Stig-Björn Ljunggren är en frispråkig S-märkt debattör. Han skriver i Aftonbladet den 16 maj 2018 med rubriken: Godhetsapostlarna har ingen plats i S. Med hjälp av några mer eller mindre goda historiska exempel pekar han ut vad han kallar ”godhetsapostlarna” (särskilt dem inom Socialdemokratin). ”Godhetsapostlar” idag är de som motsätter sig att S har gjort en 180°–sväng i flyktingfrågan. Vad han säger är att man bör inte lyssna på ”godhetspostlarna”, utan på folket.
Det blir förstås upprörd debatt. I vida S-kretsar är det mycket enklare att vara ”godhetsapostel” idag än att faktiskt stödja partiledningens helomvändning och indirekt erkänna att Sverigedemokraterna – trots sina skumma rötter – stått för en mer realistisk flyktingpolitik.
På facebook ser jag nu att Stickan försvarar sig. Jag citerar:
Jag har vid några tillfällen använt ”godhetsapostel” som term för de människor som vill oss alla väl utan att tänka på konsekvenserna.
Exempelvis, låt alla som är på flykt komma hit. Vi är humana, öppna och har dessutom signerat internationella traktat som tvingar oss att ge alla som behöver plats hos oss.
Det dryper av en utvidgad version av det där frälsaren sade om att ”låt barnen komma till mig”. Blandat med den där enligt mitt förmenande förskräckliga ”förlorade sonen”-liknelsen.
Några reflektioner över kommentarerna jag fått:
För det första är ett argument att främlingsfientliga, nazister, högerextrema och andra elaka människor använder termen ”godhetsapostel”.
Det rör mig inte i ryggen. Jag använder de ord och begrepp jag tycker är lämpliga och som hjälper mig att beskriva verkligheten. Att andra använder ordet, på sitt vis, kan jag inte ta ansvar för. Jag vet många demokrater som använder ”nyttig idiot” trots att det lär ha varit stygge Lenin som använde ordet. Och jag brukar påpeka att om en politisk fiende hävdar att jorden är rund är det föga behjälpligt att i ren trots hävda att den är platt.
Dessutom är jag rätt säker på att ”godhetsapostel” förekommit i mitt ordförråd väldigt långt tillbaka som uttryck för den kristna underkastelsefilosofi som ofta gömmer sig bakom föreställningar om att vi är skyldiga att ta vara på våra medmänniskor.
För det andra regerar jag på att per automatik hävda att ”god” är något positivt. Och att det är ett uttryck för tidsandans förskräcklighet att något som är bra betraktas som dåligt.
Min poäng är just att det goda inte nödvändigtvis är bra eller positivt. Chamberlain var mig veterligt mycket godare än Churchill.
Och apropå godhetsapostlarna. Jesus var god, men hans lära hade inte blivit något utan en mer krass och handlingskraftig pragmatiker som Paulus.
När våra ledare förkunnade att vi skulle öppna våra hjärtan och att vi inte bygger broar i Europa så var de goda. Men konsekvensen blev att folket vände sig till ett parti som har ondhet på sin repertoar.
Väljarna insåg att det enda som kan skapa förändring är att kalla in Belsebubs hantlangare och därmed få tyst på änglakörerna. Som snabbt lade om repertoar.
Således. De som per definition gör ”godhet” till något ”positivt” hjälper det onda mer på traven än vad vi mer nyanserade gör. Som dessutom erkänner att en smula djävulskap är nödvändig för samhällelig utveckling.
För det tredje. Jag skriver inte på docenturen.
Jag skriver för att redovisa min nuvarande ståndpunkt. Mitt skrivande är, vare sig de är textuellt grunnande eller en del av brödskrivandet, ägnat att klargöra läget, såsom det nu framträder.
Då måste det vara möjligt att problematisera ”godhet” när den uppenbarligen får dåliga konsekvenser eftersom de som är godhetens apostlar inte tänker på de långsiktiga följderna och konsekvenserna av sin godhet.Framförallt inte på räkningen. Hur den nu kan se ut.
MEN av detta kommer också att jag i mitt skrivande är resonerande och kan ändra mig om det kommer bra argument. Vilket det faktiskt gör ibland.
Jag skulle också vilja tillägga att partiledningen – med Löfven i spetsen – faktiskt för ovanlighetens skull lyssnar mer på folket i den här frågan än vad fotfolket inom S gör. De senare har idag tappat mycket av den djupa folkförankring de en gång hade.
Idag på morgonen ser jag också att S bara är 4%-enheter över SD (DN/Ipsos). S är nere på sin lägsta nivå sedan Juholt-krisen – trots att de har svängt i flyktingfrågan. Svängningen verkar alltså ha kommit för sent. Alltför många arbetare har redan lämnat, tappat förtroendet och verkar se den nya linjen som en omvändelse under galgen.
Ljunggren är i första hand populist och marknadsförare av det egna varumärket. Nu smeker han den brunspräckliga opinionen medhårs, uppenbart satsande på att få höra till dem som får spaltutrymme också i en mörknande tid.
Den artikel som förs vidare här är den tunnaste soppa. Ljunggren krafsar lite på ytan i debatten och väljer att bortse från möjligheten till djupare analys.
Två saker borde en person med hans påstådda kunskap beakta.
1. Inströmningen av asylsökande är nu lägre än på många år. Att regeringen då väljer att låtsas att den är ett hot mot nationen tål att analyseras.
2. Huvudargumentet för dem som nu protesterar är att lagstiftning och tillämpning har förfallit till en nivå av slumpmässighet och illvilja vilket satt rättssäkerheten ur spel.
Det var detta Lagrådet protesterar emot, inte mot själva politiken vilket inte är lagrådets kompetensområde. Det är förfallet i själva lagstiftandet och tillämpningen som är alarmerande.
Men det orkar Ljunggren inte fundera på.
”Godhetsapostel” är förstås ett skällsord, men lite ovanligt genom att man då hävdar att det är något fel i det som annars brukar betraktas som något positivt, nämligen godhet. Man kan säga att uttrycket strider mot all moral. Att öppet försvara det ”själviska”. Vilket tyder på åtminstone visst dåligt samvete över ens ståndpunkter.
Den politiska frågan är: vad ska vi göra åt flyktingproblemet? Det anmärkningsvärda är att så många inom vänstern helt anammat SD:s ”lösning”: låt den inte komma hit! Som om alternativet skulle vara: totalt stopp eller att Sverige tar emot världens alla 60 miljoner flyktingar. På den låga nivån står debatten idag…
Lise Blomqvist har EN poäng i sitt genmäle: S förefaller ha tappat förmågan att åstadkomma vettiga lagar! Det är i det sammanhanget inte så konstigt att mindre riksdagspartier kan ansluta sig till sådana luftiga förslag, som inte kommer att kunna tillämpas rättssäkert i våra domstolar.
Men M är ju inte bättre med den korkade idén att spärra in alla självutsedda moralpoliser i våra fängelser. Var ska de egentliga brottslingarna få plats?
Det är inte konstigt att vårt tredje största parti växer i opinionen. Om inte de två (än så länge) största partierna skärper sig kommer de att långt före riksdagsvalet vara ordentligt akterseglade.
Som vanligt går det inte i Sverige att föra en sansad, civiliserad och faktamottaglig debatt om invandring, flyktingar och migration. Det är ordmärkeri och extrempositioner – ta emot nästan alla flyktingar eller ta emot nästan inga flyktingar mot varandra. Låg debattnivå som Hannu Komulainen skriver.
Och trots att Sverige i alla opinionsmätningar framstår som ett av världens minst rasistiska länder, så åker alltför många debattörer på brännmärkande rasiststämpling för politisk inkorrekthet.
Eller som nu Stig-Björn Ljunggren drabbas av ”guilt by association”, av bland annat Lisa Blomqvist. Alltså ”skuld genom association” – här med den bruna opinionen (på svenska ”asskuldning”).
Sverige är en liten välfärdsö i ett globalt hav av krig, svält och förtryck. Vi borde moraliskt sett dela vår välfärd med världens olyckliga. Men den opinionen finns ej. Så vi måste respektfullt diskutera hur mycket vi är beredda att hjälpa – här i Sverige och/eller på plats i Mellanöstern och Afrika.
Jag tror problemen för S i flyktingfrågan beror på att de övergivit alliansfriheten och solidariteten till förmån för de krigsoperationer på USA/Natos sida i Afrika och Asien, som skapat de stora flyktingströmmarna.
Det militära samarbetet mellan USA och Sverige har aldrig varit så djupt och intensivt som under Donald Trump och Stefan Löfven. Trump är ”supreme commander” över all amerikansk militär och de militärbaser, där de svenska soldaterna är stationerade. Det är det som Sverige har att rätta sig efter. Dagens S är en del av problemet och har ingen lösning att erbjuda.
Att Socialdemokraterna krisar beror på att de sedan åttiotalet fört en alltmer borgerlig medelklassvädjande politik med privatiseringar, avregleringar och välfärdsnerskärningar. Mest skamligt idag är att spara pengar på assistentersättningen – ta från de svagaste i samhället.
Ojämlikheten galopperar. Folkhemmet avlövas. De arbetare som en gång gynnades av en gammaldags sossereformism, dör av inför varje val. Varför ska unga och medelålders idag rösta på ett ”arbetarparti” som inte längre är ett parti för vanligt folk.
Sossarna är en blek kopia av den borgerliga alliansen – så varför inte rösta på det öppet borgerliga originalet? Plötsligt via en feg opportunistisk helomvändning är de också en blek kopia av Sverigedemokraterna – så varför inte ta originalet, tänker många.
Oavsett detta politiska trixande behövs en mer realistisk migrationspolitik. Vi bör inte ta fler än de kan ges arbete, bostad och integreras. Och betänk att majoriteten i Sverige vill ha mindre invandring.
Håller med dig i allt väsentligt, Hans N!
Bortsett bara från den lite underliga tankefiguren att någon kan ”ges arbete”. I så fall är det väl bara hon, som under statlig försörjning fött upp fem barn sedan 2008 och nu fått sitt första jobb (även det helt på statliga subsidier) och var själaglad för detta städkneg. Och inget ont i det. Men problemet blir belyst med den allra starkaste strålkastare!
Jag tror att Lise Blomqvist träffar alldeles rätt. Att Ljunggren tycker att vi borde tycka som folket låter mest som ren opportunism.
Jag är gärna en godhetsapostel, om man med det menar någon som inte backar för Sverigedemokraternas lumpna försök att få oss att skylla alla problem på muslimerna. Sedan att vi måste ha viss urskiljning i vår godhet är en annan sak. Billig arbetskraftsimport borde inte betraktas med dom goda ögonen.
Knut L!
”Alltför många arbetare har redan lämnat,” skrev du. ”Lämna” är ett transitivt verb där direkt objekt är obligatoriskt. Du måste ange vad det är som många arbetare har lämnat, annars skriver du inte svenska. Alla här på lindelof.nu är väl gamla nog att minnas de riktiga användningen av ”lämna”?
Dras inte med i det pågående raserandet av standardsvenskan. Om det fortsätter så här kommer invandrare inte att kunna taga del av ”folkets kultur” som FiB/K-parollen lyder, eftersom de fått lära ett sig nytt, fattigt och förvrängt språk i stället för det som Ivar Lo-Johansson skrev på.
Jan Arvid G!
Svensk grammatik var inte min bästa gren under min egen skolgång. Som lärare i den grundskolan kom jag sällan förbi ordklasserna. Satsdelar var sällsynt. Transitiva och intransitiva verb minns jag att man talade om, men det sitter numera i ryggmärgen. Jag skrev: ”Alltför många arbetare har redan lämnat, tappat förtroendet och verkar se den nya linjen som en omvändelse under galgen.” Naturligtvis är det ”partiet” som saknas efter ”lämnat”. Men kan man inte tänka sig att där finns ett ”stumt objekt” (eget påhitt).
Men, det som retar mig kanske mest i skriven nutidssvenska är hur man använder ”före” och ”innan”. T o m Henning Mankell valde boktiteln ”Innan frosten” på en av sina böcker, vilket är grammatiskt fel. Innan är ju en konjunktion, som inleder en hel sats, inte en preposition!
Men det här är väl ändå ett stickspår från sossarnas flyktingpolitik?
Knut L!
Förlåt att jag klagar på ett stickspår. En egen artikel fordras om detta.
Problemet är inte bristande kunskaper i grammatisk beskrivning och normering. (”Innan” för övrigt en preposition). Problemet är i stället att standardsvenska språket försvinner ner i ett svart hål. De flesta som bor kvar i Sverige håller på att tappa den intuitiva (inte skolboksmässiga) kunskapen om vad ord betyder och hur de sätts ihop till meningar. Vissa saker finns helt inte i fullgod standardsvenska. Alla vet att ordet *latt av lat (ett *latt barn) inte finns. På samma sätt har alla tills nyligen vetat att den intransitiva meningen ”De lämnade” inte finns. Detta kan visas i textdatabanker. Dessutom förlorar svenskan domäner, som Olle J-n påpekar.
Detta dubbelhot mot svenskan är ett problem utöver de kända problemen, som skolans ojämlikhet. Återskapade vi en jämlik skola så snabbt det låter sig göra, hade de unga lärarna ändå inte ett fullgott språk att undervisa flyktingars och inföddas barn på!
Du har rätt om stickspåret, Knut, men det kanske ändå är intressant och inte svårt att föra in i sammanhanget. För att många arbetare i någon betydelse skulle ha ”lämnat partiet” krävs väl att de först varit medlemmar (vilket i och för sig många, i varje fall tidigare, varit slentrianmässigt, genom olika former av kollektivanslutning och andra styggelser) i detta. Och sådant mäts inte i opinionsundersökningar.
En annan fråga har också varit uppe i diskussionen och det är hur S numera riktar in politiska utspel mot hela väljargruppen och inte i första hand internt. Det förefaller mig vara korrekt noterat och det har givetvis ett antal effekter, både positiva och negativa. De negativa har troligen mest med bristande medlemsentusiasm att göra och är måhända ett exempel i raden på ”dålig tajming” av Löfven.
Kanske beror det på att jag har tillbringat många år utomlands och sett världens elände (bland annat fem år som volontär bland Bolivias indianer) som gör att jag inte begriper den nuvarande enahanda nationalstatliga, nationalistinskränkta, gränsfixerade, ögontjänande flykting- och invandringsdebatten.
När det gäller alla lidande människor i hela världen pågår inga moraliserande indignerade debatter med rasismbeskyllningar för att vi ekonomiskt utnyttjar och klimatförstör den fattiga världen.
Men så fort flyktingar/invandrare kliver över den svenska gränsen och vi konkret ser dem blir vi plötsligt moraliserande och indignerade i debatten.
Varför pratar man inte mer om de afghanflickor som under värre förtryck är kvar i Afghanistan, till exempel.
Eller om flyktinglägren i Sudan, Jemen och Jordanien? De har det värre än den lilla rännil av flyktingar som har kön, mod, kontakter, pengar, tur att ta sig till Sverige?
Färre flyktingar till Sverige, mer hjälp på plats, tack.
Jan Arvid G!
Jag beställer på stående fot denna artikel. Jag tror jag skulle kunna skriva en sådan, men du är med säkerhet bättre skickad för detta. Jag ser redan rubriken framför mig: ”Det gemensamma skriftspråket på väg bort”.
Dennis Z!
Dålig tajming? Nja, det var nog redan för sent att försöka återknyta till partimedlemmarnas åldrade skara. Jag är en…
Knut L!
Nästa vecka skickar jag en artikel. Måste först laga min vedeldade bastu. Jag eldade för häftigt, så att innertaket fattade eld.
Bäste Hans N!
Du skriver ”Som vanligt går det inte i Sverige att föra en sansad, civiliserad och faktamottaglig debatt om invandring, flyktingar och migration”. I vilka länder går det?
Hans N!
Instämmer helt och fullt. Det blir ett jävla gnäll från den svenska medelklassen när flyktingar flyr till Sverige från de imperialistiska krigen ex. i Syrien.
Många av dessa personer säger sig vara anti-imperialister. Men samtligt gnället de över att folk fån Syrien kommer till Sverige. Samtidigt som de kritiserar Sveriges imperialistiska samverkan i Afghanistan, Irak och inte minst till förintelsen av Libyen och den brutala slakten an Gadaffi, direktsänd av ett TV-team på plats.
Därför blir det tragiskt när solidariteten stannar vid den svenska gränsen, men även pinsamt och ett stort hyckleri! Skamligt!
Hans A!
Jag är lite förvånad över ditt svar. Du har alltid framstått som realistisk, men i svaret till Hans N. kan jag inte säga att det gäller. Du har visserligen rätt om ”hyckleriet” men det är lätt avhjälpt av om vi ”hycklar” mindre. Och det är ju vad Hans N. gör. Han säger inte att vi ska ta emot alla som söker, utan hjälpa dem på platsen: ”Färre flyktingar till Sverige, mer hjälp på plats, tack.”
Jag tror inte Hans N. är Sverigedemokrat, men om jag inte minns fel är detta exakt vad SD krävt. Vad som gör att jag gillar det förslaget är att det slår undan benen på alla medel- och överklassare som med ökad invandring hoppas på billigare arbetskraft för att utföra alla RUT-arbeten åt dem.
Till sist Hans A., är det bara en svenska ”medelklassen” som ”gnäller”? Med den attityden driver vi ju arbetarklassen rakt i famnen på SD.
Anders P!
Jag menar att Sverige måste försöka stödja flyktingar, inte minst från Syrien, både genom att ta emot dem i vårt land, men också, genom att arbeta på plats i närheten av konfliktområden. Det ena utesluter inte det andra.
Men det kräver en, realistisk bedömning av förhållandena i de stora läger som finns i Mellanöstern.
I Libanon är situationen bedrövlig inte minst på grund av stark motvilja från regeringshåll att upprätta fungerande flyktingläger.
Det finns inga offentliga läger för syriska flyktingar i Libanon. En million syrier vistas i inofficiella läger i glesbygden t ex i Bekadalen. Dessa tältläger är utspridda och försvårar det internationella hjälparbetet avsevärt. I princip existerar inget bra och effektivt hjälparbete i regionen.
Själv är jag stolt över att vårt land tagit emot flyktingar från t ex Syrien. Särskilt med tanke på vårt skamliga deltagande i de imperialistiska krigen. Hyckleri? Visst men räddar liv.
Problemet med ”att hjälpa i närområdet” är, när det uttalas av SD, att det handlar om att skyffla problemen utom synhåll. Vad som händer i ”närområdet” har vi liten möjlighet att följa och allmänheten kommer inte att plågas av beskrivningar av hur oändligt stora problemen är och hur litet vårt bidrag är.
Gissningsvis vill SD sedan minska dessa bidrag så snabbt som möjligt.
Vi kan ju konstatera att SD inte någon gång föreslagit ökade bidrag i till UNHCR eller t ex Röda korset i det nuvarande systemet och att de inte heller protesterar när svenska biståndsbudgeten naggas allt mer av att pengar förs över till insatser här hemma.
SD är ett nationalistiskt parti och tyvärr måste vi nu också räkna S till den kategorin. Begreppet Internationell solidaritet tycks avfört från dagordningen.
Lise Blomqvist!
Du spekulerar kring SD och olika motiv bakom deras förslag. Vad grundar du påståendet på att det är för att ”skyffla problemen utom synhåll” som SD vill att flyktinghjälpen ska ske i konflikternas närområden? Som jag minns är det väl ekonomiska argument bakom denna – som jag finner kloka – ståndpunkt.
För övrigt är det med dagens mediabevakning lättkonstaterat att nyheter om vad som händer i konflikterna runt om i världen når oss i en ökande omfattning. Så där har du fel!
Instämmer med Lise. Internationellt solidaritetsarbete är dessvärre avfört från dagordningen. För fyra år sedan erkände Margot W och regeringen Palestina som enda västland i världen.
Idag knäpptyst. Ingen följer efter i ledet. Om något yttras som är kritiskt mot Israel följer regeringen följsamt i den relativt starka kritik som ibland getts av andra EU-länder.
Stefan L:s uttalanden sker som anpassning till det kommande valet. SAP tror sig kunna stjäla röster fån (M) och (SD).
Ironiskt nog har de inledningsvis minskat sitt opinionsstöd. De har glömt de många socialdemokrater som fortfarande vill att vi tar emot flyktingar från de imperialistiska krigen. Finns massor av folk inom Socialdemokratin som vill fortsätta att solidariskt ta emot flyktingar från krigshärdar i världen.
Men även bland de som röstar finns det stöd för en sådan politik. Stefan L:s senaste drag kommer att sänka partiet till tidernas bottennivå.
Dennis Zackrisson!
SD har sitt fokus på i grunden samma sak som nazisterna i 30-talets Tyskland, nämligen att skylla överhetens brott på någon annan. Då var det judarna idag är det muslimerna, men syftet är det samma.
Så naiva så att vi låter oss luras av nya kavajer och mer polerat språk är vi väl ändå inte?
Om inte nyliberalerna och globalisterna lyckats sänka skatten för dom rika och plundra våra välfärdssystem så hade vi haft mycket bättre förutsättningar för initialkostnaderna för flyktingströmmarna och klara välfärden samtidigt. Det finns dessutom inget som tyder på att SD menar allvar med att stödja flyktingarna i närområdet.
Låt oss inte gå i samma fälla som på 30-talet en gång till. Att bekämpa SD framstår som den kanske viktigaste uppgiften av alla idag.
Sedan tror jag att du kraftigt överskattar den svenska mediebevakningen av omvärlden. Här förtigs nog mer än i dom flesta jämförbara länder. Visste man det inte förut så blev det uppenbart med gasattacksbluffen i Syrien.
Anders Å!
”Här förtigs nog mer än i dom flesta jämförbara länder.” Hur rätt har du inte! Angela Merkel reser till Sotij i Ryssland för att diskutera med Rysslands president, en dryg vecka senare gör Macron detsamma. Det första omnämns överhuvudtaget inte i Dagens Nyheter, kanske för att det var en ”oönskad nyhet”. Den andra, lika ”oönskade” nyheten, får en pliktskyldig notis.
Hade däremot Merkel och Macron inställt aviserade besök hade DN slagit på stort. Att jag ens blev uppmärksammad på Macrons besök har jag Stefan Lindgrens ”Ryska Posten” att tacka för. Fotot som illustrerade hans artikel om Merkels besök hade aldrig kommit in i DN.
Det som gör mig f-b på DN är inte bara att de förtiger viktiga nyheter, utan att de behandlar mig och andra läsare som lättledda idioter.
Anders slår huvudet på spiken när han påpekar huvudorsaken till den dåliga beredskapen när flyktingströmmarna blev allt starkare till följd av de allt intensivare erövringskrigen.
Den borgerliga alliansen sänkte skatterna under sina två mandatperioder med gigantiska 976 miljarder kr. Den svenska medel/övre medelklassen köpte tyvärr detta på bekostnad av sin egen trovärdighet och solidaritet med folk som flydde från erövringskrigen.
Intresset talar. De var mer intresserade av sin egen privatekonomi och sitt välmående. Parallellt drogs drevet igång mot de fräcka individer som utnyttjad vår välfärd och dränerade statskassan och ansågs genomgående att alla dessa muslimer hade som syfte att skapa enstaka islamska enklaver där islams kultur och lagar skulle etableras. (Observera syrier mest kristen tillhörighet)
Problem finns alltid och finns även nu, men de är inte värre är det går att lösa. Men att så stora problem uppstod beror på urholkningen av ekonomin via skattesänkningar.
SD har sin agenda med hjälp på plats och med EU-kritik. Jag och andra har andra agendor.
Uppenbart hycklar SD. För dem är hjälp på plats bara ett sätt att säga färre invandrare i Sverige. Annars skulle de föreslå mer pengar till läger och bistånd i allmänhet.
Självklart kan vi både ta emot flyktingar och hjälpa på plats. Men vi hjälper fler med en given summa pengar om vi hjälper på plats.
Även om vi tiodubbla de pengar vi ger till flykting-mottagande och hjälp på plats så gäller detta. Fler lidande människor blir hjälpta till billigare pris med hjälp på plats.
Se dina medmänniskor i hela världen, inte bara känslosamt och ögontjänaraktigt just precis de människor som just du råkar se när de kommer till Sverige.
Alla människor på jorden har lika värde. Men vi orkar inte leva upp till konsekvenserna av detta, för då skulle vi utrota all världens fattigdom, även till priset av sänkt svensk standard.
Så med den lilla hjälp vi klarar av att ge, ge den främst och effektivast: på plats.
Hans Norebrink!
Visst, Hans du har rätt, men att bara säga det, utan att komma med konkreta förslag är att spela SD i händerna.
SD är sofistikerade på att utnyttja sådant som låter bra och använda det i sin rasistiska agenda.
Lite OT, men jag tycker mig ha identifierat två bloggar som visar hur dom arbetar. En heter ”Det goda samhället” och en heter ”Anthropocene”. Den första riktar sig till folk som gillar USA och är vad jag skulle kalla en ren fascistblogg, driven av Patrik Engellau. Den är ganska simpel och lätt att avslöja. Anthropocene drivs av Lars Bern och är betydligt lurigare. Där finns artiklar som utan vidare skulle platsa här. Artikeln är utmärkt bra, men precis som på den första bloggen så blir kommentarsfälten lekstuga för muslimhatarna. Min slutsats är att Lars Berns blogg är till för dom på vänsterkanten som hatar USA, men som ändå skall föras till SD-fållan.
Kommentarerna till den här utmärkta artikeln fylls genast med skuldbeläggning av muslimer och Bern tillåter det.
Jag försökte få in en kommentar som däremot genast censurerades, den såg ut så här:
”Mycket bra genomgång och det som sossarna har blivit har även alla dom andra partierna blivit, trots olika bakgrund. Om det resulterar i att SD får inflytande efter valet så är katastrofen total. SD gör precis samma jobb som nazisterna i 30-talets Tyskland. Dom vill få oss att skylla
överhetens plundringar på andra än överheten själv. På 30-talet var det judarna och idag är det muslimerna.
Politiskt har SD i princip samma agenda som moderaterna och dom kommer inte att rubba globalisternas makt en millimeter. Massor av svenska väljare däremot kommer inte att ta till
sig den utmärkta analysen som Lars gör här utan tro att dom har påverkat något till det bättre genom att muslimerna får det svårare i vårt land, vilket är globalisternas syfte med ett sådant parti som SD. Det behöver inte betyda att globalisterna har skapat SD, men att dom är smarta nog att utnyttja dom, precis som dom utnyttjade nazisterna på 30-talet. Om SD lyckas så har globalismen lyckats! Dom är bara två sidor av samma sak. Den ena handen vet precis vad den andra handen gör, som Blå tåget sjöng en gång.
Vill man bekämpa globalismens övertagande av världen så måste man börja med att bekämpa dom som riktar ilskan åt fel håll, i vårt fall mot SD. SD är bedrägliga genom att ibland även säga bra saker, som att vi borde lämna EU och återupprätta nationalstaten. Att återupprätta Sverige som nationalstat är sannolikt en förutsättning för en fungerande demokrati, men det kan inte ske genom traditionell nationalism, där svenskar utmålas som bättre än andra, utan det måste ske på ett demokratiskt och solidariskt sätt med respektfulla relationer till andra folk och nationer. Det räcker dock inte på långa vägar för att utmana globalismen, för det krävs massiva kontrollorgan av dom internationella storföretagen och det utan att falla tillbaka till kommunismens diktatur.
Kraften för att göra allt detta saknas helt i västvärlden och det kanske kan få en del att i desperation rösta på SD, men då har man dragit sig själv vid näsan. Kraften måste komma underifrån och växa fram ur folkdjupet. Hur det skall gå till vet nog ingen idag, men om globalismen skall utmanas så måste det ske.
Idag står ett antal länder i öst mot globalismen. Dom är dock lika kapitalistiska som resten av världen och har i grunden liknande intressen, men för stunden måste vi stödja dom då dom i praktiken är ett hinder för globalismens krigiska ambitioner.”
Långt detta, men poängen är att SD använder olika metoder för att locka folk av olika åsikter både till höger och vänster och dom ser ut att lyckas med det.
(Redax har här pusslat ihop 4 kommentarer)
Nyliberala nationslösa globalister och kapitalismen i sig behöver i princip varken aggressiv nationalism, rasism eller fascism, men de kan utnyttja dem för att slå mot vänstern. Nu som på trettiotalet.
Det finns ett socialistiskt klassförsvar mot kapitalism, kolonialism och imperialism. Det finns även progressiv nationalism som slåss för nationell frihet och självbestämmande.
Liksom socialismen har urartat till nytt överklasstyre har den från början progressiva (=alla nationer är lika värda) nationalismen från och med slutet av 1800-talet ofta urartat till överklasstyre. Överklassen tar över alla ideologier i eget klassyfte.
Men det finns i grunden en motsättning mellan arbetarklassen (socialismen) samt folket (nationen) å ena sidan, och å andra sidan den gränslösa individualistiska kosmopolitiska liberalismen.
Lika lite som Hitler var storkapitalets tjänare (en vänsteranalys), lika lite är SD en nickedocka för kapitalet. Såväl klass som nation är hinder för den globala eliten.
Hans Norebrink!
Hitler tjänade storkapitalet genom att peka ut judarna för det elände som storkapitalet hade ställt till och SD gör samma drängtjänst idag genom att i all praktiskt mening peka ut invandrade muslimer som orsak till det elände som storkapitalets plundring har ställt till.
I 30-talets Tyskland tillkom hotet från kommunismen som gav överheten än mer anledning att stödja Hitler och det hotet finns ju inte idag, så i den bemärkelsen är inte nazismen och dagens högerpopulism jämförbara.
Dom multinationella företagen har inget intresse av nationella regler som kan begränsa dom och personer som Putin och Orban står säkert inte högt i kurs hos globalisterna. Det betyder dock inte att dom inte kan dra nytta av ett parti som SD och troligen så anser dom, med viss rätt, att SD bara är en variant på M och kan kontrolleras om dom skulle få makten.
Någon klasskamp av betydelse finns inte längre så det behöver nog inte kapitalet bry sig så mycket om.