Vad är kontentan av Putins samtal med den konservative amerikanske dissidentjournalisten Tucker Carlson?
Att vi i Väst har begått en väldig massa dumheter och att Ryssland till skillnad från oss ännu är öppet för förhandlingar. Att man till skillnad från oss inte ville ha det här kriget, även om man – medger Putin – genom att försöka stoppa det för två år sedan kan sägas ha gjort det värre. Bland de mer uppseendeväckande nyheterna var att Frankrike och Tyskland ska ha uppmanat Putin att dra tillbaka sina styrkor från Kiev för att underlätta det fredsavtal som Boris Johnson sedan torpederade.
På frågan om det kommer att bli lättare med en annan president i Vita huset svarar Putin att det inte handlar om personen. Han kom bra överens med både Bush och Trump. Det amerikanska förhållningssättet till omvärlden måste ändras i grunden, menar han.
Många förstår nog vad han menar, även om de kanske inte vill erkänna det ens för sig själva. Vi har hunnit surra oss ganska hårt vid den amerikanska masten.
Hursomhelst tycker jag att man ska se intervjun. Den är över två timmar lång och börjar med en kanske väl grundlig historiegenomgång från Putin, men även där är det värt att spetsa öronen tycker jag. Stilen är förstås långtifrån de enkla soundbites vi kan förvänta oss från den andra sidan. Som bekant är det dock inte nyttigt att bara äta socker.
Mottagandet i Västmedia har varit avfärdande. Tucker är Putins nyttiga idiot. Den europeiska journalistikens flaggskepp BBC underkänner Putins historiekunskaper med hänvisning till dennes påstående att Zelenskyjs far slogs i Röda armén under andra världskriget. Ja, Putin sa fel. Det var förstås Zelenskyjs farfar som gjorde det. Vad säger denna småaktighet om BBC och om vårt medieklimat?
Och, för att hålla sig till saken, vad rör sig egentligen i Zelenskyjs huvud när han inför det kanadensiska parlamentet applåderar en ukrainsk SS-veteran? Vad säger detta om Ukrainas president och om oss som har gjort en ikon av honom?
Putin var bra och Tucker kanske skrev in sig i historieböckerna med sin intervju. Mycket matnyttigt som tomtarna i väst bara måste hata kom fram. Senast jag kollade hade intervjun 150 miljoner visningar. Sådant genomslag kan andra journalister enbart drömma om.
Det jag saknade var en fråga om det fruktansvärda dödande som invasionen innebär. Putin måste ju ha kunnat räkna ut det innan. Är att döda hundratusentals människor rimligt för att ett land skall nå sina politiska mål borde frågan ha lytt.
Som jag nämner i texten, nära slutet av intervjun medger Putin att man kan se det som ett misstag från Rysslands sida att ”intensifiera” kriget genom att försöka ”stoppa det med vapenmakt”. Han syftar alltså på att den väpnade konflikten hade inletts redan 2014.
Putin ställer dock detta mot allt som Väst har gjort sedan 1991 och då särskilt det torpederande fredsavtalet i mars-april 2022. ”Man kan skicka bollen fram och tillbaka i evighet”, säger han, ”men det var ju de som avbröt förhandlingarna. Var detta ett misstag? Ja. Rätta till det då. Vi är redo.”
Min bild är att Putin inte räknade ut att det skulle bli som det blev. Han har helt uppriktigt svårt att förstå hur Ukraina (och vi) kan agera så självdestruktivt och varför vi inte agerar mer mänskligt och förnuftigt. Jag tycker förstås att vi är honom svaret skyldiga.
Tobias L!
Västs agerande, att expandera Nato och sabotera både Minskavtalet och Istanbulavtalet kan knappast betecknas som ett misstag. Allt tyder istället på att det var medvetna och genomtänkta provokationer med syftet att få in Ryssland i krig med ett av väst topprustat och beväpnat Ukraina.
Mycket tyder på att USA/väst har som strategi att försvaga och stycka upp Ryssland i mindre bitar. Taktiken för att åstadkomma det skulle då vara att skapa ständiga konflikter och krig mellan Ryssland och dess grannar. Misstaget i sammanhanget var således Rysslands eget. Putin svalde betet som väst hade lagt ut och befinner sig nu i ett krig som ingen vet hur det slutar.
Ryssland ser just nu ut att vinna kriget, men priset är naturligtvis högt. Tiotusentals döda ryska soldater, ett ytterligare utvidgar Nato och en icke försumbar risk att utlösa det tredje världskriget.
Ryssland kan knappast nöja sig med att säga åt väst att rätta till Rysslands eget misstag.
Hade erkännandet av Donbassrepublikerna och upprättande av ryska försvarsställningar där räckt för att trygga dessa? Kunde Ryssland ha låtit Natofrågan och avnazifieringen anstå? Kanske, kanske inte. I något av sina anföranden kring krigsutbrottet talade Putin om att ifall man inte gjorde något nu så kunde man få en direktkonflikt med Nato på halsen, någon gång i framtiden när detta är opportunt för Väst. Jag tycker det är svårt att ha en åsikt om den ryska kalkylen.
I går kväll tvingades jag försöka hantera en berusad och aggressiv person. Inget förhållningssätt fungerade och till slut återstod bara att ringa polisen. Någon sådan möjlighet har inte Ryssland gentemot oss. Intressant är dock att Putin i intervjun säger sig veta att vi vill ha fred men inte vet hur vi ska bete oss för att åstadkomma det. Något liknande uppfattade jag även i går.
Jag håller med dig om att vårt destruktiva agerande är avsiktligt, men vill gärna tro att det är en liten minoritet av stridslystna hökar som driver det övriga etablissemanget framför sig. När Macron och Scholtz i mars 2022 övertalade Putin att dra tillbaka styrkorna från Kiev, visste de då att Johnson skulle torpedera överenskommelsen? Litet svårt att tro det, eller hur?
Samma sak med Minskavtalen. När Merkel för ett drygt år sedan sa att dessa gett Ukraina tid att rusta upp, och antydde att det hade varit själva syftet med att teckna dem, så protesterade Lukasjenko. Han menade att alla inklusive Porosjenko hade varit uppriktiga när de tecknades.
Tobias L!
Trevligt med en seriös och saklig diskussion till att börja med. Utan ett ställe som lindelöf.nu hade den varit omöjlig. I sig en spännande reflektion över mediasituationen i vårt land.
Sedan är det naturligtvis så att alla enskilda handlingar inte går att planera i förväg och att alla inblandade inte alltid är medvetna om på vilket sätt dom utnyttjas, men den övergripande planen finns där nog.
Jag brukar ofta lyfta fram den ursprungliga versionen av Wolfowitzdoktrinen från 1992 och där tror jag vi hittar just den övergripande planen, nämligen den att USA aldrig mer kommer att tolerera någon ny konkurrerande stormakt att växa upp i öst efter Sovjetunionens fall.
Här är en intressant artikel om detta av Sameed Basha i den amerikanska publikationen The National interest.
Anders Å!
Menar du att mediasituationen är så undermålig i Sverige att ovanstående inte kan diskuteras någonstans. Har i flera inlägg redovisat min ståndpunkt att jag är motståndare till ett svart eller vitt beskrivande av läget.
Har du testat våra största tidningar, Ring P1 eller skickat @ till våra TV-kanaler. Skall vi lägga ner Sverige och emigrera som svenskarna gjorde på Karl Oskar och Kristinas tid. Är vi i samma situation nu som för människorna i slutet av 1800-talet?
Det märkliga är att det fanns människor i slutet på 1800-talet som inte nöjde sig med att skriva insändare och klagade på tillståndet i landet och emigrera. Dom startade partier, fackförbund, bildningsorganisationer, kooperativ, Folkets Hus, Nykterhetsloger, Frikyrkor.
Läs Vilhelm Mobergs Soldat med brutet gevär. Enligt mig så är det kreativiteten som är i kris. När tidskrifterna var likriktade startades Folket i Bild 1972. Alternativet hade ju varit att skriva insändare m m.
Tommy S!
Mediasituationen i Sverige är värre än du tror. Jag ägnade mig under några år åt att skriva kommentarer till artiklar i DN, Kvartal och GP. Där råkade jag ut för ett äckligt arrogant litet skitföretag som heter ”Ifrågasätt”. Jag fick vänja mig att regelbundet bli blockad och få mina kommentarer raderade utan rimlig anledning, medan alla som stödde USA och imperialismen kunde skriva vad dom ville. När kriget i Ukraina började blev det stadigt värre och värre och till slut raderades alla mina kommentarer.
Jag klagade hos redaktionen för Kvartal, som kontaktade Ifrågasätt och i några dagar blev det bättre, men sedan blev det likadant igen. Jag klagade flera gånger hos Ifrågasätt, men fick inga svar. När jag till slut kallade dom för fascister så fick jag min dator hackad. Anders Romelsjö på Global Politics har liknande erfarenheter, frånsett det där med datorn (tror jag).
Sedan räcker det med att utsätta sig för SVT:s nyheter en kort stund för att förstå hur illa det är.
På senare tid har jag dock sett en del mindre katastrofalt om Palestina i Aftonbladet, men helhetsintrycket kvarstår. Etablerade medier i väst har generellt sett lämnat yttrandefriheten och den kritiskt granskande journalistiken bakom sig.
Jag är ganska säker på att en diskussion som den här aldrig hade kunnat föras i några etablerade media i Sverige.
Alternativa media blomstrar dock, speciellt i USA. Tuckers intervju med Putin tror jag närmar sig 300 miljoner visningar nu.
Anders Å!
Det jag reagerar främst på är att det bara finns lindelof.nu. Brukar vara inne på dom andra bloggar som Knut L tipsar om, Global Politics, Alliansfriheten, 8 Dagar och Nyhetsbanken, Steigan m fl. Även tidskriften Folket i Bild är nog alternativ som passar dina behov.
Min inställning är att vi som skriver och kommenterar tillhör en liten elit. Dom få människor jag träffar och samtalar med är det oftast, matpriser, kommunikationer.
Knut L skrev för 1-2 år sedan ”Vilka skriver för?” En högst berättigad fråga. Jag har inga illusioner om att förändra orättvisorna i samhället på kort sikt. Som Folkbildare ser jag min uppgift att genom bildningsarbete lägga grunden som man senare kan bygga vidare på. Sverigedemokraterna är ju ett bevis på att övriga partier inte brydde sig om vad som oroade, integrationen, pensionerna.
Dom som är mest kreativa nuförtiden är ju kapitalister. Dom bygger det nya samhället som egentligen borde vara socialisternas främsta uppgift likt vad som skedde för 100 år sedan. Vänstern har väl inte gjort något konstruktivt sedan 1970-talet.
Men den stora frågan återstår, ”Vad bör göras?” Skall vi förlita oss på USA-alternativ, dom har ju begränsade möjligheter att återge förstahandsuppgifter om svenska förhållanden. Anser du att dagens förhållanden är sämre än det var på Karl Oskar och Kristinas tid?