Vilhelm Mobergs historiesyn kommer fram i förordet till Min svenska historia där han skriver ”om jag varit född i en annan folkklass hade jag också skrivit en annan historia”. Han skriver också om den vrångbild läroböckerna gav/ger genom att utelämna fakta.
Moberg skriver om hur Gustav Vasa med ett förfalskat brev lyckas lura med 500 Dalabönder att slåss mot Smålandsbönderna: ”Det utspelade sig en i folkens historia ofta inträffad och upprepad tragedi: människor i samma sociala ställning….deltar i krig på varsin sida…” Moberg använder inte så ofta klassbegrepp och såg sig nog inte som marxist, men de här raderna uttrycker ju verkligen en marxistisk historiesyn. I polemik mot den så kallade Oxfordrörelsen skrev han att ”alla krig uppstår ur sociala problem…”
Idag har det tyvärr inte blivit ett dugg bättre, snarare tvärtom; i nya läroböcker tonas Sovjets roll i besegrandet av Hitlertyskland ner, trots att landet stod för den helt avgörande insatsen. Som jag tidigare nämnt kom ju den okritiske USA-beundraren på 40-50-talet att under 60-talet bli allt mer kritisk. Moberg skriver om detta i efterordet till en ny upplaga av Den okända släkten. Där skriver han också: ”Vi borde vid det här laget ha genomskådat en av världshistoriens största och ödesdigraste lögner: att ett folk kan försvara fosterlandet genom att angripa andra folk, att fosterlandet kan försvaras även i andra länder.”
Ord och inga visor! Jag önskar av hela mitt hjärta att Moberg idag hade kunnat säga dessa ord till Löfvén, Hultqvist och alla generaler som vill fortsätta kriga i Afghanistan, Reinfeld & Co (inkl. Vänsterpartiet) som bombade i Libyen och detta kallar man vårt försvar!
Moberg avslutade aldrig Min svenska historia. Om detta och lite till återkommer jag!
Titta in till Smålands reseservice!
Tack för dina synpunkter om aggressionerna mot Ryssland och materialet om Moberg.
Dock måste jag säga att det skrivs oändligt mycket mer om folklig historia idag än på Mobergs tid. Han hann väl nätt och jämt med att ha chansen att läsa E.P. Thompsons pionjärverk The making of the English working class, 1963, möjligen var han helt och hållet hänvisad till exempelvis Max Beer som visserligen skrev om folklig historia men gjorde det på ett lika elitistiskt sätt som tyvärr Moberg gjorde: bara vissa ”stora män” räknas.
I samband med ett eget bokprojekt samlade jag ihop en massa (listat här), tyvärr mest på engelska. Men där finns hur mycket exempel som helst på hur kollektiv av vanliga människor kan göra historia – när omständigheterna är goda för detta.
Hej Jan!
… och tack för dina synpunkter på mitt inlägg om Mobergs historiesyn. Jag sparar den länk du bifogar! Som jag skrev i inlägget om Dacke så var Moberg inte så nydanade som han kanske trodde men Moberg hade en klar vilja att skriva folkets historia. Tyvärr saknade han mycket kunskap och material, hans dåliga eng. kunskaper gjorde nog att han inte gärna läste verk som Thompsons från –63, om han nu kände till det. Dessutom ville han ju skriva Sveriges historia!
Hans strävan att hitta bortglömt/förbisett material och slåss mot akademikerna på deras egen planhalva blev honom till slut övermäktigt vilket jag skriver om i det inlägg jag nu ska börja på!
Mvh, Ulf Nilsson