Deras bästa tid är nu när isarna lagt sig. De har förberett sig under hela sommaren och hösten. Isborren är väl slipad. Pimpelspöna, fluglarverna, pilkarna, krokarna, blänken, lina plockas fram. Entusiasten spottar lite på pilken innan linan släpps ner under isen. En ritual som ofta gått i arv från far till son. Det är mest tystlåtna män som ägnar sig åt pimpelfiske även om kvinnornas andel ökar. Sedan sitter de där från december till april böjda över sina hål, detta tålmodiga och köldtåliga släkte. De flesta upplevelserna härleder sig inte från en solig marsdag med lättborrad is och kaffe i ryggsäcken. För det mesta är det betydligt kärvare förhållanden och ändå sitter de där och trotsar krav på stimulans och bekvämlighet.
Pimpelfisket är ingen verbal hobby. Den typiske utövaren i Finland och Sverige är ofta lite av en ”ensamvarg”. Som en norrländsk vän uttryckte det. ”Om flera människor fiskade skulle det inte behövas så mycket psykofarmaka och psykologerna skulle bli arbetslösa. Pimpelhålet är världens bästa psykolog.” Förutom billig mat ger alltså fisket lugn och ro.
Tålamod är en viktig gren när det gäller pimpelfiske. Långa stunder händer det ingenting. Sedan händer saker snabbt och en sprattlande fisk landar på isen.
För att fisketuren skall bli en trevlig upplevelse bör man klä sig enligt lager-på lager principen och att ha varmt på fötterna. Att frysa lite om öronen anses okej, men börjar man frysa om fötterna är det lika bra åka hem. Viktiga ingredienser för en lyckad fisketur är naturligtvis termosen med kaffe och smörgåsarna.
För många fiskare handlar det om en stor passion och fascination över vinterisens lockelser. De hängivnaste ger sig ut varje helg så länge isarna bär. Undantag görs endast i nödfall som vid dödsfall i släkten. De mest hängivna pimplarna har kunskaper på hög nördnivå. Att pimpla handlar inte bara om tur utan också om teknik. Man ska känna fiskens rörelser, vara insatt i vattendjup och höjdskillnader på sjöbotten. Betet som ofta är tillverkat hemma i garaget spelar stor roll.
När vårsolen böjar värma i Norden lockar isarna ut även de lite mera bekväma. Något av en massrörelse utspelar sig på vårisarna och nu avgörs pimpeltävlingarna.
Ibland kan pimpling användas som ett integrationsprojekt. En entusiast i norr tog med sig ett fyrtiotal syriska asylsökande flyktingar på en sjö. Han hade sett att de gick runt i Junsele och var sysslolösa. Detta initiativ blev succé och ledde till dokumentärfilmen ”Pimplaren från Syrien” som visats i SVT.
Visst är fiske en speciell upplevelse och förväntansfull i all dess tillämpning. En fin folkrörelse vill jag mena, såväl ensam eller tillsammans. Inte enbart fångsten är intressant utan varje detalj för att upplevelsen skall bli så rik det bara är möjligt, betyder något större.
Som för pågarna på femtiotalet hemmavid i Landskrona fanns det tillfälle då Abborre kunde metas i vallgravarna som omgärdar kolonierna och den gamla försvarsanläggningen Citadellet. Inte enligt lagens mening tillåtet men däremot spännande och förmodligen ett preskriberat rackartyg.
Vad havet erbjuder därvidlag var ett annat fiske och då med pilk när torsken fanns tillgänglig i Öresund. En fritidssysselsättning av ganska stort intresse utfört från såväl kajen som turbåtarna.
Ett annat 50-talsminne, väl bevarat, är när Far jobbade kvällsskift på Öresundsvarvet då han hängde ut linor med pilk över kajen som sedan vittjades vid arbetet slut. Om turen inträffade blev det napp och bytet fanns på vår diskbänk när jag på morgonen skulle ge mig i väg till skolan.
Numera förekommer fritidsfisket i Öresund med exempel Horngädda och Sill som fortfarande finns tillgänglig i ganska hyfsad mängd.
Känner någon till vilka olika pimpelspötillverkare, som fanns i början av 1970-talet? Jag försöker taga reda på, vilket spö jag hade som barn. Av nostalgi skall jag köpa ett begangnat. Jag vill minnas, att spöet hade en urdragbar kork, som i en flaska. Fanns något annat märke än Ekorr-Johan, som hade det?