HAN SPELAR BOLLEN TILL SD

1. Ja, igår när jag såg Björklunds inlägg i Almedalen brast jag ut i skratt. Ännu ett skott i den egna foten, tänkte jag. Dessa skott har varit många på sistone både i Sverige och i andra länder. Rätt många av skotten skjuts av människor med hög intellektuell kapacitet. Det har alltid förundrat mig. Men bakslagen för de reaktionära krafterna kan inte bara bygga på självmål. Vad kan jag göra? Den frågan hänger ständigt över mig. Det är klart, fotskotten ger i alla fall positiv energi till det lilla jag åstadkommer.

2. Jag håller med dig Bertil C. Jag flinar ofta under nyhetssändningarna i ”Public Service” och känner lite skamkänslor för min skadeglädje. Skotten i foten, självmålen, folkföraktet och rena överhetsfasoner är så vanliga idag att man kan förstå att 20% vänder politikerskrået och deras mediesvans ryggen. Men vad ska vi göra? Inte röstar vi på SD för att påskynda sammanbrottet…

   Idag läste jag i DN att anonyma bidrag till partier är störst i M och SD. C är partiernas Krösus sork, de förvaltar en förmögenhet på 1,8 miljarder (efter att ha sålt sina tidningar). Alla lever de i grunden på skattepengar. SD är minst lika bestuckna som de andra stora partierna. Sjukt! Endast V är aningen folkliga i detta avseende, De har partiskatt och ger av höga arvoden till partiet (men staten betalar det stora kalaset även för dem).

3. Tyvärr hade Stefan L. ännu inte formulerat sin analys i går kväll när jag avfyrade denna ironiska kommentar som jag fick stoppa in efter Patrik Engellau.

4. Trots att Stefan inte verkar publicera några kommentarer numera (senaste 24 maj) dristade jag mig att skicka in denna, men förgäves:
   
   ”Jag tror inte att Jan Björklunds utspel är en taktisk miss, utan strategisk.

   Sedan Järnridåns fall har liberalerna utgått ifrån att de vunnit en ’tvekamp’ mellan socialism och liberalism. Och därför ska liberalismen vara allenarådande, inte bara som den överlägsna men också ’sanna’ ideologin. Det förklarar varför liberalerna agerar förvånansvärt ideologiskt och dogmatiskt.

   När Jan Björklund går ut och vill, till valets huvudfråga, ha debatter med SD om EU, så sker det i övertygelsen att med ’Den Liberala Sanningen’ som vapen är de oslagbara, liksom ”dubbelmaoisterna” som 1968 beväpnade sig med ’Maos Lilla Röda’ som oövervinnerligt tillhygge.

   Det hela blir lite rörande för det visar för omvärlden att liberalerna ärligt och naivt tror på sina idéer. Men det gör dem inte mindre livsfarliga. Vägen till Helvetet är som sagt kantad med goda föresatser.”

5. Den politiska diskussion som här pågår är vilseledande och på så sätt skadlig. All makt för svenska folket utvandrade till Bryssel efter folkomröstningen 1994.

   Förbud mot budgetunderskott, närmare Nato, arbetskraft p g a laglig fri rörlighet dumpar löner, gemensam påtvingad utrikspolitik, frihandelavtal som visserligen gick i graven men kommer åter, deltagande i stora militärövningar under Natos ledning osv.

   Björklund versus SD är en skenhändelse. Inga beslut av vikt fattas idag av svensk riksdag, däremot ratificeras beslut tagna i Bryssel.

   Trots detta röstar jag i kommande val. Men röstar blankt. Det saknas en grundläggande diskussion om EU på bloggen. Säkert en följd av att de som skriver röstade både för och emot. En bra förutsättning för diskussion.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.