Hur ser ungdomar på politik idag? Den frågan är svår att svara på om man inte åtminstone är under 50. Därför är det glädjande att vi nu kan presentera en yngre skribent, nämligen Mario Bergbäck, som ska försöka belysa detta problem. Här artikel nr 1 i en serie på 3.
Håkan Juholt var olyckligtvis bara partiordförande för socialdemokraterna i tio månader men var före sin tid och hann ändå lägga grunden för nästa generations stora utmaning, att bevara demokratin:
”Färre vill bli folkvalda, partierna tonar ned ideologin. Visst, jag ser en risk att det kan bli diktatur på sikt.”
Istället för riskminimering och triangulering förespråkade Juholt tydligare konfliktlinjer gentemot högerpartierna. Bristen på ideologiskt självförtroende ansågs vara en bidragande orsak till att s inte vågade ta sig an utmaningen. När partierna avideologiseras, blir allt mer lika varandra och politiken byts ut mot marknaden för att lösa problem, då har demokratibygget satts i gungning.
”Jag tror inte att hotet är en diktatur med rullande stridsvagnar på Sergels torg, utan ett expertstyre där vi inte låter landet styras av medborgarnas värderingar.”
Till stöd för Juholts tankar finns mycket forskning, bland annat av amerikanerna Roberto Stefan Foa och Yascha Mounk. De har visat att demokratin är starkt försvagad i USA och Europa. Dessutom inser unga människor inte värdet av att leva i ett liberalt, demokratiskt och öppet samhälle.
När Juholt resonerade om det här var han ambassadör på Island och i Sverige genererade det ingen debatt utan svaret blev intensiv tystnad. Samma mönster känns igen i utrikespolitiken där socialdemokraterna inte har haft modet att problematisera Gazakriget. Den starka svenska rösten för fred och en tydlig utrikespolitik som framförallt Olof Palme representerade har skalats bort. I en intervju resonerade Juholt om Palmes styrkor och menade att ”han orkade ha motståndare”.
Istället för s är det Miljöpartiet som försökt tilltala den yngre generationen, orkar ha motståndare och visar modet att vara ett oppositionsparti – på riktigt. MP kräver att den svenska högerregeringen stödjer Sydafrikas anmälan i Internationella domstolen där Israel nu utreds för folkmord.
Samtidigt trodde många att MP skulle göra mer avtryck i klimat- och miljöfrågan. Det fanns rentav förhoppningar om att de gröna frågorna skulle bli avgörande inför valet 2022. Fridays for Future hade gjort avtryck och ”Gretagenerationen” skulle rösta vänster, men resultatet blev nästan tvärtom. Unga vuxna röstade i högre grad på högerblocket och orsaken anses primärt vara otryggheten. Kanske är det en blandning av många faktorer.
När ungdomar växer upp vill de ha bostad, jobb och framförallt slippa titta sig över axeln sent på kvällen oavsett veckodag. När vänsterblockets sociala bostadspolitik med billiga hyresrätter lyser med sin frånvaro sätter allt fler målet att spara ihop pengar till en insats för att kunna ta bostadslån. Då är det en fördel att ha ett riktigt bra jobb med hög lön vilket ofta finns i storstäderna dit allt fler unga vuxna flyttar. I storstäderna är otryggheten som allra mest utbredd och i den ekvationen blir klimat- och miljöproblemen något väldigt avlägset. Både gällande bostadspolitiken och otryggheten har s varit alldeles för passiva.
Det här är något Håkan Juholt resonerat om även som ambassadör i Sydafrika. I dag är det ett land med skenande ojämlikhet men det har i alla fall successivt återhämtat sig efter årtionden av apartheidpolitik. Sydafrika har som sagt initierat en rättsprocess där Israels brutala folkmord på palestinier just nu utreds.
Vi svenskar ska med stolthet minnas att Sverige hade en ledande roll i kampen mot apartheid i Sydafrika. Socialdemokraterna som regeringsparti tillsammans med en bred folkrörelse engagerade sig mot det rasistiska styret, medan regeringar i andra länder valde att blunda för förtrycket. Dagens yngre generationer har mycket att lära av de frihetssträvande generationer som kämpade för frihet från förtryck, både i Sverige och i solidaritet med människor i andra länder. Juholts ideologiska inriktning är en del av det socialdemokratiska arv som gjorde Sverige till en modig röst i världen att räkna med. För att den yngre generationen ska ansluta sig till den här ideologiska inriktningen behöver vi värna och stärka demokratin.
Trygghet är vår tids frihetsfråga, har företrädare från högerblocket ofta repeterat, och samtidigt tummat på yttrandefriheten och dragit oss närmare Nato, vilket är steg bort från demokrati. Frihet är demokrati och något de generationer som faktiskt införde demokratin har stor erfarenhet av. Dagens ungdomar tar demokratin för given och borde oftare påminnas om frihetskampen av den generation som faktiskt kämpade för och införde demokratin. Demokrati är i mångt och mycket ”evighetspolitik” som för alltid kommer att kunna engagera ungdomar och sammanföra progressiva krafter över generationsgränser.
Föredömligt! Mario B skriver ”socialdemokraterna” med litet s, och förkortar till (s), inte (S). Jag håller med Karl Kraus:
”Kraus var övertygad om att varje litet fel i språket, om än begränsat och till synes av ringa vikt, var ett uttryck för världens ondska. Han kunde se ett saknat komma som ett symptom på ett tillstånd i världen som kunde tillåta ett världskrig. Ett av hans syften med sitt författande var att visa på den ondska som låg inbakad i dessa till synes små fel. Språket var för honom den viktigaste varningssignalen för världens brister. Han såg sina samtida medmänniskors vårdslösa behandling av språket som ett tecken på att de även var vårdslösa med behandlingen av världen som helhet. Kompositören Ernst Krenek beskrev ett samtal med Karl Kraus 1932: ’Då, när man allmänt upprördes över japanernas bombardemang av Shanghai, mötte jag Karl Kraus försjunken i ett av hans berömda kommateringsproblem. Han sade ungefär: ’Jag vet att allt är fåfängt när huset brinner. Men jag måste göra detta, så länge det alls är möjligt; ty hade de, vars plikt det är att hålla rätt på kommata, städse aktat på att sätta kommata på rätt ställen, brunne icke Shanghai.’”
På svenska skrev vi förut ”socialdemokraterna”, ”moderaterna”, (s), (m) och så vidare, därför att orden syftade på de medborgare, och på de folkvalda, som hade socialdemokratiska idéer. Att skriva ”Socialdemokraterna” och ”Moderaterna” är ett karlkrausiskt avslöjande språkfel, ett antidemokratiskt oskick, eftersom det bekräftar, att de statsfinansierade och medlemsfattiga partierna inte är menade att vara folkrörelser.
Förändringen från liten till stor bokstav effektuerades av dumskallar i Språkrådet, och understöddes av Sveriges Radio. Någon av dumskallarna i redaktionen för radioprogrammet ”Språket” skrev dessa aningslöst avslöjande ord år 2009: ”Förr stavades partinamn med liten bokstav i början men nu verkar det vara med stor, hur ska det vara? Beslutet att skriva partiernas namn med versaler togs för en kort tid sedan.” (Vem beslutar om språket? – min anmärkning)
Tjänstehjonet fortsatte: ”Jag klistrar in Språkrådets text i frågan […] Bruket med liten bokstav på partibenämningar är ett arv från den tid då de var synonyma med eller uppfattades som allmänna ideologiska beteckningar: arbetarpartiet, socialdemokraterna, kristdemokraterna, liberalerna etc.” (Ja just det! Ett ”arv från den tid” när folkvalda hade skilda, sunt tävlande, folkförankrade ideologier.)
”Det grundläggande i den nya rekommendationen är att partibenämningarna i dag inte längre är beskrivande ideologiska beteckningar utan fungerar och uppfattas som namn.”
Läs detta igen: ”i dag inte längre är beskrivande ideologiska beteckningar utan fungerar och uppfattas som namn”. ”Socialdemokrati” vore alltså, enligt fåntrattarna i språkrådet, inte längre en politisk tanke, utan ett varumärke likt Casino Cosmopol AB.
Att vägra stor bokstav är en motståndshandling. Man undrar, hur en ung man som Mario Bergbäck kom fram till denna insikt?
(Och ja, det heter ”ett komma, flera kommata”, och ”besluter”, icke ”beslutar”. WordPress, som lindelof.nu publiceras på, tillåter icke att namnet ”Ernst Krenek” stavas med rätt diakritiskt tecken på r:et.)
Mario B!
Tack för en intressant ideologisk betingad text som bär gemenskapens arv och röst mot framtiden.
Som äldre förälder till ett antal efterkommande och därefter barnbarnsbarn samt ännu varandes föreningsaktiv finns en viss insikt i fråga vad yngre tänker om framtiden med mening hur den är tänkt att organiseras.
Jag tror att deras funderingar om att göra tillsammans i en organiserad form liknande den jag upplevt ser mycket annorlunda ut. Mycket beroende på att deras tidsperspektiv utgår från en annan verklighet som består av ett alltmer individuellt präglat samhällsklimat där kollektiva organisationsformer i politisk mening har blivit mindre attraktiva. Det är förmodligen anledningen till att våra traditionella politiska partier i historiskt mening tappat sin dragningskraft bland yngre aktiva som befinner sig på många skilda plan och då inte minst genom att vara föräldrar.
En annan är att Socialdemokraternas koppling till arbetarkollektivet består inte med samma homogena innehåll som det en gång varit där en röd tråd fanns mellan Unga Örnar, SSU, LO-kollektivet, vidare mot det stora trygghets(S)kapande välfärdsbygget.
Men de va då de, och nu är det andra utmaningar som gäller, Och om idéerna skall bära vidare till nästa generation måste grunden vila på rådande verklighetsbild. Möjligen att det någonstans gror en anda av folkrörelserenässans inom vårt pågående samhällsbygge? Tillsammans med dom ännu brukbara – trots något slitna och traditionsbärande – ledorden kan detta bli en inspirerande och omfattande kraftkälla av betydande slag.
Därför är det viktigt att samhället inte släpper taget som innebär att stödja kultur som bygger på en bildningskälla om kunskap vad som varit och hur framtiden skall formas. Omistliga länkar för sammanhållande mänskliga värden för att försvara inte minst under dessa tider då krigsropen tar allt högre ton.
Och då tänker jag på vad som händer i det innestängda området Gaza som inget barn kan undkomma när kriget pågår.
Jan Arvid G!
I ärlighetens namn ska sägas att det är Redax som genom intryck från dig i tidigare inlägg i frågan och partinamn med versler, ändrat Socialdemokraterna till soc… och S som förkortning på rörelsen till s.
Mario B!
Hur har du kommit fram till dina synpunkter? Har du suttit på Kommunfullmäktigemöten? Har du suttit på Riksdagsläktaren? Av en händelse när lindelof.nu rekommenderade att
lyssna på Cervenkas sommarprogram. Lyssnade och tänkte att det här måste spridas. Skickade
till FiB/K:s ordförande och fick respons.
Efter att funderat ett tag så tänkte jag att mina kamrater i Trollhättan som numera sitter eller har suttit på ledande platser behövde nog lite Cervenka. Efter flitigt letande efter @-adresser så hamnade jag på en länk med Trollhättans Kommunfullmäktiges sista möte i Juni 2023 innan sommaruppehåll.
En fredagskväll satt jag flera timmar och följde debatten och den ende jag kände igen var kommunens f d ”starke man” Paul ”Pålle” Åkesson.
Här på lindelof.nu tror jag inte jag sett någon som befunnit sig på något Kommunal- eller Riksdagsmöte.
Jan Arvid G!
Hoppas inte att det här urartar till någon slags skrattretande lekstuga för språkpolisen.
Språk är kommunikation och kommunikation är till för att vi skall förstå varandra. Om vi glömmer eller skriver fel, men ändå förstår varandra så är språket helt OK.
Den där Karl Kraus tycks mig prata strunt på riktigt allvar. Obildade arbetare bör tydligen hålla käft. Akademikerarrogans von oben låter som en bra benämning på hans åsikt om kommatecknen.
Redaktören, ett stavningsrättningsprogram har tydligen ändrat mitt avsiktliga ”Vem besluter om språket?” till ”Vem beslutar om språket?” SAOB har alternativformerna besluter, beslöt, beslutit vid sidan av beslutar beslutade bestlutat.
Mario B!
Jag förstår ej, vad du menar med ”otrygghet”. Rädsla för att förlora inkomst och bostad? Rädsla för brott mot person och egendom? Båda?
Anders Å!
Språket har betydelse. Vi ”förstår varandra”, om vi säger ”arbetsgivare” och ”arbetstagare”, för vi är vana vid orden. Men det vore bättre, om vi sade till exempel ”anställare” och ”anställda”. Där finns ju mer arbete, som skulle behöva göras, än de positioner, som erbjuds oss av ”näringslivets” företag, som ”ger” arbete till ”arbetstagarna”.
Karl Kraus gjorde stora insatser. Han är välkänd bland läsande människor. Du skriver kunskapsfientligt ”Den där Karl Kraus”.
Fast jag är okunnig om mycket, och skriver ofta fel. Jag ser icke ner på någon, som vill göra en insats i det demokratiska samtalet. Jag hånade de akademiker, som skriver att ”beslut togs” (av vem?) om hur vi skall skriva, och som fäaktigt dumt påskyndar förfallet, att socialdemokrati och liberalism i dag ”inte längre är beskrivande ideologiska beteckningar”, utan varumärken för medlemsoberoende proffspolitikerpartier.
Ett bättre exempel på, att språkliga detaljer har betydelse. ”Vi förstår varandra, så språket är helt OK”, när nästan alla skriver ”Förintelsen” med stor F i betydelsen ”utrotningen av Europas judar”. Men det är inte bra, att vi, som inte skriver så, därmed misstänkliggörs.
Tack för tankar och frågor Jan Arvid G!
Under masterprogrammet i statsvetenskap noterade jag det du lyfter med liten bokstav i vissa böcker som var äldre och använde det inledningsvis utan anmärkning. Under min tid som partiengagerad användes stor bokstav.
”Att skriva ’Socialdemokraterna’ och ’Moderaterna’ är ett karlkrausiskt avslöjande språkfel, ett antidemokratiskt oskick, eftersom det bekräftar, att de statsfinansierade och medlemsfattiga partierna inte är menade att vara folkrörelser.”
Intressant och tankeväckande. Jag är av uppfattningen att kapitalism är ett dysfunktionellt system och motståndare till hyperkommersialisering. Även när partier och offentlig sektor blir s a s managementialiserat (NPM doktrinen). Därmed sympatiserar jag med tanken om att skriva partibeteckning med liten bokstav som en motståndshandling, vilket fler vänsterorienterade skribenter skulle kunna göra. Partier är inga företag, punkt.
Otryggheten har kommit att bli ett begrepp som beskriver olika saker där ”upplevd otrygghet” anses vara avgörande d v s rent subjektivt upplever människor otryggheten olika. Jag kan inte vara talesperson för samtliga unga vuxna men uppfattar att otrygghet kan tolkas som primärt bristen på ett starkt samhälle. Sannolikheten att råka ut för brott och antalet skjutningar bidrar givetvis. Även bristande bostadspolitik med frånvaro av tillräckligt många billiga hyresrätter, kombinerat med marknadshyror och renovräkningar. Att Tesla nu utmanar kollektivavtalet kan göra arbetsmarknaden mer otrygg.
Hur ser du på otryggheten?
Tack för tankar och frågor Olle Pålsson!
Håller med fullständigt angående det du lyfter ”individuellt präglat samhällsklimat där kollektiva organisationsformer i politisk mening har blivit mindre attraktiva.” Jag kommer utveckla precis det i artikel 2.
I övrigt instämmer fullt och frågan är hur vi skapar en folkrörelserenässans inom vårt pågående samhällsbygge? Tror den åldersrika generationen kan inspirera unga vuxna och kommande generationer i högre grad, vilket jag lyfter i artikel 2 och 3. Ser fram emot vidare diskussion.
Tack för tankar och frågor Tommy S!
Jag har följt debatten i över 10 år och varit ordinarie ledamot i nämnd och deltagit på alla tänkbara möten på lokal nivå.
Gällande riksnivå har jag inte suttit med på möten men på andra sätt tagit till mig diskussioner, allt från personliga samtal till tidningsartiklar och radiointervjuer.
Cervenka håller jag med om är vass och fler borde ta till sig hans budskap. Kanske kan den åldersrika generationen vara med i högre grad och bygga upp liknande budskap?
Mario B!
Hoppas du inte tog illa upp, för tonen här på lindelof.nu är att varenda kommatecken granskas.
Jag ställde frågan för att många skäller på våra politiker men väldigt få kollar när dom är i tjänst i Kommunfullmäktige eller i Riksdagen. Skall villigt erkänna att jag har inte besökt
Göteborgs fullmäktigemöten. Men har lyssnat på flera då det finns en Radio Smyrna som sänder klassisk musik och från fullmäktige när dom inte har sina ordinarie program.
Läste häromdagen arbetarkillen och filmregissören från Biskopsgården, Roy Anderssons bok Vår tids rädsla för allvar. Där tar han upp att dom tyskar som under 1920-talet stod och jublade åt Hitler har ju ett ansvar för Adolfs segrar. Vi svenskar kan ju inte svära oss fria från de politiker vi har valt in, vi lever ju inte i en diktatur än i alla fall.
Det visas på SVT 2 vardagar från kl 09.00-16.00 program med deltagande från våra politiker, alla har ju inte trillat av grisbilen som Lars Ekborg sa.
Ang, språkförståelse i ett lite vidare sammanhang!
Jag vill lämna några rader i ämnet utifrån en annan infallsvinkel än att inte alltid vara helt korrekt med den grammatiska texten.
Orden tillsammans i en följd är centralt i betydelsen människans möjligheter att kommunicera, vilket som bekant skiljer oss från andra djur. Ett mänskligt, så klart oerhört viktigt uttryck att använda för att förstå varandra, bland annat i enkla sociala sammanhang men också vad gäller dokumentation medels skrift om händelser till nytta för framtida möjligheter i ett sammanhang. En skillnad mellan tal och skrift är om talet missförstås kan det oftast omedelbart korrigeras men inte lika enkelt när orden blir nedtecknade på pränt och lämnat skrivbordet.
Vi har alla var och en såväl medfödda som tillägnade egenskaper, vilket blir till nytta i ett fritt och öppet utbyte där samtal precis som det skrivna ordet skapar mångfald om intressanta och kontaktskapande möjligheter.
Eftersom vi inte har samma erfarenheter och förutsättningar, varierar uttrycken i såväl tal som skriftspråk. En del skriver och talar med ett språk som väcker såväl läsarens som lyssnarens intresse och påverkar därmed mottagaren. För dem med denna språkförmåga upplevs en sådan egenskap som naturlig självklar. Andra bär det inom sig men tar sig sällan möjligheter att använda sina kommunicerande uttryck till fulla, av olika anledningar. Inte sällan beror detta på osäkerhet inför att göra fel.
I min lilla värld, om jag säger så, leder detta tysta förhållande till ett stort demokratiskt underskott. Reflektera gärna över vad den skrivna berättelsens vill förmedla och bedöm innehållet. Så därför, hjälp till att låta alla blommor blomma!
För att inte bli långrandig kom jag att tänka på – salig i åminnelse-skådespelaren och författaren samt i övrigt mycket mera, nämligen Kent Andersson och hans fina dikt Vingen.
En fin sammansättning av ord som leder till mycket tänkvärt om våga prova sina inneboende möjligheter. Som sagt alla har vi en historia värd att betitta.
Vingen!
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en puckel för oss
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare, konstaplar
och alla de praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade djävel!
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Så om du ser en vinge
flaxa över taken
ska du inte springa hem och bli nervös
du ska bara stanna och begrunda saken
och sen tänka:
”Där är en som sluppit lös.
Olle P!
Jag bor bara ett par hundra meter från den adress Kent A var född i Rambergsstaden. 1982 var jag med några Trollhättekompisar nere i Göteborg och såg VINGEN i regi av Lennart Hjulström på Folkteatern.
Här kommer en länk till en föreställning på Aftonstjärnan 2004, som ligger i närheten av Port Arthur vid Sannegårdshamnen. Även hans berömda dikt ”WC på svalen”.
Tommy S!
Upplever diskussionerna som väldigt intressanta och givande. Även om allt fler inser att vi är på väg mot autokrati finns olika demokratimodeller där elitdemokrati anses karaktärisera nuvarande relation mellan politiker och väljare. Vi röstar vart fjärde år och däremellan gör politikerna sitt jobb i form av ”experter”. Något förenklat är lösningen att människor läser på organiserar sig och låter politiker veta vad som borde vara annorlunda.
Mario B!
Det jag har som förklaring till hur läget är idag är att STORKOMMUNREFORMEN med början 1952 som medförde 100.000-tals mindre fritidspolitiker. Den kontakten mellan lokalpolitiker och medborgare har ersätts av byråkrater. Lägg därtill att många FOLKRÖRELSER fastnade i statliga och kommunala bidrag som gjorde att mycken kraft får läggas på administration istället för som Folket i Bild, neka statsbidrag och förlita sig på medlemmarna. Det är ju ingen garanti för framgång, men som princip är den viktig för självständigheten.
På en annan tråd diskuteras om Kent Andersson och hans betydelse. Började rota bland alla mina programblad från Teaterföreställningar jag bevistat. Tror det var 1986 besökte jag och min sambo en utomhusföreställning ”Konaljen”. 1930-talets Robin Hood.
”Men sommaren 1986 firade Metall sitt 90-årsjubileum på Lindholmen med amatörföreställningen ”Konaljen”, skriven av Roland Jansson och med musik av Ulf Dageby och Bernt Andersson. Aftonstjärnans slitna fasad bildade en fond i motljus på gården som var spelplats. Det väckte minnen hos publiken och en tanke hos några. Kanske kunde huset övertas och åter bli det kulturhus det en gång varit?”
I programbladet berättades det att husen i kvarteret som Aftonstjärnan ligger är till stora delar uppfört av arbetarna själva.
Tänk tanken att något liknande skulle tas upp idag, det skulle nog uppfattas som en utopi.
1981-82 bodde jag i brukssamhället Rydal som ligger mellan Borås och Kinna. 1981 firades 2 saker i R 100-årsminnet av det första glödlampan i spinnerifabriken. Här kan du läsa mer.
Det andra var ett 50-årsjubileum av Medborgarhuset som byggdes 1931 med hjälp av arbetarna i R. Fick inte kallas Folkets Hus p g a att Fabriken som betalade inte ville det. Teater och musik framfördes av en grupp som innehöll ett par medlemmar från Viskadalens
Folkhögskola som jag var elev på 1979-81.
Det finns stolta traditioner om vad medborgare kunde genomföra i Bohuslän, stenhuggerier, Folkets hus m m.
Ovanstående exempel vill dagens makthavare att vi skall glömma. Det är som du säger en massa s k experter som anlitas. N Chomsky har också skrivet om hur man suddar i historieböckerna om den folkliga kraften som fanns mycket tydligare förr. Du som är ung får försöka påminna dina kamrater om historien.
Tommy S!
Väldigt intressant, får fördjupa mig i de detaljer du lyfter!