VEM VAR ARNDT Pekurinen som engagerade Albert Einstein, Bertrand Russel, författaren H G Wells samt medlemmar av brittiska underhuset för sin sak? Han var en fattig torparson som föddes i södra Karelen 1905. Han fängslades tidigt av Leo Tolstoys tankar om icke-våld och en bättre värld. Som 17-åring arbetade han i hamnen i Kotka och var även en kort tid sjöman.
Som 24-åring lev han vald till ordförande i Finlands antimilitaristiska förbund. Problemen började när han vägrade att göra värnplikt 1924. Han anförde etiska skäl – han ville inte döda någon. Han blev nu en känd person och fick internationell uppmärksamhet, samtidigt som han avtjänade ett straff i Ilmajoki reservfängelse. Högerkrafterna var starka i Finland och den fascistiska Lapporörelsen hade Pekurinen som ett hatobjekt, trots att han var opolitisk. När han frigavs ur fängelset misshandlades och skenavrättades han av lokala Lappoanhängare.
Hans ärende hade dock lett till internationella påtryckningar på Finlands regering att möjliggöra en lagstiftning för vapenvägrare. Så skedde också och lagen från 1931 kom att kallas ”Lex Pekurinen”. Lagen gällde emellertid bara i fredstid.
1920- och 1930-talet var en komplicerad tid i Finland. Beteckningen landsförrädare och ryssvänner användes som etiketter på personer som försökte nyansera bilden av inbördeskriget och värna strejkrätten. Justieminister Heikki Ritavuori som tillhörde Samlingspartiet mördades utanför sitt hem 1922 av en anhängare av extremhögern. Orsaken var att han ansågs skyldig till de lagar som benådade ”röda fångar” från inbördeskriget. Finlands första president Ståhlberg och hans hustru kidnappades av Lappoanhängare 1932. Tanken var att de skulle föras över gränsen till Sovjetunionen men planen misslyckade på grund av oenighet bland kidnapparna.
Inledningsvis kidnappade Lappomännen kommunister och kommunistsympatisörer. Senare även socialdemokrater och borgerliga politiker som motarbetade rörelsen. Det beräknas att 225 personer kidnappades och misshandlades. 44 personer fördes över gränsen till Sovjetunionen.
Från 1930–1939 levde dock Pekurinen som en fri man i detta samhällsklimat. Han bildade familj och fick två barn. Han fortsatte sitt fredsarbete. Han beskrivs som en glad och vänlig man, allmänt omtyckt, nykterist och familjefar. Han arbetade som chaufför i Helsingfors – trots att hans efternamn inte var någon merit på arbetsmarknaden. Han var också en man som orubbligt höll fast vid sina principer om icke-våld under en tid som förhärligade våld. Han blev hatad i vida kretsar. Vid ett inbrott i hans bostad förstördes egendom.
I november 1939 i samband med vinterkrigets utbrott sattes han i fängelse igen. I november 1941, när fortsättningskriget pågått några månader, skickades han till det från vinterkriget ryktbara Suomussalmi. Det hade då utgått en order från Högkvarteret att den kände fredsaktivisten skulle placeras i krigstjänst vid fronten. Nu skall den ryktbare pacifisten tvingas bära vapen. När han vägrade avrättades han. Två av de värnpliktiga som beordras skjuta honom vägrar. Den tredje verkställer ordern. Den principfaste fredsaktivisten, och i militära kretsar hatade Arndt Pekurinen, avrättades alltså den 5 november 1941 i Kalevala, Sovjetunionen. Han var då 36-år gammal.
I militära kretsar angavs först att han stupat i strid. Den normala ”finska traditionen” var att de stupade om möjligt skulle återföras till hemorten och begravas i hjältegravar vid kyrkan. Det gällde emellertid inte för ”landsförrädaren” Pekurinen. Dennes hustru fick genom egna undersökningar fram att han misshandlats, avrättats och att kroppen grävts ned i ett sandtag. Hon lyckades få kroppen transporterad till Helsingfors och begravd på Malms kyrkogård.
Även när pacifisten skulle hedras med en egen park i Helsingfors 2006 blev det bråk. Parken fick placeras vid en rondell i Böle på undanskymd plats, så ingen skulle behöva ha Arndt Pekurinens plats som adress.
Tack för berättelsen om Arndt Pekurinen. Han liknar skräddaren Adolf Halme i Linnas torpartrilogi, vars glänsande idealism också blev till sand framför avrättningspatrullen i Pentikulma våren 1918. Finlands historia är verkligen fylld av våldsamma öden – på alla håll. Det är närmast ett mirakel att landet förmått häva sig ur askan och anträda en demokratisk väg.
Jag kommer att tänka på Jimmy Ginsby när han sjunger om soldaten Joseph Schultz som vittnar om att det har funnits människor på vår jord. En skröna sägs det.
Arndt Pekurinen vittnar om att det funnits flera.
Mycket intressant historia som jag inte kände till. Skulle vara intressant att veta hur de tre namngivna och kända personerna engagerade sig i Pekurinens sak, ja t o m medlemmar av brittiska underhuset.
Påtryckningar på finska regeringen så att landet utifrån fick de att införa en lagstiftning för vapenvägrare i fredstid. ”Lex Pekurinen”.
Sådana var fascisterna i finska regeringen 1941, De prisade militären i fortsättningskriget på Tysklands sida. Arndt blev ett av många många offer, och unga grabbar som dog i kriget.
Ett par felaktigheter i artikeln. Kidnappningen av tidigare presidenten Ståhlberg ägde rum i oktober 1930. Inrikesminister Heikki Ritavuori var medlem av framstegspartiet. Han var Ståhlbergs närmaste medarbetare.