En sammanfattning av slutsatserna i Ernesto Katzensteins bok om den 7 oktober 2023 kan vara dessa ord av Hannah Arendt:
”Några av sionisternas ledare låtsas tro att judarna kan hålla sig kvar i Palestina mot hela världen och att de själva kan hävda allt eller inget mot alla och allt. Men bakom denna falska optimism döljer sig en förtvivlan över allt och en verklig beredskap till självmord som kan bli oerhört farliga om de växer till att bli stämningen och atmosfären i den palestinska politiken.”
Och Katzenstein fortsätter med att säga att nu är vi där. Israel har möjlighet att lösa detta. Det krävs bara att lämna herrefolksmentaliteten. Att inse att det inte är något särskilt med att tillhöra den ena eller den andra religionen. Och att man inte kan leva sitt liv på ett värdigt sätt om man inte respekterar sina medmänniskors värdighet.
När jag nu till slut noga läst igenom Katzensteins, inte särskilt tjocka bok, från pärm till pärm förvånas jag över att det som gör mest intryck på mig inte är den noggranna genomgången av vad som verkligen hände den 7 oktober. En nödvändig och mycket förtjänstfull dokumentation av vad som kan ha hänt denna dag bakom all ryktesspridning och alla lögner.
Utan Ernesto Katzensteins berättelse om sin egen bakgrund där den judiske farfadern år 1890 lät sig döpas i Berlin och gifte sig med en konservativ tysk flicka. Ett steg som gjorde att Ernesto själv skulle komma att växa upp i en konservativ katolsk familj där hans far hemlighöll att farfadern fötts i en judisk familj. Ernesto ilsknade till när han blev medveten om detta hemlighållande och beslöt att kontakta sina judiska släktingar.
Detta ledde till att en helt ny värld öppnade sig för honom vilket han berättar om i det mycket läsvärda slutkapitlet i boken där han skildrar vad som hände med hans nytillkomna släktingar under de första och andra världskrigens dramatiska skeenden.
Detta kontrasterar mot mina föräldrars och mitt lugna liv. Min far föddes år 1898 som yngste son i en lantbrukarfamilj i Ångermanland. Fick genom sin skollärares initiativ möjlighet att ta studenten i Lund. Studerade sedan vidare och pensionerades så småningom som professor i fasta tillståndets fysik vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.
Min mor kom också från en lantbrukarfamilj och var född i Oxie utanför Malmö år 1901. Utbildade sig till sjuksköterska vid Uppsala Akademiska sjukhus och yrkesarbetade ett antal år före giftermålet med min far.
När jag tänker på vad jag egentligen vet om mina föräldrar måste jag erkänna att jag egentligen aldrig samtalade med dem om hur de såg på sina liv och världen omkring dem. De bara fanns där på ett självklart sätt och jag levde mitt liv efter mina egna förutsättningar och intressen.
Sommaren 1955 tog min far med mig på en Europaresa då han skulle besöka ett antal laboratorier i olika länder som bedrev forskning vid temperaturer nära absoluta nollpunkten. När jag tänker tillbaka på detta inser jag att vi reste bredvid varandra som två främlingar som aldrig samtalade med varandra om något annat än praktiska resedetaljer.
På min mors ålders höst reste jag varje vecka upp till Stockholm för arbete med Folket i Bild/Kulturfront och övernattade då i mina föräldrars lägenhet på Lidingö. Där passade jag på att hjälpa min mor med praktiska saker, vilket var till stor nytta för henne, men vi förde aldrig några djupare samtal om livet.
Hon var under hela livet djupt religiös på ett enkelt och självklart sätt. Hade mycket bestämda åsikter om vilka präster hon tyckte om eller inte. Hon var nu mycket glad över att kyrkliga syföreningen, där hon var aktiv, hela tiden hade kontakt med en präst som hon uppskattade mycket.
Själv insåg jag tidigt att religion var ingenting för mig. Men vågade aldrig nämna att konfirmationen inte intresserade mig, utan där satt jag under undervisningen och ritade fotofabrikers varumärken i läroboken. Vid denna tid var mitt fotointresse medelpunkten i mitt liv.
När jag flyttat hemifrån anmälde jag mitt utträde ur kyrkan men berättade det inte för någon. Det är mycket jag inte berättat för någon under mitt liv. Men genom mitt skrivande har det ändrats i viss mån.
Rättvisa kan endast skipas om ockupationen upphör. Den ockuperade har självklar rätt till försvar! Apartheidstaten Israel vilar på koloniala idéer. Israel har aldrig i praktiken visat vilja gå med på en tvåstatslösning, det visar man ständigt i handling. Situationen verkar inte ha någon annan lösning än ETT och ODELAT Palestina där alla oavsett etnicitet och religion har lika rösträtt.
Detta kommer dock Israel ALDRIG frivilligt acceptera! Israel ser sig som herrefolk och beter sig som ett sådant. De har Gud och Skriften på sin sida. Det pågående folkmordet i Gaza visar i praktiken hur ett inspirerat herrefolk beter sig. Kriget fortsätter förmodligen tills USA och väst inser att de förlorar på att fortsätta stödja detta herrefolk. Nethanyaou står inte Hitler efter i ambitionen att utrota sina fiender. En bisarr historiens ironi. Dubbelmoralen i Västs politik har aldrig tidigare blottlagts så tydligt!
John Mersheimers The Israel Lobby at Work ger en god inblick i förhållandet mellan Israel och den Israeliska lobbyn i USA som starkt påverkar den amerikanska administrationen.
Leif Stålh!
Du har helt rätt. Herrefolksmentaliteten har varit västvärldens följeslagare genom både kolonialismen och imperialismen. Engelsmännens agerande i Afrika, Australien och Indien och européernas folkmord på urbefolkningen i Amerika är bara några exempel.
Nazitysklands syn på sig själva som det överlägsna ariska folket. Den US-amerikanska exceptionalismen och Sionisternas svammel om guds utvalda folk är andra exempel på liknande perversa tankar.
Idag är detta tydligast i Israel och med den s k ”rulesbased order” som betyder olika regler för västvärlden och resten av världen.
Dubbelmoralen är dock en av västvärldens största svagheter. Större delen av världen har redan avslöjat bedrägeriet och förhoppningsvis trillar polletten ner även här i väst.