent av mindre värde, torde utgöra ett prioriterat forskningsområde.