Gunnar Olofsson
Till sist tar äntligen den svenske utrikesministern Tobias Billström i en intervju sats och säger att de ohyggliga israeliska övergreppen i Gaza – med 50–60.000 dödade och skadade palestinier, varav en majoritet kvinnor och barn – kan ”väcka frågor” om det som sker verkligen är i överensstämmelse med internationell rätt. Vad Billström talar om är den största massakern på palestinier sedan massmorden på och fördrivningen av palestinier under Al-Nakba (”katastrofen”) vid Israels bildande 1948. Och något som av eftervärlden säkert kommer att ses som folkmord.
Enligt FN:s barnfond, UNICEF, är denna konflikt – med minst 10.000 dödade barn på tre månader – dubbelt så dödlig för barn som någon annan konflikt i modern tid. Gaza har enligt UNICEF förvandlats till ”en barnkyrkogård”. Som jämförelse har drygt 500 barn mist livet under två års krig i Ukraina. Även dödandet av hälsoarbetare, FN-anställda, funktionsnedsatta och journalister överstiger med råge varje annan jämförbar konflikt.
Frågor, alltså. Men inga svar. Billström upprepar samtidigt mantrat om Israels ”rätt att försvara sig”. Men ingenting om de ockuperades rätt att stå upp mot en långvarig och brutal ockupation. Ett dagligt förtryck – med murar, stängsel, militärposteringar, förstörelse av egendom, fördrivning av människor, fängslanden av och mord på de som protesterat – som i årtionden hindrat palestinierna att utveckla någon form av fungerande samhälle. Billströms uttalande om eventuella frågor är rent pinsamt. Helt enkelt för litet. För otydligt. Och framför allt för sent. Den svenska regeringen har, liksom de flesta västregeringar – men till skillnad från en majoritet av världens stater – i grund och botten ställt sig på helt fel sida i historien. På ockupantens och förtryckets sida. Borde vi vara förvånade?
Enligt sociologiprofessorn Göran Therborn är det vi ser helt enkelt kolonialkrigets återkomst. Det finns många historiska exempel. Gemensamt är att uppror bland förtryckta och koloniserade ursprungsbefolkningar först krävt ett antal kolonialisters liv – varefter kolonialmakten hämnats med massmord på, och ibland näst intill utrotning av, lokalbefolkningen.
I Boxarupproret i Kina 1899–1900 dödades 200-250 utlänningar innan upproret slogs ner till priset av ungefär 100.000 dödade kineser. Herero-upproret i Sydvästafrika 1903–1908 tog 120–150 tyska bosättarliv och livet på omkring 75.000 (av ungefär 85.000) hereros och namas – en i princip fullständig folkutrotning. Det finns andra exempel. Mau-mau i Kenya. Sepoy i Indien. Samtliga exempel på extremt övervåld från en kolonialmakt mot en upprorisk lokalbefolkning. Israels övervåld mot en i grunden civil och oskyddad palestinsk befolkning är ett skolexempel på kolonialt agerande.
I sådana här konflikter ställer sig svenska regeringar, med egen kolonial historia, reflexmässigt på kolonialmaktens/ockupantens sida – till skillnad från i fallet Ukraina där de drabbade är vita kristna européer, och förövarna sådana som historiskt sett utmålats som barbarer och vildar. Den vita kolonialismen och rasismen sitter fortfarande djupt rotade i den svenska överheten. Därav ointresset för de hemskheter som just nu drabbar oskyldiga barn, gamla, hälsoarbetare, journalister och andra i Gaza. Därav frånvaron av politikers och mediers uppmaningar till stöd för den palestinska saken. Och därav åtföljande ointresse från det svenska majoritetssamhället – som rycker på axlarna, skakar på huvudet åt eländet, och lever vidare som vanligt. Precis som under utrotningarna av judar, homosexuella, romer, kommunister och andra under nazi-tiden.
Historien visar dock att uppror mot en kolonialmakt också kan lyckas. Slavar har framgångsrikt rest sig mot sina herrar. Frankrikes kolonialkrig i Algeriet 1954–62 slutade med kolonialmaktens fullständiga nederlag. Och motståndet i de portugisiska kolonierna segrade när Salazardiktaturen 1974 imploderade av inre motsättningar. Samma sak kan mycket väl hända i Israel/Palestina.
När vapnen en gång tystnar i Palestina återstår dock ett nödvändigt arbete att en gång för alla rycka upp de koloniala rötterna ur det svenska folkhemmet. Exakt hur återstår att diskutera. På den internationella arenan har nu länder med egen erfarenhet av kolonialism och apartheid – Sydafrika, Mexiko, Chile – anmält Israel till både FN:s internationella domstol (ICJ) i nederländska Haag, och den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC), likaledes i Haag. Oavsett – förväntat – uteblivet stöd från svenska folkmords-apologeter, kommer detta att ha betydelse. Palestina måste bli det avgörande exemplet på att kolonialism och rasism oåterkalleligen förpassats till historiens sophög.
När jag läser din text så ser man ju omedelbart att du vet vad du pratar om.
Några tankar som jag tycker är viktiga när man möter människor ute i vardagen är att alltid benämna Israel som en ockupationsmakt då ser man klarare vad det handlar om. Det andra är detta ständiga påståendet om anti-semitism som är liktydligt för beskrivning av nedvärdering av både judar och ARABER.
Har börjat läsa en bok Bankcentralen från 2020 som jag har köpt via Bokbörsen av Henrik Linde, känd på denna sida. En tegelsten i pocket, så jag har koncentrerat mig på att läsa om dom pågående konflikterna. Visste du t ex att USA:s president Joe Biden egentligen heter Joseph och har judiskt påbrå. Så han är jävig.
Boken är en ”uppslagsbok” när det gäller amerikanskt kapitals påverkan på en majoritet av jordens länder. När det gäller folkmord poängterar författaren att det största skedde av européer som nästan utrotat USA:s ursprungsbefolkning.
En fråga jag ofta ställer mig när det gäller Israel, det var ju Nazi-Tyskland som mördade miljoner judar men det är Palestinier som får betala med sina liv. Hur ser Israels bestraffning av Tyskland ut förutom dom enskilda ledare som Eichmann m fl? Har inte Tyskland kommit billig undan jämfört
med Palestinierna?
En alldeles utmärkt bra artikel av Gunnar Olofsson.
Billström är sannolikt en av världens mest korkade utrikesministrar och han har direkt fel om Israels rätt att försvara sig. Det är tvärtom Palestinas folk som har den rätten gentemot ockupanterna från Israel. Samma rätt som Ukrainas folk har att försvara sig emot Rysslands invasion och ockupation. Dom bägge konflikterna skiljer sig åt på många sätt, men rent formellt är vad jag förstår FN-stadgan på Palestinas och Ukrainas sida.
Problemet vi ställs inför om vi bara bedömer konflikterna i Ukraina och Palestina från en legalistisk och humanitär ståndpunkt är att vi hamnar i det hopplösa läget att samtidigt stödja både Palestina och Palestinas fiender.
Det faktum att västimperialismen stöder både Israel och Ukraina säger oss att vi måste tänka till lite extra här. Vi måste ställa oss frågan varför ingen av stormakterna bryr sig om FN-stadgan och om den verkligen är tillräcklig grund att stå på.
Kan man som antiimperialist vara för FN-stadgan i Palestina men emot den i Ukraina? Imperialisterna tar sig friheten att vara för FN-stadgan i Ukraina, men inte i Palestina. Här finns onekligen en hel del att diskutera.
Sedan har Gunnar väldigt rätt i att vi har ett stort arbete framför oss för att sopa ut imperialismens springpojkar och göra Sverige till ett civiliserat land. Arbetet är rentav gigantiskt och knappt någon förstår hur det skall gå till.
När det gäller Palestina kan man konstatera att den så kallade omvärlden, d v s periferin (Europa och USA), är nöjda om palestinierna sitter snälla och lugna i sina läger. Hur länge detta tillstånd ska pågå har jag inte sett några uppgifter om, men 100 år till kan väl antas vara en rimlig gissning. De palestinier, till exempel Hamas, som har invändningar mot den ordningen förvandlas ju behändigt till terrorister när dom söker befrielse för sitt folk. Bosättarrörelsen med sina ledare inom israelisk politik är förstås inte klassade som terrorister, allra minst bland politiker, makthavare och folk inom media här i den civiliserade världen.
Tänk att man efter 2000 år kan hävda hemortsrätt till en plats där någon annan bor. När man passerat den gränsen återstår endast barbariet och det är det vi ser i Palestina idag.
Mig ovetande när jag kom hem efter en utflykt till ett FOLKBIBLIOTEK och lämnade tillbaka bl a en
samling noveller av Sir Arthur Conan Doyle och hans skapade detektiv Sherlock Holmes. Mycket lärorik om logik och observationsförmåga. Men nu lånade jag lite tyngre texter. Var det intressanta sändningar på TV.
Knut Lindelöf har frågat mig vid flera tillfällen om jag inte kan göra reportage om mina biblioteksbesök. Men KL har inte läst tillräckligt noga om mina magproblem som gör att mina utomhusaktiviteter sker under stor vånda. Med en opålitlig tarm som senast dagen före julafton
2023 räckte det med en snabbt hopp undan en bil som överraskande höll på att backa på mig.
Det räckte för att kalsongerna blev fulla med skit.
Sådana upplevelser gör att man inte vistas ute mer än jag vågar.
Gunnar O!
När jag kom hem och skulle förtära dagens sallad slog jag på SVT2 och då mig ovetande Förintelsens Dag med tal av statsministern, något hes, som enligt 2 killar jag talade med utanför Coop Eriksberg, fyllde 60 år igår och killarna såg fram emot uppgifter om kostnader för skattebetalarna
av festligheterna. Även allas vår Magdalena A höll tal.
Och som jag påpekat ovan användes antisemitism som enbart ett uttryck för Judefientlighet. Inte ett ord om folkmordet på Palestinierna i detta nu.
Här kommer länken till dagens SVT Forum. 3 t och 4 min in i programmet. Officiella Sveriges historia både då och nu.
På Wikipedia (eng) kan jag läsa att det bara är EU, Argentina, Australien, Canada, Israel, Paraguay, Förenade Kungariket Storbritannien och USA som klassar Hamas som en terroristorganisation. Sett till deras sammanlagda befolkningsstorlek är det heller inte särskilt mycket jämfört med de länder som inte ser Hamas som terrorister.