Chefen för den ukrainska säkerhetstjänsten SBU, generalmajor Vasyl Maljuk.
Terrormassakern mot konsertpubliken 22 mars framstod redan från början som ett nytt desperat tilltag från Ukrainas sida, för att provocera fram en rysk reaktion som kan dra in Väst i kriget. Något annat hopp har inte Ukrainas ledning. Och på vissa håll i Väst – hos Macron, britterna, balterna och oss själva – verkar beredvilligheten att svälja en sådan krok vara oroväckande hög.
Hittills inskränker sig den ryska reaktionen till intensifierad bombning av det ukrainska energisystemet. Det räcker knappast. Men vad händer när de ukrainska försvarslinjerna ger vika och Ryssland avancerar? Kommer vi att förhandla, passivt se på, eller ingripa? Retoriken talar för det sistnämnda.
Någon kanske protesterar mot utpekandet av Ukraina. Men alltför mycket pekar åt det hållet, och bort från Islamiska staten.
En av terroristerna fotograferades på platsen redan den 7 mars, dagen då USA:s ambassad varnade för en attack mot en konsertpublik inom 48 timmar – vilket sammanföll med den nationalistiske artisten Shamans uppträdande 9 mars. Ville Ukraina ge sig på en rysk kulturpersonlighet var det svårt att tänka sig något mer självskrivet mål än just Shaman. För Islamiska staten är han däremot irrelevant.
Att gärningsmännen sedan greps på väg mot ukrainska gränsen är i mina ögon en stark indikation. Det står förstås alla fritt att misstro Rysslands uppgift om att Ukraina tagit bort minor från gränsområdet för att skapa en lucka åt terroristerna att fly igenom. Men hur troligt är det att terrorister skulle fly mot en gräns med stark militär närvaro på båda sidor utan något slags arrangemang med endera sidan och då allrahelst den mottagande?
Lägg därtill uppgifterna om pengar skickade från Ukraina och gärningsmännens erkännande att de skulle få resten av belöningen när de var framme i Kiev.
Någon kanske försöker intala sig att ”arrangemang med endera sidan” även kan betyda Ryssland, att det var en falsk flagg-operation där Ryssland lät mörda sina egna medborgare. Men förutom att detta i dag framstår som ytterst verklighetsfrämmande, måste vederbörande i så fall ”komma runt” att USA så tvärsäkert både innan och efter dådet har pekat ut IS-Khorasan – inte Ryssland.
Den amerikanska förhandskunskapen gör det också omöjligt att ducka för frågan om amerikansk delaktighet. Godtar man att Ukraina var inblandat i dådet, så måste även USA ha varit det. Att Sverige nu lägger ansvaret för sin egen säkerhet i så hänsynslösa händer är helt vansinnigt.
Från Ukrainas sida syns inga tecken på besinning. Chefen för dess säkerhetstjänst skröt i en tv-intervju efter terrordådet om tidigare mord man hade varit inblandad i, liksom om dådet mot Krimbron förrförra hösten då en intet ont anande lastbilschaufför sprängdes i luften tillsammans med andra civila. På sistone har Ukraina förnyat sina attacker mot kärnkraftverket i Zaporozje och häromdagen påstod man sig ha satt ett ryskt örlogsfartyg utanför Kaliningrad i brand.
Som bekant inleds enligt västlig scenarioplanering det kommande ryska angreppet genom Suvalkikorridoren – från Vitryssland till Kaliningrad – så eventuella provokationer mot Kaliningrad siktar ytterst på att förverkliga den sjuka drömmen.
Ukrainakrigets pådrivare accepterar inte förlust. De vill dra in även oss i krig.
Den här helgen genomförs i Stockholm inte mindre än två manifestationer mot det ödesdigra ”försvarssamarbetsavtal” som Sverige håller på att ingå med USA. Den första startar i morgon fredag klockan 17 på Medborgarplatsen, där bland andra förre ärkebiskopen KG Hammar ska tala, och den andra på Slussen på söndag klockan två. Förhoppningar finns om god uppslutning. Mellan appelltalen kanske det känns naturligt att ägna en tanke åt de som dött på alla sidor i det här kriget, inklusive konsertbesökarna i Moskva.
Först publicerat på Tobias Ljungvall – Substack
Men vad skulle Ukraina tjäna på att ligga bakom?
Morig K!
Det är skrämmande men inte konstigt. Historikern Grzegorz Rossolinski-Liebe nämner i sin stora biografi om Stepan Bandera att efter andra världskrigets slut låg de ukrainska nationalisternas hopp just i att ett tredje världskrig snart skulle bryta ut.
Jag är krasslig och höll mig hemma från dagens manifestation i Stockholm, som tyvärr inte verkar ha blivit särskilt stor. Ny chans på söndag klockan två.
Har man inte redan gjort det tycker jag att man ska ställa sig bakom kravet på en folkomröstning om DCA-avtalet. Hittills har närmare tiotusen personer gjort det.
Mats L!
Det står väl redan i första stycket?
En annan uppenbar ambition med just den här attacken är att försöka skapa splittring mellan Rysslands kristna och muslimska befolkningar. Gissningsvis är det så man har rationaliserat den på amerikanskt håll.