Ilja Repin

Konstmuseet Ateneum i Helsingfors har nu anslutit sig till den grupp museer i världen som har beslutat att presentera Ilja Repin (1844-1930) som ukrainsk och inte rysk. Den ryska ambassaden i Helsingfors har protesterat häftigt på sin hemsida.

Karelska näset ligger nära storstaden S:t Petersburg. Näsets kuststräcka är betydligt mera tilltalande än stadens omgivningar. Därför valde många S:t Petersburgsbor att ha sina sommarvillor på näset. Här bodde den ryska målargiganten Ilja Repin.

När Finland blev självständigt efter ryska revolutionen drogs gränsen vid Systerbäck. Ilja Repin valde att stanna kvar på näset i Kuokkola (nu Repino) som då kom att tillhöra Finland. Han avböjde flera erbjudanden från den nya sovjetstaten att återvända hem. Efter sin död 1930 fick Repin kultstatus i Sovjetunionen och betraktades som en föregångare till den officiellt påbjudna socialrealismen. Han hade dock inget till övers för vare sig tsardömet eller bolsjevikernas rådsrepublik.

Efter vinter- och fortsättningskriget tillhör näset och Kuokkola Ryssland och 1948 fick staden namnet Repino till minne av Repin.

Ilja Repin föddes 1844 i Ukraina. Han var son till en fattig officer av gammal kosacksläkt. Han studerade i Petersburg, Paris och Rom. Ilja Repin umgicks med Zorn och andra konstnärer. Han betraktades som en nydanare. Repin blev en ungdomens målare och han blev en mästare när det gäller realistiskt framställningssätt och nationellt lynne. Han betraktades också som ”den ende glade konstnären i Ryssland under 1800-talet”.

En av Repins mest berömda tavlor är ”Pråmdragare vid Volga”. Tavlan hänger på Ryska museet i S:t Petersburg. Ett annat mästerverk är där Repin skildrar hur zaporozjiska kosacker avfattar ett grovt svar på en skrivelse från sultanen Muhammed IV. Sultanen hade i ett högdraget och titelbemängt brev år 1680 uppmanat kosackerna att ge sig utan motstånd samt ”upphöra med Edra för mig kränkande gränstvister”.

De självsäkra och bullrande personerna på tavlan är sprungna ur den kosackrepublik som existerade på 1500- och 1700-talen. De är förrymda trälar som vet frihetens värde. Sålunda skriver kosackerna.

”Du turkiske satan, hin håles broder och karat, själva Lucifers sekreterare och djävulens egen ikon, måtte han hämta dig och ditt lurviga krigarfölje. Du är oförmögen att tvinga kristna under ditt härskardöme. För din krigare hyser vi ingen fruktan och överallt önskar vi bekriga dig, till lands och till sjöss. Din babyloniske kock, makedonske hjulmakare, jerusalemske skomakare, alexandrinske getabock, stora och lilla Egyptens grisgäll – en armenisk svinpäls, tartarisk potta, kasamisk stut, podolsk niding, självaste hin ondes yngling – en förargelse för jord och himmel och en narr för vår herre. Ditt gristryne, kusfitta, ditt skabbiga hundkräk, din odöpte skolt: måtte Fan skålla ditt blanka rövarsele. Sålunda har kosackerna visat dig, din hednahund, att du inte kan skrämma troende kristna. Datum känner vi inget till och inget kalendarium äga vi; månen står på himlen och året och dagen i böckerna är sammalunda hos er som hos oss. Med detta: kyss och mitt i skiten. Kosackhövdingen Zachartjenko tillsammans med övriga kosacker i Zaporozje”

Andra välkända målningar av Repin är bl a ”Kyrklig procession” där en gendarm till häst röjer väg för prästerna genom att slå omkring sig i folkmassan med en knutpiska. Stort uppseende väckte också en målning från 1885, ”Ivan den grymme mördar sin son”. Repin gjorde också berömda porträtt av bl a Tolstoj.

De sista trettio åren av sitt liv bodde alltså Repin på Karelska näset. Hans bostad och ateljé, Penates, blev en samlingsplats för dåtida kändisar. Här var bl a författaren Maxim Gorkij en väl sedd gäst. Kanske Edit Södergran som bodde i närheten också var här vid något tillfälle.

Matsalen i Repins hem var egenartad. Det fanns plats för minst femton personer. Vid varje plats fanns en utdragbar låda för bestick och tallrikar. Sammankomster med konstnärer och författare hos Repin omgärdades av olika ritualer. Bordet hade en speciell finess; en ytterligare nivå för alla maträtterna. Det var en plattform som kunde snurras oberoende av själva matbordet. Kött serverades aldrig bara vegetariska rätter. Allting ställdes på den roterande skivan, så att gästerna kunde förse sig själva. Det fanns också en viktig princip vid måltiderna. Om man inte nådde en maträtt fick man inte besvära sin bordsgranne. Principen blev svårare och svårare att hålla ju längre middagen framskred och ju mera drickbart gästerna fått i sig. Vid bordet gällde vidare följande regler:

1. Gästen är framförallt förpliktad att göra sig viktig.
2. Han har fulla rättigheter att ta locken av grytorna och påbörja måltiden.
3. Han åtar sig att påminna de närvarande om solens energi.
4. De närvarande tillåts inte att gemensamt hjälpas åt.
5. Idén om självhjälp måste härska
6 – 7. Vid brott mot denna princip, får den skyldige hålla ett tal. Det vill säga, inte enbart utbringa en skål, utan hålla ett tal som bygger på en idé.
8. Middagen som är komponerad av vilda örter, eftersträvar idén om frigjordhet från de forna idealens förtryck.
9. Att lura sin nästa med uppsåtet att förstärka dennes tro på det runda bordets principer anses vara en dygd.

Som framgår var straffet vid brott mot principerna att i troligtvis påverkat tillstånd beträda något som liknade en talarstol och sedan hålla ett spirituellt anförande för gästerna.

Repin har i sina memoarer sagt att han är av kosackhärkomst och betonat att han är ukrainare. Han skulle ha velat återvända för att dö i sitt hemland Chuhujiv, Ukraina, men till slut dog han i Kuokkala.

Repins bostad är nu förvandlad till museum. Det är ett hus i karelskt rundtimmer utan symmetri, ett antal askar och kuber som ställts samman och försetts med tak i skarpt kontrasterande vinklar. Tomten är stor och förvandlad till park. Här ligger också Ilja Repin själv begravd. En son till Ilja Repin avled i Helsingfors 1954.
Den finlandssvenske författaren Tito Colliander gav 1942 ut en biografi om Ilja Repin med titeln En konstnär från Ukraina.