Alfred W. McCoy inleder sin bok om amerikansk imperialism, I skuggan av det amerikanska århundradet (Karneval förlag 2018), med en intressant personlig skildring av sin uppväxt. De amerikanska krigen fanns alltid närvarande för honom på ett sätt eller ett annat. Som när fadern och hans stridskamrater vid sina träffar hemföll åt supande och tungsinne. Man talar sällan om de psykiska skadorna hos dem som klarat sig genom krigens fasor. För faderns del till exempel övergången av Rhen där hans kompani på en dag förlorade merparten av sina 200 män. Vid 55 års ålder dog fadern vid en alkoholrelaterad trafikolycka och hans bästa vän från krigsåren sköt sig med sin tjänstepistol.
Under sina universitetsstudier anslöt sig McCoy till protesterna mot Vietnamkriget. Han klarade sig genom det lotteri som valde ut vilken årsklass som skulle inkallas. I stället kunde han forska om detaljerna kring hur heroinet nådde de amerikanska soldaterna i Vietnam där 34 procent ”vanemässigt brukade drogen”. Boken om detta kunde turligt nog ges ut och har titeln The Politics of Heroin in Southeast Asia (på svenska Heroin, pengar och politik, Stockholm 1976).
Vid sin genomgång av amerikansk imperialism sätter McCoy startåret till 1898, efter det spansk-amerikanska kriget, när filippinierna skulle pacificeras. Något som Mark Twain, som anslöt sig till Anti-Imperialist League, hävdade hade ”fördärvat USA:s ära och besudlat hennes ansikte inför världen”. McCoy fortsätter sedan med att berätta hur land efter land drabbats av USA:s imperialism.
Som gammal FNL-are läser jag med särskilt intresse om Vietnamkriget där McCoy ger ett detaljerat skräckporträtt av diktatorn Diêm som år 1954 tillsattes av USA som ledare för Sydvietnam. Han störtades efter en CIA-stödd statskupp år 1963 och avrättades men nya medlöpare tog vid.
McCoy beskriver också i detalj bombningarna och mineringarna av Laos för att stoppa transporterna på Ho-Chi Minh-leden. Över Laos släpptes 2,1 miljoner ton bomber. Otaliga mindre bomber, komna ur klusterbomber, fortsätter att varje år lemlästa och döda hundratals av Krukslättens invånare.
När det gäller kriget i Irak redovisar McCoy noggrant hur tortyr regelbundet användes. Bland annat avslöjat av bilderna från fängelset Abu Ghraib. Lärorikt är att följa hans genomgång av alla juridiska krumbukter som USA utnyttjar för att kunna fortsätta med sin tortyrverksamhet i trots mot internationella lagar.
Som helhet är McCoys bok ”En förskräcklig historia” över hur amerikansk imperialism har agerat och fortsätter att agera. En ögonöppnare för dem som inte redan har förstått vad det är som pågått och fortfarande pågår. De sista kapitlen utgör ett försök att blicka in i framtiden för att gissa sig till vad mänskligheten kan förvänta sig.
Den sista framtidsvisionen, tidsbestämd till år 2030, är märkligt nog den mest hoppingivande. Kina är nu tekniskt överlägset USA och kan oskadliggöra dess satelliter för militär kommunikation och själv gå in och styra amerikansk militär utrustning. Drönare och utskjutna missiler bringas att störta i havet, flygplan och fartyg tappar all kommunikation med stridsledningen. De kan inte längre använda de elektroniska navigationssystemen och fartygskaptenerna får plocka fram sina sextanter, som en sista resurs för navigering, för att kunna föra sina fartyg hem till amerikanska hamnar.
