Under de månader som ledde fram till 25-årsdagen av Oslo-avtalet har USA, i maskopi med Israel, tagit en rad politiska beslut som helt undergräver avtalets legitimitet, för att inte tala om de palestinska kraven på rättvisa, frihet och i slutändan fred. Allt eftersom denna politik avslöjas så kan man inte låta bli att minnas några ord från den stora palestinska författaren Ghassan Kanafani, som sade att samtala med israelerna är som ”en konversation mellan svärdet och halsen”.
Det finns en tydlig röd tråd som binder samman flera av de politiska beslut som antagits av president Donald Trump sedan december 2017. Att flytta USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem, att dra sig ur Iran-avtalet, att stoppa finansieringen av UNRWA och att stänga PLO:s beskickning i Washington – alla beslut uppfyller målen för den israeliska regeringen emedan de inte innebär några fördelar för USA. Det verkar som om USA genomför Israels politik och läser innantill från en önskelista som tillhandahållits av Benjamin Netanyahu. I själva verket är Trumpadministrationen varje israelisk premiärministerns dröm.
Jerusalem
Att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem var hänsynslöst, farligt och absurt. Israels ockupation och annektering av Jerusalem strider mot FN:s resolution 181 från november 1947, som i ”Del III, staden Jerusalem” säger att:
”Staden Jerusalem skall etableras som ett corpus separatum och stå under särskilt internationellt styre som skall administreras av FN. Förvaltningsråd skall utses för att verkställa förvaltningsmyndighetens ansvar å Förenta Nationernas vägnar.”
Resolution 194 från december 1948 – med andra ord mer än ett år efter resolution 181 hade antagits och då hela östra delen av Jerusalem hade ockuperats och utsatts för en fullständig och total etnisk rensning där inte en enda palestinier tilläts stanna kvar – upprepar detta:
8 | Fastslår att, med tanke på att [Jerusalem] är centrum för tre
världsreligioner skall Jerusalem och områdena omkring, inklusive den nuvarande staden Jerusalem plus de omgivande byarna och städerna – dess östra gräns skall vara Abu Dis, dess södra gräns Betlehem, dess västra gräns Ein Karim (inkluderande det bebyggda området Motsa) och dess norra gräns Shu’fat – handläggas separat och särskiljas från resten av Palestina och skall placeras under FN:s kontroll…
Av detta skäl är alla diplomatiska beskickningar i Israel belägna i Tel Aviv och inte i Jerusalem. De diplomatiska beskickningarna som finns i Jerusalem fanns där redan innan staten Israel etablerades och anses vara suveräna och oberoende av deras hemländers ambassader i Tel Aviv. Till och med det amerikanska konsulatet har fram till helt nyligen rapporterat direkt till Washington, och generalkonsuln fungerade i praktiken som en ambassadör. Detta var inte helt olikt att, till exempel, placera USA:s ambassad för Frankrike i Berlin och – enligt de källor jag talade med vid det amerikanska konsulatet i Jerusalem – nu när ambassadörskontoret har flyttats till Jerusalem, råder det förvirring och det är mycket oklart vem som är ansvarig för vad.
Utöver ovanstående så legitimerar erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad de brott, den etniska rensningen och den förstörelse som Israel har genomfört i Jerusalem sedan 1948. Den här åtgärden är till ingen nytta för USA men den stärker Benjamin Netanyahus politiska makt och kan bara ses som en personlig politisk present från Förenta staternas president till Netanyahu.
Iran-avtalet
Israel, och i synnerhet Netanyahu, har varit emot kärnvapenavtalet med Iran från början. På grund av behovet av en distraktion från sina egna krigsförbrytelser och brott mot internationell rätt har Israel i många år pekat ut Iran som ett hot mot Israel och mot resten av världen. Detta ämne var en orsak till allvarlig oenighet mellan Obamaadministrationen och Israel och så kom Donald Trump och eliminerade oenigheten och USA drog sig ur avtalet.
Enligt en artikel i Rand.com drog Trump USA ut ur avtalet ”trots brist på bevis för att Iran bryter mot avtalet. Tvärtom har Internationella atomenergiorganet (IAEA) flera gånger bekräftat att Iran är tillmötesgående.” Artikeln fortsätter med att säga, ”konsekvenserna av detta beslut kan vara katastrofala för Mellanöstern under vilket som helst tänkbart scenario.”
En artikel i British Independent hävdar helt enkelt att:
”Presidentens utrikespolitik har hittills präglats av de ständigt ökande spänningarna med Iran, som drivs upp av hans administrations anmärkningsvärda vänlighet gentemot Israel, som motsätter sig avtalet [det nukleära avtalet med Iran].”
Enligt en rapport från augusti 2018 av IAEA, Internationella atomenergiorganet, sägs det:
”Sedan dagen för verkställandet har byrån kontrollerat och övervakat Irans genomförande av sina kärnkraftsrelaterade åtaganden enligt JCPOA.”
I rapporten sägs bland annat:
”Sedan den 16 januari 2016 [JCPOA verkställighetsdag] har byrån
kontrollerat och övervakat Irans genomförande av sina nukleärrelaterade åtaganden i enlighet med de metoder som anges i JCPOA.”
I rapporten anges tydligt att Iran var och fortsätter att vara tillmötesgående beträffande alla delar i avtalet. Alla andra länder som har undertecknat avtalet står fast vid det och alla insisterade på att det amerikanska utträdet var ett misstag.
Endast en person insisterade på att USA måste dra sig ur och det var Benjamin Netanyahu, och han var den person vars påståenden president Trump bestämde sig för att lyssna på. Återigen, USA hade inget att vinna och allt att förlora på utträdet, och återigen stärktes Netanyahu politiskt som varande den enda röst som Förenta staternas president lyssnar på.
UNRWA
Det finns inga fördelar för Förenta staterna att neka UNRWA finansiering men ändå är det vad Trumpadministrationen beslutade sig för att göra. Byrån som ansvarar för att ge hjälp till Palestinas flyktingar, om än otillräckligt, fick 300 miljoner dollar per år vilket är en droppe i havet när det gäller bistånd och givetvis i jämförelse med den amerikanska regeringens totala budget. I ett öppet brev till de palestinska flyktingarna och till UNRWA-personalen, daterat den 1 september 2018, skriver Pierre Krähenbühl, generalsekreterare för UNRWA:
”Behovet av humanitära åtgärder … beträffande de palestinska
flyktingarna, orsakades av tvångsförflyttning, fördrivning, förlust av
bostäder och försörjning samt statslöshet och ockupation. … det är ett obestridligt faktum att de har rättigheter enligt internationell lag och de representerar ett samhälle på 5,4 miljoner män, kvinnor och barn som man inte helt enkelt kan önska inte fanns.”
”Försöket att på något sätt göra UNRWA ansvariga för att vidmakthålla krisen är i bästa fall oärlig”, sade kommissionären som svar på Netanyahus påståenden att ”UNRWA är en organisation som vidmakthåller problemet med de palestinska flyktingarna.” Netanyahu uppgav också att UNRWA ”bevarar historien om den så kallade ’rätten att återvända'” något som staten Israel fruktar – och därför måste, enligt Netanyahu, ”UNRWA försvinna.”
Enligt The New York Times drevs denna fråga mycket hårt av Jared Kushner, Trumps svärson ”som en del av en plan för att tvinga palestinska politiker att släppa kraven på att många av dessa flyktingar ska få återvända.” Flyktingarnas rätt att återvända är fastslagen i FN:s resolution 194 och man undrar varför USA skulle motsätta sig det palestinska kravet på att flyktingarna ska få återvända till sina hem?
Återigen, detta är en gåva till Netanyahu, som vill se flyktingfrågan försvinna.
PLO:s beskickning
Som resultat av Oslo-avtalet finns en beskickning för PLO i Washington. Den fungerar de facto som Palestinas ambassad och är den palestinska myndighetens ansikte och röst i USA. Nu, nästan exakt 25 år efter att avtalet undertecknades, meddelar Trumpadministrationen att beskickningen ska stängas. Det kom inte som någon överraskning att Netanyahu, som starkt motsatte sig Oslo-]avtalet, applåderade det amerikanska beslutet. Detta var ännu ett steg utan betydelse för USA, men en gigantisk gåva till Benjamin Netanyahu.
…
* The Manchurian Candidate är en filmtitel från en amerikansk politisk thrillerfilm från 1962 i regi av John Frankenheimer. På svenska hette den Hjärntvättad. Den handlar om en amerikansk soldat som hjärntvättas till att bli en ovetande lönnmördare som del av en kommunistisk konspiration som i hemlighet vill ta makten i USA.
Översättning: Kjersti Rekve
