Stöd Ship to Gaza bör man upprepa så ofta som möjligt om man är av det rätta vänstervirket. Men vem av alla de andra bryr sig längre om att Israel stoppar fartyg på internationellt vatten – i strid med folkrätten – på väg till Gaza, för iland fartygens väletablerade medelklasspassagerare, förhör dem, trakasserar dem lite lagom och sedan skickar hem dem.
Efter att aktionen nu upprepats ett antal gånger och Israel lärt sig hur man oskadliggör dem på ett smidigare sätt än anfallet mot den första konvojen 2010, som krävde flera dödsoffer, har nyhetsvärdet försvunnit. Ingen blir längre förvånad att några kända svenskar genomgår den Israeliska avvisningsproceduren. Alla vet att Israel inte kommer att släppa fram några fartyg till Gaza och inga andra stater i världen kommer att ingripa i praktiken till Ship to Gazas försvar.
Tipsades om ett inlägg av Fred Ekblad på facebook som bekräftade flera tankar jag själv fått i samband med att nu Marianne av Göteborg också stoppats och fem Ship to Gaza-svenskar åter med tvång förts iland av Israeliska myndigheter. Det faktum att Sverige sedan sist erkänt Palestina förändrade inte heller saken. Nu vet vi det.
Visst är Gazablockaden ett olagligt övergrepp mot det palestinska folket. Visst måste den brytas. Men fler Ship to Gaza-aktioner lär knappast föra frågan framåt. Den var mycket viktig 2010, men sedan har mediekraften successivt pyst ut. Solidariteten med palestinierna måste nog ta sig nya uttryck nu.
Tycker att du intar en något njugg position här. Visst kan man förhålla sig lite avmätt till medelklassaktivismen som du gör (frågan är dock om din blogg kommer bättre undan i det perspektivet;). Men ändå, varför kritisera de aktivister som ändå gör något. Tycker att de bakom Ship to Gaza gör ett fantastiskt jobb och förstår inte riktigt vad som i dagsläget kan organiseras bättre. Tror att trägen vinner, med eller utan den nyckfulla ”mediakraften”.
Kanske har du rätt, Knut. Men det är ändå viktigt att kräva att de av Israel fängslade svenskarna släpps omedelbart. Sände just detta mejl till Margot Wallström. Säkert bra om fler mejlar till UD. mejladress: utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se
”Till:
Margot Wallström, utrikesminister
Författaren Kajsa Ekis Ekman har fått ut ett meddelande till DN om att hon behandlas dåligt. Sverige måste reagera på det.
Jag åhörde ett föredrag av henne i Stockholm så sent som för några månader sedan. Nu sitter hon fängslad i Israel utan grund, och utsätts uppenbarligen för olika former av övergrepp.
Sverige måste nu kräva att Israel omedelbart släpper Kajsa Ekis Ekman och de övriga svenskarna. De har inte begått något som helst brott. Däremot har Israels militär gjort ett sådant mot svenskarna som är kidnappade på internationellt vatten. Bordningen som gjorts av den israeliska militären är brottslig. Sverige bör vartefter kräva att internationellt åtal väcks mot de ansvariga.
/Vänliga hälsningar, Henrik Persson”
Ungefär som demonstrationer i största allmänhet alltså, gör ingen skillnad om makten inte vill. Men vad är alternativet till demonstrationer och fredliga aktioner?
Men varför inte gå landvägen om man nu ändå skall bli gripen. Vad som behövs är att mobilisera de goda israeliska krafterna och backa upp dem. En lastbilskolonn med material och bistånd och arbetare som bryter blockaden på den gränsen som räknas, den mellan Israel och Palestina.
Kanske min inställning kan uppfattas som ”njugg” av dem som kämpat i åratal för Ship to Gaza och som gjort ett fantastiskt arbete. Jag har inte deltagit aktivt, bara skänkt lite pengar och följt arbetet på distans. Det finns så många konflikter i världen som har imperialismen som orsak. Mitt dagsengagemang hoppar från den ena till den andra. Nu senast är det skändningen av Grekland och i viss mån Ukraina som fångat. För att inte tala om Syrien och Irak. Men den olagliga blockaden av Gaza och alla israeliska eldstormar mot detta hårt drabbade folk finns hela tiden med i min bild. Dessutom måste i alla fall jag försöka förstå alltsammans i ett enda sammanhang. Jag har inget förslag på vad man ska göra istället för att skicka nya Ships to Gaza. Men just nu måste vi förstås kräva av Sveriges regering att agera för att svenskarna släpps ur Israeliskt fängelse. Gör som Henrik Persson, mejla Margot! Det ska jag göra.
Så här skrev jag till Margot:
Och här är vänliga standardsvaret från UD:
Felet med Ship to Gaza är att ALLMÄNHETEN BLIR ENBART ÅSKÅDARE. Båten kom som väntat inte fram, och det gick alltså som vi åskådare hade trott.
Den som vill göra något, vad föreslås? Köpa en egen båt och segla ner, för ett nytt dyrbart SKÅDESPEL? Det stärker i så fall inte i Sverige palestiniernas sak en millimeter. Troligen inte heller internationellt. Den som har en annan uppfattning kan försöka förklara.
Alternativet är två steg:
1. Ordna så att det finns en väg in genom Egypten. Av vår regering bör begäras att den verkar diplomatiskt för att en sådan skapas. Det kan behövas tryck från en opinion som hjälper regeringen att få fart, och det bör bli det första steget i ett nytt opinionsarbete.
2. Ut på gator och torg med insamlingsbössor och flygblad! Insamlingsbössornas innehåll kan omvandlas till lastbilstransporter med förnödenheter.
Den aktuella seglatsen kan inte ha varit billig, och man undrar vad som för de pengarna kunde ha förts in genom Egypten om den vägen hade funnits.
Den som stoppar en hundralapp i en insamlingsbössa är inte längre bara åskådare. Den som möter en penninginsamlare eller flygbladsutdelare möter också en representant för en organisation. Därmed kan kontakter knytas och det kanske blir en ny penninginsamlare eller flygbladsutdelare. Han eller hon slipper vara enbart åskådare, och palestinierna har fått ytterligare en ambassadör i ett litet land långt bort.
I SVT kommenterades bordandet och fängslandet av svenskarna helt kort med att de undersöktes för eventuella brott. Inte ett ord om det faktiska brottet som ägt rum – Israels brott mot internationell rätt.
SR P1 däremot lät Said Mahmoudi kommentera brottet.
SVT ska inte komma undan utan vi bör alla uppmärksamma redaktörer på att de granskas så att den breda allmänheten inte förs bakom ljuset mer och mer.
Vidare om Ship to Gaza: FOKUS HAMNAR FEL. Den blir på konfrontationen mellan svenskar och Israel. I stället bör fokus vara på Gaza och människorna där.
Punkt 1 i mitt förra inlägg kan utvecklas lite.
Kan vi uppnå att Sveriges regering genom kontakter med Egypten lyckas ordna en väg där? Israel motiverar stängning av gränsen med att vapen kan smugglas in i Gaza. Vi kan föreslå vår regering att den ställer sig som garant för att hjälpsändningar från Sverige inte innehåller vapen. Man kan tänka sig att regeringen erbjuder sig att utse en officiell kontrollant som inspekterar svenska transporter innan de passerar en speciell gränsövergång.
Palestiniernas vänner kanske kan be utrikesministern att få boka in tid för ett möte.
Ship Gazaprojektet kan nog vara viktigt på många sätt. Här är en oväntad koppling med svallvågor 48 år tillbaka i historien – till sexdagarskriget – som nog är ganska oväntad för många, kanske även för Margot Wallström och hennes ordkarga tjänstemän på UD.
Läs vidare på consortiumnews.com som handlar om Israels hastigt avbrutna men dödliga attack på amerikanernas hangarfartyg USS Liberty under sexdagarskriget 1967.
34 amerikaner dog och Israel har hela tiden skyllt på ett misstag, men uppgifter tyder på att USS Liberty-attacken var noga planerad.