Bilden visar poserande amerikanska soldater i Norge med ett HIMARS-system.


Den 17 mars publicerade Glenn Diesen följande på X om Norges och Natos förändrade relationer i förhållandet mellan USA och Ryssland. Glenn Diesen är en norsk professor och redaktör, specialiserad på politisk ekonomi, rysk utrikespolitik och eurasisk integration.

USA öppnar 12 militärbaser i Norge för att konfrontera Ryssland i Arktis. Huvudsyftet är att kunna kontrollera Rysslands norra sjöväg och de ryska anspråken på energiresurser. Om detta kan du läsa i denna NBC-artikel. Bilden visar poserande amerikanska soldater i Norge med ett HIMARS-system.

– USA har inte ratificerat FN:s havsrättskonvention, och erkänner inte de ryska eller kanadensiska arktiska anspråken. USA anser att detta är ”internationellt vatten” där de kommer att tillämpa ”navigeringsfrihet”.

– Norge har som politik att inte tillåta utländska baser på sin mark, men den här frågan löstes genom att kalla de amerikanska militärbaserna för ”tilldelade områden”. Norge överför suverän kontroll över territorier till den amerikanska militären, som alltså faller under USA:s jurisdiktion, men de kallas inte militärbaser. Det är som att hänvisa till tortyr som ”avancerade förhörstekniker” för att legalisera tortyr.

– Under det kalla kriget hade Norge en politik att vara en god granne med ryssarna och en god allierad med amerikanerna. Balansen innebar att vi var en del av Nato som avskräckning, men att vi inte bjöd in utländska trupper till norra Norge eller härbärgerade utländska militärbaser eftersom det skulle uppfattas provocerande för ryssarna och utlösa en reaktioner.

– Den här politiken är nu borta. I Natos traditionen att stegvist tränga sig in hade Norge först amerikanska trupper i Norge på rotation för att visa att de inte var permanent utplacerade och därmed inte bröt mot vår politik – inga utländska baser. 2021 kom Norge och USA överens om några få militärbaser, men kallade dem ”tilldelade områden” och försäkrade oss om att de inte skulle rikta in sig på Ryssland. Nu kommer det att finnas mer än 12 amerikanska militärbaser och Washington döljer inte längre sina avsikter.

– Vi skrev en varning i norska medier 2019 om att vi höll på att omvandlas till en amerikansk frontstat i Arktis, ett arktiskt Ukraina. Detta avfärdades som ryska ståndpunkter eftersom USA till synes inte har något annat intresse i Arktis än att erbjuda gratis skydd.

– Norges intresse är att upprätthålla fred och stabilitet vid den ryska gränsen, medan USA försöker destabilisera de ryska gränserna. RAND, en tankesmedja kopplad till USA:s underrättelsetjänster, skrev en rapport stödd av US Army 2019 om hur man destabiliserar ryska gränser. Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Centralasien identifierades som nyckelregioner för att ”förlänga” Ryssland och tömma det på resurser. I en framtida uppdatering kan Norge läggas till denna lista

– Väst avbröt också samarbetet med Ryssland i Arktiska rådet, en organisation för gemenskap och vänskapligt samarbete, som tidigare var avskild från geopolitiken. I och med Sveriges och Finlands inträde i Nato är alla arktiska stater förutom Ryssland Natostater. Ryssland uppmanar därefter Kina, Indien och andra icke-arktiska makter i öst att samarbeta i det ryska Arktis. Varför finns det ingen debatt om logiken i att avbryta diplomatin när det finns konflikter?

– Du kanske tror att det skulle bli en livlig debatt om att överge den balanserande utrikespolitiken och istället bli en frontstat. Men då skulle du missta dig. Alla diskussioner fördummas nämligen till en fråga om gott mot ont. Vi kan tryggt lägga ut vår utrikespolitik och vårt territorium till amerikanerna, eftersom de är våra allierade och deras intressen därmed förmodas vara identiska med våra, medan ryssarna är fiender med onda avsikter, därför finns det inget behov av att diskutera våra provokationer. Att antyda att vår politik är provocerande och kan undergräva vår egen säkerhet avfärdas som ”rysk propaganda”.


Läs också vad noske flaggkommandøren Jacob Børresen säger om ”risken att i en tillspetsad situation mista förmågan att själva styra över utvecklingen enligt egna säkerhetsintressen och att dras in i en upptrappning utanför det egna landets kontroll” – på alliansfriheten.se.

Föregående artikelAtt ta sitt liv på allvar
Nästa artikelSocialliberal för krig

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.