”Enligt uppgifter till Aftonbladet hade de bestämt sig sedan en tid tillbaka för att ansöka om nåd. Men de väntade så länge som möjligt med att offentligt ta beslutet eftersom det fanns en risk att åklagaren skulle överklaga domen. Hade åklagare gjort det hade en nådeansökan varit värdelös – det går inte att bli benådad när en part har överklagat.” (AB 2012-01-10)
De har alltså inte kunnat säga något förrän i betänketidens allra sista minuter.
Det ropas nu både på att svenska regeringen måste agera aktivt och att regeringen bör hålla sig i bakgrunden, d v s vara passiv. Att offentligt råda och kräva vad regeringen, eller andra eventuella aktörer med någon möjlighet att kunna påverka processen, ska göra kan knappast vara klokt nu. Vad som är bäst i nuläget kan få ha någon bestämd uppfattning om.
Att Johan och Martin förklarat sig nöjda med domen – trots att de tidigare förklarat sig oskyldiga till terrorism – är ett uttryck för att de vill hem så fort som möjligt. De har släppt den juridiska striden nu. Därför måste vi alla som stödjer dem lydigt foga oss i det och gilla läget. Nu gäller det för dem (och oss) att ta skeden i vacker hand och agera klokt i samarbete med dem som känner de lokala sederna i sådana här sammanhang.
När de sedan är hemma kan vi i lugn och ro vända upp de stenar vi kommer åt och leta efter svar på de många frågor som den här affären väckt.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Martin Schibbye, Johan Persson, Etiopien
