Reichsbanner Schwarz-Rot-Gold marscherar i Berlin 1931 (Bundesarchiv, Bild 102-11270 / CC-BY-SA 3.0)
Lasse Ekstrand från Gävle/Sandviken skev häromdagen artikeln ”Hur berätta om tredje riket”, vilket fick Kenneth Lundgren i Örnsköldsvik att komplettera bilden med följande.
De flesta skildringar av Tredje Riket ser bara till utanverket, och det vi får se är Hollywoodiseringar av nazismen.
Något som försvårar förståelsen av den tyska versionen av fascismen – nazismen – är den enorma mystifieringen och demoniseringen av den och dess ledare. Hitler har gjorts utommänsklig, till en djävulsgestalt som i stort sett ensam var ansvarig för andra världskriget, folkmorden på judar, zigenare, slaver o s v. Demoniseringen får till effekt att nazismen blir overklig, oförklarlig och att historien görs till en obegriplig gröt.
Av samma orsak, men med omvända förtecken, utgör Hitler en lockelse och romantiseras och idoliseras av rasistiskt påverkade ungdomar. (Denna mytiska Hitlerfigur används för att demonisera de för
västimperialismens misshagliga ledare som Saddam Hussein, Bashar al-Assad, Moammar Gadaffi, Vladimir Putin….)
Ska man göra nazismen och fascismen begriplig måste man göra en samhällelig analys, och ställa frågor som: Till vems fördel? Vilka klassintressen stod mot varandra? Hur var den historiska och politiska situationen, inrikes och utrikes?
För att svara på sådana frågor bör man fundera över den politiska roll fascismen och nazismen hade i förspelet till andra världskriget. Nazismen sprang bland annat fram ur de frikårer som med vapen i hand ställde sig på den segrande kontrarevolutionens sida under den socialistiska novemberrevolutionen i det tyska riket 1918. Frikårerna utförde sedan otaliga politiska mord och terroristdåd i tjugotalets tyska Weimarrepublik.
Dessa nazismens föregångare var i huvudsak en brokig samling deklasserade element, vilka bara var redskap för mycket mäktigare intressen. Som maktens springpojkar tjänade de, med tusen och en trådar förbundna med höga män inom stat och krigsmakt. Till exempel Münchens polischef, Ernst Pöhner, som när han tillfrågades om han visste att det fanns politiska mördarligor i München avgav det ökända svaret ”Ja, men inte tillräckligt många.” Pöhners närmaste man Wilhelm Frick blev senare nazisternas inrikesminister och Pöhners kollega i Bayerns justitieministerium. Franz Gürtner blev Hitlers justitieminister.
Tysklands verkliga herrar, monopolkapitalet, gjorde en mycket kall och klar politisk analys. Så här skrev det tyska industriförbundet i ett hemligt så kallat Führerbrief * i september 1932:
”Vi befinner oss för ögonblicket i en övergångsprocess på grund av att den ekonomiska krisen ödelägger [de av socialdemokratin uppnådda] vinsterna. Denna övergångsprocess genomlöper ett stadium av akut fara, ty vinsterna försvinner i och med att den mekanism som dessa vinster grundar sig på, upphör att fungera. Resultatet blir att arbetarklassen börjar vända sig till kommunismen och bourgeoisien ser sig ställd inför nödvändigheten att upprätta en militärdiktatur. Detta stadium är början på det borgerliga herraväldets obotliga sjukdom. Den gamla slussmekanismen [dvs att avleda arbetarklassen från dess intressen med små medgivanden] kan inte längre vidmakthållas tillfredsställande, det enda som kan rädda bourgeoisien från avgrunden är att splittra arbetarklassen och binda den vid statsapparaten genom andra och direkta medel. Häri ligger nationalsocialismens positiva möjligheter och uppgifter.”
(IG Faben, Richard Sasuly B&G New York 1947, citaten finns mera direkt från Deutsche Führerbriefe Nr 72 och 73, Berlin 16 och 20 Sept 1932)
Det var ord och inga visor. Deras klara analys visar på den viktiga skillnaden mellan fascism och andra former av borgerlig diktatur (t ex militärdiktatur som många blandar ihop med fascism).
Men citatet visar framför allt på vad som är kärnan i fascismen, nämligen säkrandet av storkapitalets ekonomiska och politiska herravälde.
* Paul Silverbergs (PS) privatsekreterare Otto Meynen hade sedan 1928 publicerat dessa Deutsche Führerbriefe. PS var en mäktig kolmagnat i Tyskland som hade judiskt ursprung. Trots att hans tidskrift hjälpte Hitler till makten var han 1934 tvungen att emigrera till Schweiz.
Tyskland efter 1:a världskriget ingår i ett mönster av dåligt hanterade segrar. Frikårerna har sin motsvarighet i IS uppkomst efter att den irakiska statapparaten krossats. Jämför även Frankrike efter 1815, där en omfattande utrensning av bonapatister och jakobiner sker när l’ancien regime återvänder. De utstötta blir den hårda kärnan i all opposition fram till 1830 års revolution. Olika ideologier – samma mönster.
Just nu kan man inte paradera i uniform med koppel i vårt hörn av världen. Det passar sig inte. Det är andra tider nu. Emellertid: Innehållet i nazismen, att maximalt öka utsugningen av arbetarklassen, lever vidare men i lite andra former. Nya medel att styra massans tankar och agerande har tillkommit som Hitler bara kunde drömma om. Där har Kina kommit längst. Jag säger därmed inte att Kina är nazistiskt. Ta bara mobiltelefonen som ger makten direkt tillgång till folks (kundens) hjärna. Där skapas och upprätthålls önskvärt beteende hos medborgaren som dessutom tror att han är fri. Att kontrollera hjärnan, tänkandet, är och har alltid varit det primära för att härska. Ta Sverige: nästan hela svenska folket har fåtts att stödja USA:s proxykrig mot Ryssland och Putin har i vår del av världen gjorts till en Hitler.
Nazismen har därför gjorts till något nästan overkligt hemskt och ont som framställs som unikt och som vi nu kan förfasa oss över. Vi är ju inte såna… Det teatrala i Nazismen gör det till utmärkt kittlande underhållning och hålls vid liv för att vi inte skall se den grundläggande likheten i dagens system. Att ständigt visa det yttre i Hitlers nazismen tjänar det bestående. Vår tids Netanyahu är mer affärsmässigt rationell än den ständigt vacklande och känslosamme Hitler. Här gäller att skapa fakta! Han vet att han har tillräckligt stöd för att göra klart.
Tack Leif Stå!
Glasklar beskrivning av läget. Att det finns upplysta människor som inte ser USA-imperialismens metoder för att vilseföra opinioner är märkligt. Man måste ju ställa frågan varför USA stödjer Ukraina m fl. Hitler lärde ju sig av Churchills metoder i Syd-Afrika och inte minst i Bengalen.
Koncentrationsläger har ju funnits i massa länder Finland 1918, USA 1942, Baltikum och även Sverige hade ju läger för anti-nazister. Det som skiljer Nazi-Tyskland från andra länder är att dom upprättade UTROTNINGS-läger som jag inte sett eller hört funnits någon annanstans.
Raul Halberg har skrivit tjocka böcker om ”The Destruction of the European Jews” jag har läst en kortare sammanfattning på svenska hur Nazisterna gick tillväga. Man kallar nazisternas anti-judiska politik för utrotning av Europas judar, några överlevde väl.
Kung Leopold av Belgien och Kongostaten intar en framstående plats bland Europas härskare. I Jean Bricmonts bok ”Humanitär imperialism” skriver han att Leopold besökte aldrig Kongostaten och står väl ännu som staty i Bryssel.
Det är bra att du tar upp utsugningen av arbetarklassen, den kopplingen ser man ju inte alla gånger. I G Farben bidrog med utsugningen och A Speer planerade : Der Sklavenstaat – Slavstaten : SS makt i Tredje riket / Albert Speer ; övers. av Paul Frisch.
Hörde ett program på SR att planerna gick inte att genomföra för att man hatade den slaviska folkgruppen även som utnyttjad arbetskraft.
Stämmer det med Mobiltelefonernas möjligheter? Var misstänksam från början och har aldrig ägt en. Även att betala med kontokort har jag gjort vid några tillfällen och det väller in reklam på
datorn.
Kenneth Lundgren!
Om man läser Kurt Tuscholskys bok:
Tyskland, vårt Tyskland så träder ju fram en klar bild hur nazisterna gick tillväga
i den kulturmarinerade Weimarrepubliken.
Kenneth L!
Jag har inget att invända mot din bakgrundsteckning. Men min fråga kvarstår: hur förmedla Tredje Riket och nazismen? Främst till nya generationer. Jag har hört från lärare i Berlin om de pedagogiska svårigheterna mot bakgrund av en utbredd historisk okunskap (det finns gymnasister som inte kan förklara varför det gick en mur genom Berlin) bland eleverna i de sociala medierna och trollfabrikernas tid. Lägg till en heterogenitet i elevkadern genom migrationen från Mellanöstern och annorstädes. Nå, jag har inget givet svar.
Lasse Ekstrand (LS) har inget att invända mot min bakgrundsbeskrivning ovan. Men han saknar fortfarande ett sätt att hur han ska förmedla ”förmedla Tredje Riket och nazismen”. Då främst ”till nya generationer”. Att ge LS råd i dessa frågor är jag nog inte rätte mannen till. Men att inte poängtera det imperialistiska storkapitalets avgörande roll i fascismens och nazismens framväxt och maktövertagande blir historieförfalskning.
Som Giorgi Dimitrov sa vid Kominterns 7:e kongress 1935 att fascismens klasskaraktär – är när den erövrat statsmakten – ”en öppen, terroristisk diktatur av finanskapitalets mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska element”. Den är alltså inte småborgerlighetens eller trasproletariatet som som erövrat statsmakten. Men i den gängse diskussionen idag om fascismen/nazismen nämns inte det stora kapitalets roll, utan detta har vittvättats. Det borde vi däremot förmedla liksom att fascismen och nazismen sprang fram ur den kris som kapitalismen genomlevde under tjugo- och början trettiotalen.
Det var för storkapitalet nödvändigt att säkra sina politiska och ekonomiska intressen. För tyska finans- och industrikapitalet var det också nödvändigt att expandera utanför det tyska riket. Expansionen gällde både omfördelning av gamla kolonier och skapandet av nya främst då i öster.
Nazismens starka rasideologi var för de härskande ett tveeggat svärd. Den splittrade det tyska folket och legitimerade de tyska erövringarna samtidigt som dess irrationalitet starkt bidrog till det tyska nederlaget. Detta genom att under anfallet på Sovjetunionen 1941 inte förmå utnyttja den opposition som fanns mot Stalin i t ex Vitryssland och Ukraina.
Detta berodde på att den tyska ledningen satt fast i sina egna rasfördomar och föreställningen om sin egen överlägsenhet. De såg ryssar och andra slaver som undermänniskor och behandlade dem som sådana, vilket drev dem över till den sovjetiska motståndsrörelsen.
Sedan ska man naturligtvis försöka berätta om de motsättningar fanns inom nazismen under dess utveckling. Till exempel mellan det trasproletära och proletära strömningen och den chauvinistiska storborgerliga strömningen som tog sig uttryck i bröderna Gregor och Otto Strassers motsättning till Hitler.
Denna motsättning återfanns också mellan SA och SS. Det senare skildrat av Wolfgang Langhoff i boken Träskets soldater, där han som nyss fängslad blev brutalt misshandlad av SS-män. Han blev funnen liggande på golvet i en bunker av en man ur SA som hjälpte honom och gav honom vatten, filtar och en madrass.
I tidningarna hade Hitlers ställföreträdare, Rudolf Hess, sagt att ”judiskt-marxistiska element ha nästlat sig in i SS:s och SA:s led och söka genom provokationer skada vår bruna armés anseende. Det är ovärdigt en tysk man att misshandla värnlösa fångar. Fall av misshandel måste genast anmälas och strängaste bestraffning ådömas vederbörande.”.
Det som är specifikt i den tyska fascismen – nazismen – bör sökas i den historiskt betingade sociala och politiska situationen i Tyskland under 20- och början av 30-talen. Den som vill förstå vilka människor, vilken ideologisk bråte och vilka samhällskrafter som frambringade nazismen bör läsa Heinrich Manns (Thomas Manns äldre bror) roman Undersåten. Den boken skulle ha utkommit redan 1914 men förbjöds och kom ut först efter första världskriget.
Denna satiriska roman är en uppgörelse med den kejsardyrkande borgaren. Huvudpersonen, den uppblåste doktorn och fabrikören Hessing, är en mycket obehaglig romanfigur. Han är en nationalist av stortyskt preussiskt snitt, en antisemit med en undersåtlig kejsar- och maktdyrkan. Denne angivarsjäl slickar uppåt och sparkar neråt. Med sin roman sliter Heinrich Mann masken av överhetsstatens tillskyndare och ger insikt om det tyska eländet. Det elände som har sina rötter i de folkliga nederlagen i de stora tyska bondekrigen i början av 1500-talet, genom det trettioåriga kriget, till de despotiskt styrda kurfurstestaterna och det borgerskap som inte lyckades med den demokratiska revolutionen 1848, ett Tyskland som aldrig förmått att ena sig underifrån, bara på preussiskt sätt uppifrån.
Allt detta som bl a gör att det inte finns någon genuin demokratisk tradition i Tyskland. Boken är en kuslig, nästan profetisk, fiktion om det som leder till det fascistiska Tyskland, den nazistiska diktaturen.
Beträffande elever stammande från Mellanöstern så upplever jag idag att många av dessa genom Israels brutala krig i Gasa förstått den avgörande roll som USA-imperialismen har för palestiniernas situation. Därför kan man genom att dra paralleller försöka visa klasskaraktären i sionismen och nazismen.
Tack Kenneth L!
En mycket lärorik genomgång om nazismens karaktär. När jag såg namnet Dimitrov så kommer jag ihåg att jag läst en bok om hans skickliga försvar när han blev anklagad för Riksdagshusbranden. Imponerande med tanke på hur nazisterna behandlade vänstern.
När det gäller Undersåten av H Mann bör man i första hand läsa boken men man kan komplettera med den Östtyska filmatiseringen 1951 av filmbolaget DEFA. Den kunde ses 1955 på svenska biografer.
Lite konsumentupplysning:
Undersåten
1951 Östtyskland 97min IMDb
Ynkrygg växer upp och skapar sin framgång genom
fjäsk mot monarkin och nationalismen.
Originaltitel Der Untertan
Alternativ titel Man of Straw, The Kaiser’s Lackey,
The Subject, The Underdog
Regissör Wolfgang Staudte
Manus Wolfgang Staudte
Skådespelare Werner Peters, Paul Esser, Ernst Legal,
Raimund Schelcher, Eduard von Winterstein, Arthur Schröder,
Renate Fischer, Friedrich Maurer, Sabine Thalbach,
Hannsgeorg Laubenthal, Friedrich Gnaß, Wolfgang Kühne,
Fritz Staudte, Wolfgang Heise, Axel Triebel
https://ok.ru/video/2956662278766
Tal: tyska och franska
Text: engelsk