MAN BEHÖVER NOG inte vara professor i litteratur, som Emanuel Pastreich, eller som jag fil mag i biologi och geografi, för att ställa sig den frågan. I och med de accelererande sanktioner som det samlade Västvärlden bedriver mot länder världen över t ex Kuba, Venezuela, Syrien och Iran är det många som tänker ”Sanktionerna var ju till för att knäcka dessa länder, varför funkar det inte?” Och nu senast, när försöket att knäcka Ryssland inte bara misslyckades, utan till och med slog bakut, är vi många som tänker ”Vad kan egentligen politikerklasserna i Väst om ekonomi?” Känt är t ex att USA:s regering fick varningar från sitt eget finansdepartement när den avsåg utesluta Ryssland från SWIFT-systemet (SWIFT, en internationell organisation som underlättar transaktioner mellan banker). Och vad begriper vår nuvarande statsminister (f d finansminister) Magdalena Andersson?
Det som, nu på gamla dar, verkligen satte fart på mitt intresse för ekonomi, var när jag stötte på Michael Hudsons förklaring av begreppet finansialisering, alltså INTE finansiering. Hans namn dök första gången upp här på lindelof.nu i mars 2016 i en artikel av Hans Andersson om USA:s snart förestående kollaps. Själv skrev jag en presentation av hans senaste bok ”The destiny of civilization: finance capitalism, industrial capitalism or socialism” på nättidningen steigan.no.
En god vän till mig, utbildad vid handelshögskolan i Stockholm, skrev för ett tag sedan i ett mejl: ”Efter att ha läst Michael Hudsons bok The destiny of civilisation har jag börjar leta reda på och läsa vad han skrivit mer. Han har skrivit många artiklar och låtit sig intervjuas på flera håll… Utan att gå in på detaljer så är det en uppfriskande läsning för sådana som mig, som tvingades läsa bl a Paul Samuelsons Economics och teoretiseringar och matematiseringar av den som nu kallas neoclassical economy, men som helt har lämnat den klassiska ekonomins grundvalar… Jag förstår att jag också bör läsa Hudsons bok Super Imperialism.”
Om Madalena Andersson står det på Wikipedia bl a: ”Hon blev sedan ordförande för Socialdemokratiska ekonomklubben vid Handelshögskolan i Stockholm 1991–1992.”
Vad vår nuvarande finansminister har för utbildning tänker jag inte kolla; jag utgår ifrån att den är starkt bristfällig.
Nu till Pastreichs artikel.
Bertil Carlman
Undervisar universiteten i ekonomi?
Nästan alla mina studenter läser kurser i ekonomi och jag avundas dem mycket för det. Tyvärr hade jag aldrig en chans att studera ekonomi som grundutbildning och anser mig inte vara kvalificerad inom området.
Så i min okunnighet började jag ställa frågor till dem relaterade till ekonomiska fenomen under mina föreläsningar om koreansk och östasiatisk historia.
När jag ställde mina mer specifika frågor till mina elever om ekonomins inverkan på politik och samhälle upptäckte jag ett anmärkningsvärt faktum angående studiet av ekonomi i Korea: Jag fann att jag hade läst mer om ekonomi än de flesta av mina studenter som hade tillbringat år av ekonomistudier på college.
När jag frågade dem om grunderna i ekonomisk teori, upptäckte jag att de under sina kurser i ”ekonomi” inte hade läst något av de stora verken av Adam Smith, Max Weber, Karl Marx, John Keynes eller ens samtida kritiker som Thomas Piketty.
Jag blev verkligen förvånad. Jag, en renodlad litteraturprofessor, hade läst åtminstone några av de stora verken av alla dessa teoretiker. En elev förklarade sedan för mig att läroböcker i ekonomi innehöll korta avsnitt som introducerade de viktigaste teorierna om ekonomi.
Men de allra flesta ekonomikurserna går ut på att använda avancerad matematik för att lösa givna problemuppsättningar utan hänsyn till ekonomins natur.
Ekonomins ”fakta”, från räntor och underskott, till inflation och värde, presenteras i läroböckerna som om de vore naturlagar, motsvarande termodynamikens andra lag eller tyngdlagen. Märkligt nog antas det att studenten kan upptäcka sanningar om ekonomin genom att enbart göra beräkningsprocesser utan någon kunskapsteori eller metafysisk [läran om verklighetens grundläggande natur], än mindre vetenskaplig undersökning av giltigheten av de antaganden om de mänskliga aktiviteter som definieras som ekonomi.
Vid den tidpunkten i samtalet med mina studenter återfick jag mitt självförtroende. När allt kommer omkring har extremt övertygande argument framförts av många tänkare att det finns ”lagar” i ekonomi endast i den mest begränsade meningen och att hela begreppet ekonomi är så kulturellt specifikt och så påverkat av politik och praxis, att ekonomi som ett område är lika mycket en vetenskap som litteratur eller konsthistoria.
Jag tror att den mest kritiska delen av en ekonomikurs måste vara en introduktion till de underliggande filosofiska och historiska principerna för studiet av ekonomi: hur människan historiskt har tänkt på samhället, staten, pengar och handel, och hur dessa faktorer interagerar med varandra för att skapa det vi kallar ”ekonomin”.
En del av den processen bör inkludera ett övervägande av hur väldigt olika begreppet ”ekonomi” kan vara från en expert till en annan, eller från en historisk period till en annan.
Det är också viktigt att studiet av ekonomi innehåller betydande överväganden om de etiska konsekvenserna av finansiell och kommersiell verksamhet. Ekonomi är inte ett värdeneutralt fält som studiet av kvasarer [Kvasar (av engelskans quasi-stellar radio source, quasar) är en extremt ljusstark och avlägsen aktiv galaxkärna], utan är snarare besläktat med politik: ett alltför mänskligt företag som kräver etiskt omdöme om dess funktion och dess resultat.
Denna inriktning på nationalekonomins etik är inte mitt idiosynkratiska perspektiv. [I talspråk används ofta idiosynkrasi eller idiosynkratisk efter engelskt mönster (idiosyncracy) i betydelsen egenartad eller excentrisk]. Från Thomas av Aquino i väst till Mencius i öst har det etiska elementet i ekonomi och politik länge ansetts vara viktigt. Jag vet inte exakt hur studiet av ekonomi kom att ses som något som inte krävde noggranna överväganden av moralfilosofisk art.
I vilket fall som helst står Korea inför enorma ekonomiska utmaningar idag, utmaningar som inte kan hanteras med vad våra studenter lär sig på dessa ekonomikurser med fokus på matematik. Oavsett om vi talar om kollapsen av det globala handelssystemet, som anses vara avgörande för Koreas ekonomiska utveckling, till isolationistiska och nationalistiska sfärer, eller om vi överväger den ökande klyftan mellan rika och fattiga, kommer nästa generation att möta allvarliga problem som inbegriper kulturella och politiska frågor. Det finns inget hopp om att de kan lösa dessa problem med matematiska ekvationer.
Jag är rädd att undervisning i ekonomi, som om det vore en slags kalkyl, kommer att göra nästa generation en fruktansvärd otjänst, om vi ens för ett ögonblick tänker på de komplexa frågor som de kommer att ställas inför i framtiden.
Emanuel Pastreich
Emanuel Pastreich for president
Varning: Återpublicering av denna artikel tillåts så länge upphovsrätt respekteras och länk till originalartikeln finns med.
Länken till artikeln på steigan.no fungerar inte. Kanske har det att göra med den nättidningens popularitet, som gör att det från norsk överhöghets sida pågår ett idogt arbete för att rent ut sagt djävlas med den populära nättidningen. Om du vill komma till artikeln kan du först gå in på steigan.no och sedan skriva Michael Hudson i sökrutan.
I detta samtal mellan Alex C och Alexander M på the Duran framgår det klart att okunskapen i ekonomiska ting fortsätter att fira triumfer bland ledare i EU. Denna gång gäller det hysterin över att ”Putin och Erdogan” kommit överens om kraftigt ökad handel mellan Turkiet och Ryssland.
Problemet kanske är när ekonomer försöker analysera problem med den ekonomiska verktygslådan som inte är ekonomiska. Tänker på när den legendariske Rysslands-/Sovjetkännaren Stephen F Cohen visade hur Sovjet kollapsar, inte av ekonomiska skäl som alla trodde, utan p g a politiska. De länder som blir utsatta för ekonomisk krigföring (sanktioner) svarar kanske inte enligt den ekonomiska teorin, utan med en politisk mobilisering (ofta i kombination med hårdare politisk styrning) som gör ekonomiska kalkyler meningslösa åtminstone på kort och medellång sikt. Ända sedan Gary Becker belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1992 så har ekonomer försökt analysera allt som en marknad. Och när jag säger allt, menar jag allt!
Eller vad sägs om att analysera äktenskapsproblem som en marknadsimperfektion? Har varit en del på Cuba och i Venezuela och det är inte alltid lätt att förstå enligt ekonomisk teori hur människor överlever år efter år på 10 kronors månadslön (Venezuela för ett par år sedan) eller 100–200 kronor per månad på Cuba. Men faktum kvarstår, hittills har de flesta överlevt!