Den som ”hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning” ska dömas till hets mot folkgrupp. Så lyder lagen.
Enligt svensk rättstolkning ska även dessa ”uttalanden” ske ”uppsåtligen” eller i ”annat meddelande som sprids” (d v s i offentligheten). JK preciserar även att begreppet folkgrupp i det svenska samhället inte innefattar ”svenskar” och förklarar: ”… syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet.” Att en majoritetsbefolkning skulle behöva ges någon slags minoritetsskydd skulle innebära att de inte var herrar i sitt eget hus, vilket ändå är en orimlighet för de allra flesta svenska medborgare.
Ovanstående torde vara en allmänt accepterad tolkning av en grundlagslagparagraf, som faktiskt begränsar yttrandefriheten. Och så har det varit länge. Denna tolkning ingår i det paket som yttrandefrihetsvänner försvarat i alla år som jag varit bekant med vår yttrande- och tryckfrihet. Och visst är det som Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet 2012-11-28, att det är få yttrandefrihetsmål angående hets mot folkgrupp i Sverige, men om de är för få vet jag inte. Det visar i alla fall att svenskt rättsväsen har ganska vida ramar för vad man ska räkna som ”hets mot folkgrupp”. Det tycker jag är bra och ger debatten fler frihetsgrader.
Åsa Linderborgs artikel är däremot inte bra. Den är konstig. Hon och Aftonbladet Kultur ämnar nu driva kampanj för att testa om t ex det som Lasse Wilhelmson skrivit i sin bok (Är världen upp och ner?) är att betrakta som hets mot folkgrupp. Att en palestinsk ung kvinna haft just den boken på sitt nattygsbord verkar ha varit droppen som fått Åsa Linderborg att göra ett oövertänkt utfall mot alla som liknar fascister i hennes ögon.
En förutsättning för att förundersökning om brott ska inledas är en anmälan. Men Åsa skriver: ”Vi på Aftonbladet Kultur är trötta på talet om att nån borde anmäla skiten. Nån är alltid nån annan.” Men de på Aftonbladet kan väl göra de anmälningar de finner angelägna, men att driva kampanj i tidningen med hjälp av jurister är ju som att döma människor utan rättegång.
Jag har skrivit om Lasse Wilhelmson tidigare och ogillar fortfarande kraftigt många av hans slutledningar om utvecklingen i världen. Men han är en mycket vänlig och fredlig person som har samma rätt som alla andra medborgare att yttra sin mening. Att Aftonbladets kulturredaktion ser att hans funderingar omkring judendom, marxism, frimurare, 911, förintelsen mm skulle kunna vara ”hets mot folkgrupp” skrämmer mig. Vart är vi på väg? Jag inser att pressen på Åsa Linderborg har varit närmast outhärdligt efter Donald Boströms artiklar om Israeliska organstölder (AB 2011-11-16)? Är det här utspelet en produkt av det?
Att ”stålrörssajterna” på nätet måste granskas och deras åsikter bekämpas är för mig självklart. Men alltså, inte med åsiktsförbud eller hetsjustice. Återkommer till ”stålrörsmännens” syn på yttrandefriheten senare.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: hets mot folkgrupp, Lasse Wilhelmson, yttrandefrihet, Åsa Linderborg
Jag anser att Åsa Linderborg, genom att publicera Donald Boströms artiklar om israeliska organstölder, visat mycket stort mod och stor integritet i sin egenskap av kulturredaktör på en av Sveriges största dagstidningar. För det förtjänar hon beröm och stöd. I stället angrips och kritiseras hon nu av sina egna ”meningsfränder” på vänsterkanten, tidigare av Stefan Lindgren och nu även av dig, Knut. Det gör mig illa till mods.
Men det är modet och styrkan från Bostömartikeln som nu verkat svikta. Lasse Wilhelmson har konstiga åsikter, men han ska ha rätt att uttrycka dem. Så tänker jag.
Åsa skriver om Lasse W och nu finns texten även här. Måste jag själv köpa boken och sedan gissa vad som ligger till grund för Åsas och Knuts ställningstagande mot Lasses bok. Redovisa vad som är konstigt i hans åsikter eller i de texter han skrivit. Jag liksom de flesta kan bara gissa att det förmodligen inte är som vi andra eller i vart fall inte som Knut och Åsa.
Vad är det ni sett?
Jag försvarar Lasse W:s rätt att uttala sina, i mitt tycke, obehagliga åsikter. Alltså jag anser i motsats till Åsa L att man inte ska anmäla honom för hets mot folkgrupp. Om hans åsikter har jag skrivit här.
En mycket märklig debatt detta. Åsa har säkert ett visst behov av att rehabilitera sig efter publiceringen av Boströms debattartikel. Kanske kan ett angrepp på LW vara ett sätt för henne att åter bli respekterad.
Här är mina svar till Expo och Åsa Linderborg
Åsa Linderborg förtjänar beröm för mycket. Men det hon nu håller på med är för mig helt obegripligt. Det är ingen hemlighet att sionisterna på Expo gillar att leka tankepolis, men att Linderborg skulle hoppa på det tåget är en besvikelse. Men det är klart att hon är satt under press och då tänker man inte alltid klart.
Den svenska vänsterns klara tendens att smeta rasiststämpel på seriösa debattörer, måste bemötas lika mycket som samma vänsters vurm för att slänga folkrätten på sophögen. Det är två sidor av samma mynt. FiB/Kulturfronts paroller är viktigare och riktigare än någonsin.
Lasses bok Är världen upp och ner? är värd att noga studeras. Vad det är för ”obehagliga åsikter” Knut talar om begriper jag inte. Däremot innehåller boken en del obehagliga FAKTA.
Åsa Linderborgs ”kampanj” är helt obegriplig, annat än som koppling till EXPO:s sionistfrämjande agenda! Och då blir den ovärdig, men ack så vanlig i svensk media, där vi sedan länge kunnat se ett dominerande intresse!
Dennis! Se min kommentar klockan 13:38. När du når fram till mitt inlägg Lasse W:s hopkok kan du också läsa vad du skrev och kritiserade mig för den gången.
Så här skrev jag: https://nyailconvito.wordpress.com/2012/12/06/vad-hande-med-yttrandefrihetsfundamentalisten-asa-linderborg/
[…] Knut Lindelöf: ”Hets mot folkgrupp” […]
Jag läste ditt inlägg MO och fastnade för ”Förvisso har jag omvärderat en del av de uppfattningar Wilhelmson framför i sin bok Är världen upp och ner?, uppfattningar som jag numera erkänner höra hemma i antisemitisk idétradition.”
Hjälp mej, hur tänker du om vad?
Den ”anti-semitiska idétraditonen” är en föreställning, som odlas av dagens sionistiska propagandister för att skrämma folk i allmänhet till tystnad. Jag upprepar vad jag sagt i många andra sammanhang:
Utanför den rasistiska sionismen existerar inte någon s k ”antisemitism”. Självklart finns ett judehat, som är mycket beklagligt som i dag kanske främst närs av den judiska statens ständigt pågående övergrepp. Detta bör vi bekämpa, men det är kontraproduktivt att sladdra om ”ökända antisemiter”. Det är ingen saklig kritik!
Jag vill tacka Dennis, för att han står upp för förnuftet i den här frågan! Det är ju helt klart att sionisterna, genom att smeta ner folk, söker skrämma till tystnad.
Jag har precis som Knut tidigare varit i diskussion med Lasse. Jag föreslog att han i Palestina-sammanhanget skulle sluta använda ”j-ordet”, som han kallar det. Men det ville han inte. Själv klarar jag mig bra utan det. Och Knut gör det också, som jag uppfattat det. Men i sak är vi i sammanhanget alla tre överens. Eller hur?
Taktiskt må ditt förslag vara rätt, Bo, men det kan ju bli politiskt knöligt, eftersom Palestina har ett helt dominerande problem, nämligen Problemet Israel. Och att denna formation grundats som just en judisk stat och i detta ligger problemets kärna. Att sionisterna därvid tagit den judiska stammen som politisk gisslan för att genomföra sin rasistiska och diskriminerande agenda är ytterligare komplicerande faktorer. Om detta bör vi ju tala klarspråk!
Dennis!
Räcker det inte med att vi är överens om Palestinaflyktingarnas rätt att återvända? Vad tjänar den saken på att vi tvistar om problemets ”kärna” är Israel (som du och Lasse menar) eller om det är USA och Europa (som jag och väl också Knut menar).
Jo. Bo, det är möjligt att det gör. Det beror väl på hur denna oförytterliga rättighet formuleras samt att vi är ense om att den rör samtliga individer, som på något vis blivit utsatta för etnisk rensning i Palestina under den tid konflikten varit nationellt territoriell (från 1947 och fram till nu och vidare in i framtiden till dess all ersättning utbetalts, alternativt återflyttning ägt rum).
När det gäller ”Palestina-sammanhanget” kan det förstås även finnas andra frågor att beakta. T ex annekteringen av Golan-höjderna (syriskt territorim), som gjordes av den israeliska anfallsarmén (eufemistiskt kallad IDF).
Om jag förstått dig rätt verkar det också kunna uppstå problem med sionistiska motargument av typen: ”Detta skulle ju innebära slutet för staten Israel!” Har vi, inom fronten alltså, inget svar på detta motangrepp?
Dennis!
För det första skulle vi väl då kunna säga att det finns en FN-resolution som erkänner den ifrågavarande repatrieringsrätten. Och för det andra att i det beslut som gjorde Israel till FN-medlem finns denna rätt inskriven. Och följaktligen – och för det tredje – att det inte är till oss utan till Sveriges regering som din sionist rätteligen skall vända sig med sina bekymmer.
Det finns en sak som särskilt retar mig med sådana här takticistiska resonemang, som du här framför, Bo! Och det är den sorglösa ansvarslöshet som frammanas. Att hänvisa till ”Sveriges regering” hjälper ju föga när det är grundvalen för din egen ståndpunkt som angrips.
Allt som du framför kan vi visserligen ”säga”, men att tro att vi på det sättet skulle komma undan problemet Israel är lite väl naivt. I teorin kan det visst låta bra, men i praktisk diskussion är det otillräckligt.
Sionisternas ”bekymmer” är ju inget vi vill framhäva i en diskussion om ”Palestina-sammanhanget”.
Dennis, du ville veta vad jag skulle svara på din fråga. Men det innebär ju inte att du måste besvara den på samma sätt. Och det är ju just detta som är poängen med en front. Man är överens om något alldeles särskilt och sedan får var och en motivera detta alldeles särskilda på det sätt han eller hon vill.
Håller med Bo Z. att Åsa L. inte står emot trycket från den dominerande Israel-lobbyn. Skulle vara intressant och höra vilken policy AB:s Kultursida har, nu dominerar genusfrågor istället för Chomsky, Pilger m.fl. Åsa L. är ju en produkt av Gudrun Schymans vingliga ledarskap, det kommer nog fler opportunistiska kampanjer.
Men, Bo P, du har missuppfattat det politiska läget och det är väl därför dina argument blir så teoretiska! Det finns idag ingen ”front”, som driver den fråga du säger att vi är överens om. I ”Palestina-sammanhanget” finns PGS, som uppenbarligen låst fast sig i försvaret av en sedan länge död (även om den ligger öppet och ruttnar i stället för att begravas) idé om ”problemlösning”.
När det politiska läget tillåter en frontbildning kring huvudfrågan i Palestina kan vi väl resonera kring vilka paroller fronten ska byggas på. Intill dess får vi läsa och lära och diskutera mitt i verkligheten i stället för att låtsas föra inomfrontliga debatter.
Åsa L:s ev. mod går att lyssna på i SR:s Medierna.
Diskussionen börjar bli verkligt intressant. Jag vill ställa frågor:
Vad är det flyktade palestinier, i så fall, skulle återvända till?
Varför finns det ingen svensk front för Palestina?
Vad anser palestinierna själva om en ev. tvåstatslösning?
En reflektion i sammanhanget; Jag känner förmodligen många fler palestinier än vad svensken i gemen gör. Genom att verka i det svårt segregerade Angered, känner jag hur många som helst. Aldrig att jag hört talas om någon önskan om tvåstatslösning, annat än som tillfällig plattform för fortsatt kamp om den självklara rätten till sitt land.
Dennis, visst är det som du säger, men skall vi nöja oss med det. Är det inte hög tid att dra igång något. Hur vore det t.ex. att försöka göra Folke Bernadotte lika hyllad för det han dog för i Palestina 1948 som Raoul Wallenberg är hyllad för det han ”dog” för i Budapest i slutet av andra världskriget. Och vilka vore bättre lämpade att initiera en sådan kampanj än ni i Uppsala. Som är det enda ställe i Sverige som idag har ett minnesmärke som just hyllar honom för det.
En tvåstatslösning skulle Israel tjäna på. Om palestinierna skulle skjuta inifrån sina fängelser skulle det direkt av Israel uppfattas som en krigshandling från annan nation och då är det OK att bara gå på. D v s ge helt nya möjligheter till djävulskap.