Gaza är ett fängelse med en och en halv miljoner fångar. Att fångarna försöker små nålstick mot sina fångvaktare är knappast förvånande. Att fångvaktarna slår ner varje antydan till Gazautbrytning är inte heller förvånande. Sådana är relationerna i alla fängelser mellan fångarna och deras fångvaktare.
Skillnaden med andra fängelser är att 99% av fångarna i Gaza är helt oskyldiga människor, som råkat komma i vägen för staten Israels intressen. Den akuta fasen började med Al Nakba 1948 då en massa människor från olika delar av världen, som bekände sig till judendomen och som varit svårt förföljda i långliga tider, plötsligt ansåg sig ha rätt att ta Palestina till sitt hemland. De hade stöd av världens då mäktigaste stater, så de kände sig säkra på sin sak. Att det bodde palestinier där var för dem inget hinder, för palestinierna hade inga mäktiga vänner.
Sedan dess då palestinierna fördrevs från sitt land har de levt i flyktingläger, i andra länder eller som andra klassens medborgare i Israel. Av någon outgrundlig anledning har stormakter och småmakter runt om i Västvärlden trott att frågan på sikt kommer att lösa sig, genom att palestinierna ger upp sin dröm om att få tillbaka sitt land.
Men så har det självklart inte blivit. Istället har krigen avlöst varandra med lite ojämna mellanrum, krig som palestinierna alltid förlorat. Israel har nämligen byggt upp en av världens starkaste krigsmakter – med kärnvapen och allt. Läget är nu mer spänt och desperat än någonsin. Ingen lösning i sikte så långt något statsmannaöga kan nå.
Då kommer ett av dessa små nålstick (i sig brutalt, men jämförelsevis begränsat) från några palestinier. Göran Rosenberg beskrev saken på följande sätt i Expressen 2014-07-08:
”När tre judiska ungdomar nyligen kidnappades och dödades av tills vidare osäkert identifierade palestinier inledde Israels armé en militär operation, arresterade hundratals palestinier och dödade fem. När en palestinsk pojke några dagar senare brändes levande inleddes en reguljär polisoperation. När den israeliska militären trodde sig ha identifierat några misstänkta palestinska gärningsmän sprängdes deras föräldrahem. När den israeliska polisen trodde sig ha identifierat några misstänkta judiska gärningsmän sprängdes ingenting.”
Och så har ännu ett Gazakrig inletts. Israeliska flyget bombar Gazaremsan, som är lila tätbefolkad som Stockholmsområdet. Man förbereder också en invasion med marktrupper. Idag rapporteras att 150 palestinier dödats. Från Gaza sprätter man iväg små missiler mot Israeliska städer, oftast utan att träffa skada eller döda någon. Ett sådant här krig skapar bara hat, självmordsbombare och martyrer bland palestinierna.
Jag är ingen expert, och tur är väl det. Experter på Israel/Palestinafrågan har nämligen mycket sällan rätt. De talar om sin tvåstatslösning och sina fredsförhandlingar, om att båda parter måste erkänna varandra, men vi andra ser att det är endast munväder och slutar tro på experterna. En part är ju bestulen på sitt existensberättigande från början här.
Vad vi däremot känner är hopplöshet och en oro att denna misskötta konflikt ska leda till totalkaos i Mellanöstern. Vem som hänger ihop med vem är svårbedömt. Om jag förstått saken rätt har – efter att USA skapat kaos i både Afghanistan och Irak – ISIS knutit till sig Saddams gamla Bath-organisatörer, skaffat pengar och vapen från USA (via Syrien) och håller på att skapa ett sunni-kalifat över gränsen mellan Irak och Syrien. Till råga på allt har USA stött och beväpnat det mesta av det de sedan kallat terrorism. Mot detta står miljontals shiamuslimer i södra Irak och Iran. Shia-intressen slingrar sig också in i Libanon till Hamas i Gaza och konfronterar det sunnidominerade Egypten och Saudi i söder. Sunni-shia-USA/Israel-oljeintressen är en häxbrygd som ingen kan hantera. Allra minst experterna.
Att finna någon trådända att nysta i för att finna en väg i fredens riktning i denna härva är ännu omöjligt. Det enda jag kan se som små steg i rätt riktning är att börja se Israel som den apartheidstat den de facto är (som Göran Rosenberg i ovan länkade artikel), att se USAs fulspel i hela Mellanöstern och att försöka få folken i USA och EU att rösta bort krigspolitikerna.
För visst känns det tröstlöst att palestinierna ska behöva betala med sina liv för att USA, EU och Israel har sådan makt över våra tankar.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Al Nakba, Gaza, Göran Rosenberg, Hamas, ISIS, Israel, Mellanöstern, Palestina, shia, sunni, EU, USA
Den så kallade ”tvåstatslösningen” är ett halmstrå som de naiva debattörerna i Israel/Palestina-konflikten alltid tar till för att få frid i sina själar. Den lösningen är tyvärr inte längre möjlig, vilket detta 13 minuter långa reportage från 60 Minutes ganska tydligt visar.
Den israeliska bosättningspolitiken syftar till att göra en tvåstatslösning omöjlig. Det är lätt att inse när man i reportaget ser alla de nybyggda städer som byggts på Västbanken för att bereda plats åt hundratusentals israeliska bosättare.
Jag bävar verkligen för den dag när till exempel det nybildade ISIS-ledda Kalifatet bestämmer sig för att rensa Västbanken från israeliska bosättare. Då kommer de nu pågående striderna mellan Israel och Hamas på Gaza att framstå som är liten skärmytsling …
Det blir alltmer tydligt att Chomsky och Herman hade rätt: massmedias uppgift i demokratier är att skapa konsensus kring elitens intressen. Det är därför media aldrig informerar läsarna om den nationalsocialistiska ideologin (sionism) som den judiska staten vilar på – samtidigt som de naturligtvis gapar högt om faran med andra former av nationalsocialism.
Mer oroande är radikaliseringen av de judiska församlingarna. Dessa styrs av sionistiska fanatiker. Men det får vi naturligtvis inte läsa om då det vore ”antisemitism”.
Tack för en bra text Knut!
Dödandet är naturligtvis det värsta! Men nästan lika illa är omvärldens aningslöshet och nästan totala stöd för Israel. Alla förtryckarmakter går under förr eller senare, och det kommer att gälla Israel också om inte omvärlden får landet att söka en fredlig lösning.
Jag känner stor ängslan, mer än någonsin efter Paris, Berlin, London, Stockholm och nu Barcelona. Läste intressant reportage om Gaza och blir svettig när funderingar som; hur skall mänskligheten lösa detta jättelika scenario? Går det, någon som vet?