Öppet brev till UNT:s politiske chefredaktör Håkan Holmberg
Jag ska nu ta upp stafettpinnen från Jonas B Löfqvuist och ägna några rader åt UNT:s politiske chefredaktörs Håkan Holmberg kolumn idag (16/4 2018). Han är i många frågor en noggrann och balanserad skribent, därför blir man minst sagt förundrad.
Han skriver: ”… att någon annan än regimen bär ansvaret för attackerna i Douma lär ingen på allvar föreställa sig.”
Här undrar man genast, har Håkan Holmberg kollat båda sidors versioner och värderat dem innan han skrev detta? Det har han säkert inte. Många har vittnat om att kemiska stridsmedel funnits i händerna på rebeller under de sju år som detta krig rasat. Jag säger inte att det är så, bara att det är fullt möjligt. Att Holmberg kör den ”godkända versionen” är kanske väntat, men stärker inte hans trovärdighet.
Här ett rimligt trovärdigt reportage som alltså förmodar något helt annat än Holmberg.
Holmberg skriver vidare: ”Att attacken strider mot internationell rätt är helt korrekt, men ändå inte ett riktigt övertygande argument eftersom användning av kemiska stridsmedel också gör det och Ryssland konsekvent blockerat varje möjlighet för FN:s säkerhetsråd att enas.”
Menar alltså Holmberg att den internationella rätten kan åsidosättas bara för att Ryssland i säkerhetsrådet röstar emot ett amerikanskt bombanfall (p g a att bevisen för att Syrien använt kemiska stridsmedel anses obefintliga)? Ja, det är faktiskt svårbegripligt även för Holmberg: ”Vad Assad-regimen haft för syfte med giftgasattacken i Douma är ändå svårt att omedelbart inse. Assads maktinnehav är ju redan säkrat.” Men Holmberg krystar ändå fram en anledning: ”Eller också är syftet just att visa upp vilken brutalitet man är i stånd att utöva, som ett sätt att skrämma andra motståndsgrupper att ge upp.”
Jag kan faktiskt inte tänka mig att Holmberg tror på det där själv. Det måste helt enkelt vara en oövertänkt plikttext.
Nästa passus till granskning: ”Kriget, som redan pågått längre än andra världskriget, fortsätter ändå och regimen visar gång på gång prov på en brutalitet som närmar sig den som visats av IS.”
Man undrar här hur det är möjligt för en skribent som vill bli tagen på allvar att blunda för alla rapporter om inblandning från USA och dess allierade i dessa krig med vapenförsörjning via Saudiarabien m fl, illegala USA-trupper på marken i Syrien, missilanfall från USA och Israel, stöd till terroristerna för att få bort al-Assad etc, etc, etc… Men detta passar inte in i det påbjudna narrativet – som man säger nuförtiden. Att Holmberg inte skäms över denna halsbrytande enögdhet förvånar minst sagt. Lyssna på Professon Jeffrey D Sachs om USA:s totala felbedömning av sitt engagemang i Syrien. Det finns alltså minst två sidor av vem som är grymmast…
Så slutklämmen: ”Även om de långsiktiga effekterna är osäkra var det nödvändigt att markera att den som använder giftgas överskrider en gräns…”
Märk nu att det här skriver Holmberg trots att inte han eller någon annan har bevis för att det som Trump, Macron och May påstår är sant. Men här får vi alltså ändå veta att det var ”nödvändigt” att skicka 105 missiler mot Syrien som någon slags olaglig demonstration. Supermaktens varningsskott! Nästa gång skjuter vi för att döda! Det är enda sättet att tolka det Holmberg skriver. Det är faktiskt oanständigt.
Jag förstår dig inte Håkan Holmberg. Jag är besviken. Vore tacksam för ett svar i någon form.
Jag har heller inte förstått argumentet att vad som är rätt eller fel enligt folkrätten bestäms av röstningen i Säkerhetsrådet. Kan någon (FiB-jurist?) förklara.
Anders P!
Det är väl inte konstigare än att krig kan enligt folkrätten bara godkännas av FN:s säkerhetsråd.
Inget hindrar formellt FNs säkerhetsråd eller generalförsamling att fatta beslut i strid mot sin egen stadga.
En bra utgångspunkt för folkrätten är FN-stadgan som mellan medlemsländerna förbjuder aggression (artikel 2:4) men accepterar militärt våld i självförsvar.
Däremot är ”vedergällning” eller ”hämnd” inga folkrättsligt giltiga skäl för militära insatser – oavsett vad Trump, Macron, May och vissa andra säger.
Sådant tillhör en föråldrad (feodal) rättstradition.
Folkrätten: När Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien var det ett brott emot folkrätten. Att sedan FN:s säkerhetsråd inte kunde bekräfta detta p g a sovjetiskt veto ändrar i mitt tycke inte saken.
Anders P!
Jag förstår inte vad du nu diskuterar. Nog hör till folkrätten, som jag förstått det, att säkerhetsrådet kan besluta (enhälligt) om militära insatser och för fördömanden av sådana. Det innebär inte att ett någons angrepp på något annat land blir lagligt för att någon i säkerhetsråd lägger sitt veto mot ett godkännande, eller mot ett fördömande. FN-stadgan är förstås grunden. Men jag är inte folkrättsexpert. Jag använder mitt bondförnuft.