Mina judiska rötter är, om inte särskilt starka så ändå, klart påvisbara. Min mormors far var från en känd judisk Göteborgssläkt. Han gifte sig dock med en kristen flicka, så hans egna ambitioner att föra vidare sina judiska rötter var förmodligen ganska blygsamma.
I det borgerligt liberala Göteborg, där jag växte upp, fanns en självklar respekt för det judiska. De fanns där överallt, t ex i vår skola, som var startad av judar som den första konfessionsfria skolan i staden, för att slippa kristendomsundervisning. Och, eftersom de flesta av oss inte var särskilt kyrkliga i praktiken, hade vi ingen anledning att ha synpunkter på om vad judarna hade för religiösa egenheter för sig. Man brydde sig helt enkelt inte om vem som var det ena eller det andra. Vi lekte ihop lika bra ändå. Men alla visste, och judarna vårdade sina traditioner för sig, en del utövade aktivt sin religion och inga skämdes för sina rötter.
Det här var på 50-talet, ungefär ett decennium efter förintelsen, och innan någon som jag kände informerats om t ex al Nakba, alltså fördrivningen 1948 av 700 000 palestinier från sina byar, för att bereda plats för det Israel där alla judar skulle samlas enligt Theodor Herzls vision om ”judestaten”. Att kompensera judarna för nazismens illdåd på bekostnad av palestinierna var, är och förblir orimligt. Där har vi problemet än idag.
Nu har den oberäknelige presidenten för den allt sjukare krigarstaten USA, Donald Trump, dessutom fått för sig att klampa in i glasbutiken (Mellanöstern) och beslutat flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem och därmed förolämpa den palestinska befolkningen å det grövsta. Är det då förvånande att muslimer i allmänhet och palestinier i synnerhet reagerar? Det anser nog ingen, inte ens Donald Trump. Men vad är det som nu diskuteras i svenska medier? Jo, antisemitismen i Malmö.
Håkan Holmberg i UNT ägnar idag frågan en stor artikel. Inledningsvis instämmer han i ett uttalande mot antisemitism av Stefan Löfven efter Trump-protesterna i Malmö och konstaterar därmed att protesterna i Malmö var antisemitiska. Vad han – och förmodligen även Stefan Löfven – stöder sig på är ett par YouTube-klipp som visar ett spontant, oorganiserat och mycket litet möte i Malmö, där några få arga män skanderar antisaudiska, antijudiska och krigiska slagord på arabiska. Klippet förekommer i en svensk och en engelsk version. Det framgår tydligt att klippen framställts av hängivna Israelvänner.
Den svenska medieeliten drar av dessa klipp nu långtgående slutsatser om den hotande importen av antisemitism från Mellanöstern och Håkan Holmberg jämställer denna antisemitism med den klassiska högerextrema varianten. Han skriver:
Det har funnits en godtrogenhet både inför extremhögerns antisemitiska propaganda och inför de antisemitiska attityder som följt med en del invandrare från länder i Mellanöstern.
Håkan Holmbergs artikel är, trots hans varsamma språkbruk, ändå helt utan sans och balans, och den kan faktiskt spela invandrarfientliga krafter i händerna. Skäms Håkan Holmberg!
För ägnar man en lite stund åt att med hjälp av nätet granska demonstrationerna i Malmö med anledning av Trumps beslut om ambassadflytt, framträder en helt annan bild. Den 7/12 skanderade den lilla gruppen arga män, som sedan blev två israeliska propagandaklipp. Det finns alltså en mycket liten grupp fanatiska islamister som också kan ses som judehatare (antisemiter). Det ska inte förnekas.
Den 10/12 marscherar däremot en stor fredlig muslimsk demonstration – säkert 1000 deltagare – i Malmö med många egna ordningsvakter i reflexvästar. Denna demonstration riktade sig mot den svenska offentligheten, men tyvärr sågs inga ur den vanligen demonstrerande svenska allmänheten i tåget. I en första sektion gick männen med stora vajande fanor och påtagligt många unga pojkar. (Är det månne de många ensamkommande?) I en andra avdelning kom kvinnor i alla åldrar med barn och barnvagnar. I hela tåget framfördes fredliga budskap på plakat – formulerade på svenska:
Imam Hussein* är den tidlöse revolutionären!
Ashura är en påminnelse om kampen för frihet!
Imam Husseins tidlösa rop – bekämpar orättvisorna!
Hand i hand mot terror!
Stoppa kriget i Jemen!
Alla klappar sig på hjärtat. Här en icke propagandistisk film av denna demonstration. Se själva…
Inte ett spår av judefientlighet, våld eller hat alltså, endast rop på fred och rättvisa – som protest mot den kränkning som Donald Trumps ambassadflytt innebär.
Mina judiska rötter i det liberalt sekulära Göteborg på 50-talet hjälper mig nu att se nyktert på detta. Håkan Holmbergs och andras skruvade tolkning av protesterna i Malmö skapar helt onödiga spänningar, som spelar USA, Israel och andra antidemokratiska krafter i händerna. Illa!
…
* Imam Hussein eller Husayn ibn Ali som han också kallas, är en martyr som mördades i sin kamp för att rädda islam från despoter som överträdde de mest självklara etiska principerna. Han hyllas av både shia- och sunnimuslimer. Hyllandet av imam Hussein är en protest mot terrorism (IS), islamism och våld.
Davidsstjärnan är en mosaisk symbol liksom korset är en kristen, det är en symbol för Israel som återfinns i dess flagga, liksom korset är en symbol i de nordiska ländernas flaggor. Under andra världskriget ålades judar i Tyskland och de av Tyskland ockuperade områdena (utan Danmark) att bära en Davidsstjärna (Judestjärna) fullt synlig. På senare tid har det här i Sverige tydligen blivit vanligt att judar bär Davidsstjärnor fullt synliga, men nu är det judarna själva som tagit initiativet.
Apropå två artiklar en i svt och en i Aftonbladet. Kan någon förklara?
Till Anonym känd för redax!
Såg att du tog upp det här med den sexuddiga Davidstjärnan, ett så kallat hexagram i två trianglar. Davidsstjärnan finns i judendomen och har funnits i många kulturer sedan bronsåldern. I den Arabiska kulturen även kallad för ”Davids Sköld” eller också ”Salomos sigill”. Den sjuarmade ljusstaken symboliserade tidigare judendomen också! En teori är att Davidsstjärnan bildade ett hexagoniskt mönster som förstärkt sköld. (Källa Internet)
Mycket klargörande artikel, Knut. Tack för den. Ja, hur har det varit i Uppsala? Förra lördagen hade vi en fredlig demonstration, där slagorden ”LÄNGE LEVE PALESTINA” och ”BOJKOTTA ISRAEL” dominerade. Senaste lördagen var det ett fackeltåg. Har inte hört ett enda antisemitiskt knyst från demonstranterna. Inte har jag heller i UNT kunnat läsa en rad som handlar om manifestationerna. Så fungerar yttrandefriheten i UNT.
Tord mfl!
UNT och andra tidningar är inte på minsta sätt skyldig att skriva om något som andra tycker är viktigt. Det är en liberal, Israelvänlig tidning och rättar sitt huvudinnehåll därefter. Det som gör att vi opinionsmässigt lever lite under enkelriktade DDR-förhållanden är att i stort alla tidningar är liberala och Israelvänliga, eftersom både Socialdemokraterna och Kommunisternas (eller vad dom nu kallar sig för tillfället) inte har några tidningar alls. Jo, vi har ju Dala-Demokraten, men inte kan vi börja betrakta Falun som vårt socialistiska Mecka (eller Kreml).
Om Israel var en helt vanlig stat med några miljoner invånare skulle dagens grova antisemitism vara svår att förklara. Men nu är det ju inte så. Israel är det senaste (sista?) projektet i en lång kolonialistisk historia, vars etablering i FN:s generalförsamling välsignades av andra världskriget bägge segrarmakter.
Tack för utmärkt klargörande av vinklad video med göteborgsk bakgrundsargumentation som ger social förankring åt texten.