Haaretz-journalisten Gideon Levy säger i en DN-intervju att Israel begår folkmord, men berättar också att han bryter med sin vän Pink Floyd-sångaren Roger Waters eftersom denne förnekar våldtäkterna 7 oktober. “Det finns en FN-rapport om sexuella övergrepp nu”, argumenterar Levy. (Foto: Soppakanuuna)
Även de i medie- och expertetablissemanget som försöker lägga band på Israels övervåld i Gaza eller bromsa dess försök att dra in Iran och USA i sitt krig, vidhåller alltjämt att Hamas den 7 oktober begick våldtäkter och slaktade civila. Liksom att organisationen använder mänskliga sköldar i Gaza. Sådana påståenden är lika obligatoriska som att Rysslands invasion av Ukraina var oprovocerad och fullskalig eller åtminstone oursäktlig. Detta är också vad som gör alla dessa mainstream-försök att, som det brukar kallas, ”nyansera bilden”, så frustrerande impotenta.
Avvikande israeliska medierapporter om hur civila drabbades av israelisk beskjutning förtigs eller tonas ned. Skandalen kring New York Times fuskreportage om våldtäkterna likaså. Av någon anledning måste propagandabilden av 7 oktober fortfarande upprätthållas.
Oväntad hjälp har man fått av FN:s särskilda rapportör för sexuellt våld i konflikter, Pramila Patten. Hon och hennes team besökte i början av februari Israel och publicerade sedan en rapport om de påstådda våldtäkterna.
Jag har läst rapporten. Den tycker sig se skälig grund för en del påståenden om 7 oktober och dessutom “tydliga och övertygande” uppgifter om sexuellt våld mot den israeliska gisslan inne i Gaza. Och den som vill tro på “Hamas våldtäkter” kan förstås luta sig mot de formuleringarna.
Men rapporten säger också att man inte har haft ambitionen att utreda uppgifterna ordentligt. Andra FN-organ som skulle kunna göra det, skriver man, vägrar Israel att samarbeta med. Inte heller har Pramila Pattens team fått tala med några av de överlevande våldtäktsoffer som sägs existera. De är för traumatiserade, hävdas det. Andra möjliga offer är religiösa och skäms för att berätta. Rejvfestivalens sannolikt mindre hämmade deltagare har åkt iväg till andra delar av Israel, eller utomlands. Ja, ursäkterna är många.
En del av de vittnen som faktiskt har ordnats fram har dessutom tagit tillbaka sina påståenden. Andra har uppenbarligen hållit fast vid dem. Men betyder det att de talar sanning? Eller är de bara mer kallhamrade lögnare?
Ingen forensisk stödbevisning finns. De tusentals bilder och femtio timmar av videomateriel som rapportörerna har gått igenom innehåller inte heller några bevis.
Hamas bemötte anklagelserna om övervåld och våldtäkter i januari, i en skrift med titeln Our Narrative: Operation Al-Aqsa Flood. De förnekar alla sådana avsikter men öppnar för att saker kan ha hänt i kaoset som uppstod. Det antyds att ansvaret i så fall kan ligga hos någon av alla de andra grupper och privatpersoner som gav sig ut genom det trasiga stängslet. Med många beväpnade civilklädda israeler – och en värnpliktstränad israelisk befolkning – menar man också att gränsen mellan civil och kombattant kan ha varit svår att dra.
Självklart tar man upp att den israeliska militären själv dödade israeliska civila. Huruvida det berodde på kaos eller på det ökända Hannibaldirektivet som säger att en död gisslan är bättre än en levande är kanske en öppen fråga.
Medan Israel sjunker allt djupare ner i sitt folkmordsbarbari – i förra veckan dödade man avsiktligt Hamasledarens barn och små barnbarn – håller vi i Väst alltså krampaktigt fast vid propagandabilden av 7 oktober. Likaså väljer vi att fördöma Irans väl avvägda missilattack hellre än Israels konsulatbombning som den var en reaktion på. Till varje pris upprätthåller vi narrativet om att Iran och Hamas, liksom Putin, är fiender som vi måste konfrontera och inte får söka fred med. Men priset är redan högt och det kan bli mycket, mycket högre.
Först publicerad på Tobias Ljungvalls Substack
”Men priset är redan högt och det kan bli mycket,mycket högre”
En ytterst bra sammanfattning om vad händer både här hemma och i övriga delar av världen.
Ett förhållande där mänskliga värden att försvara som moralbegrepp, och i övrigt respekt för en levande natur, är på väg bli överspelad av sanslös rovdrift i cynismens gränslösa spår. Ett steg mot AI samhällets, ”du nya sköna värld”
Frågan är när vår viktigaste hälsoresurs , nämligen rent vatten kommer att bli en privat lukrativ handelsvara och ostoppbar kraftmätning om marknadsandelar. Som kraftmätning där alla medel uppenbart är tillåtna.
”Av någon anledning måste propagandabilden av 7 oktober fortfarande upprätthållas.”
Anledningen är väl inte svår att förstå!? När jag vid slutet på 1970-talet övergav min positiva bild av Kina och vad som hände där, berodde det främst på att jag hade fått mängder av ”fakta” som visade att Kina övergett sin socialistiska utvecklingsväg. Jag trodde till exempel, som redaktör Lindelöf i artikeln att marknadsekonomier i stort sett var detsamma som kapitalism. Det är en mycket vanlig missuppfattning. Denna grundläggande missuppfattning kom på skam bland annat genom den kinesiska statens förmåga att, som man lagt fast i en femårsplan, utrota den allvarliga fattigdomen i Kina. Pål Karlsson och jag översatte en artikel av Vijay Prashad som handlade just om det. I den står det till exempel ”Under denna dystra period, i slutet av februari 2021, tillkännagav Kinas president Xi Jinping att Kina – i motsats till denna allmänna globala nedgång – hade utrotat extrem fattigdom.”
Vidare står det ”Efter att Kina uppfyllt de hållbara målen för fattigdomsminskning tio år i förväg bidrog Kina till mer än 70% av världens totala fattigdomsminskning. I mars 2021 hyllade FN:s generalsekreterare Antonio Guterres denna prestation som en ’anledning till hopp och inspiration för världens nationer’”. Min uppfattning att Kina, liksom Sovjetunionen tidigare, ”slagit in på den kapitalistiska vägen” fick ett bakslag.
När jag sedan, ibland även det tillsammans med Pål Karlsson, närmare studerade, vad ekonomen Michael Hudson skrivit, ja då fick jag en så fördjupad förståelse av ekonomi att jag begrep att marknadsekonomier mycket väl kan förekomma i många former av samhällen, med olika sorter av klasstruktur, feodalism, kapitalism och socialism.
Detta skedde alltså ganska nyligen. Det var en för mig stort steg när jag gick från uppfattningen ”Deng Hsiao-ping var huvudansvarig för att Kina kommit in på den kapitalistiska vägen” till uppfattningen ”De beslut som togs i Kina efter Mao Zedongs död, och som främst Deng Hsiao-ping var ansvarig för, de besluten var förmodligen(!) nödvändiga för att Kina skulle kunna utvecklas vidare”.
Anledningen till att ”propagandabilden av 7 oktober fortfarande upprätthållas” beror på att alla de som har den, till exempel några i min umgängeskrets, har den som ett av de starkaste argumenten för att peka på hur omoraliska, ja vidriga, Hamas är.
Dessa personers ”kålsuparteori” om Hamas/Israel skulle få en obehaglig knäck om de gjorde de undersökningar som Tobias Ljungvall gjort. Det kan vara mycket jobbigt att ändra uppfattning, speciellt i så djupt engagerande frågor som krig och folkmord. Om det är svårt för enskilda medborgare, hur svår är det då inte för toppolitiker och statsledningar?