Israels regering har ett mycket allvarligt antisemitiskt problem

Jerusalem, Palestina – Under tiden som sionistiska organisationer världen över använder antisemitism som ett vapen för att störta politiker och andra offentliga personer, som de inte kommer överens med, är staten Israel involverad i vad som kanske är det värsta exemplet på antisemitism i världen idag.

Uppror mot den Allsmäktige
Enligt strikt judisk lag, Halakhah, har det judiska folket befunnit sig i exil som resultat av ett himmelskt påbud för att de har syndat mot den Allsmäktige. Enligt Talmud – som är den centrala texten i rabbinsk judendom och den främsta källan till judisk lag – avgav de judar som befann sig i exil, tre löften de måste hålla under den tid de är förvisade:

1. Att inte göra uppror mot nationerna
2. Att undvika en massåtervandring till det Heliga landet
3. Att undvika alla slags åtgärder som skulle kunna påskynda avslutandet av exilen

Ortodoxa judar betraktar därför sionism som ett uppror mot den Allsmäktige och ett allvarligt brott mot judisk lag. Redan år 1900 publicerade några av de mest kända rabbinerna från judiska samhällen runt om i världen en bok som de kallade Or Layesharim, eller Ljus för de rättfärdiga. Den publicerades i Warszawa och är en samling brev som fördömer sionismen. Deras motstånd mot och fördömande av sionismen började då och fortsätter ännu idag.

Under den nazistiska ockupationen av Europa och som ett resultat av Förintelsen, utrotades de ultraortodoxa samhällena i Europa. De som överlevde flyttade till USA, Storbritannien och andra platser, inklusive det Heliga landet där de återupptog sin kamp mot sionismen och förkastandet av staten Israel. Den starkaste och mest välkända bland dessa var Rabbin Joel Teitelbaum, mer känd som Satmar Rebbe. Teitelbaum lyckades bygga upp och leda ett enormt antisionistiskt, ultraortodoxt, judiskt samhälle.

Dr Yaakov De Haan
Det ultraortodoxa samhället använder sig av utbildning och protester i sin kamp mot sionismen och har aldrig någonsin tagit till vapen, eller ens hotat med att göra det. Israel å sin sida däremot utnyttjar all makt de besitter, inklusive enormt mycket våld, mot detta samhälle.

Natten till den 1 juli 1924 sköts och dödades dr Yaakov De Haan kallblodigt, av en sionistisk terroristgrupp under befäl av Yitzhak Ben-Zvi (som senare blev president i staten Israel). Dr De Haan var en holländsk-judisk journalist och advokat som flyttade till Palestina och bosatte sig i Jerusalem för att leva sitt liv som en rättrogen ultraortodox jude. Han var djupt involverad i kampen mot sionismen och var respekterad både i de judiska och arabiska samhällena i det Heliga landet.

Yaakov De Haan hade nära kontakt och arbetade tillsammans med delar av den brittiska regeringen för att upphäva Balfour-deklarationen. Dessutom lyckades han samla de infödda judarna och araberna i Jerusalem för att tillsammans försöka driva tillbaka sionismen. Sionisterna, som efter den brittiska ockupationen 1917 intensifierade sina ansträngningar att ta över Palestina, arbetade för att undergräva de ultraortodoxa rabbinerna och inrättade sina egna officiella rabbinat och religiösa judiska institutioner som var lojala mot sionisternas sak, men som aldrig erkändes av det ursprungliga ultraortodoxa samhället.

Sionisterna insåg att dr De Haan utgjorde ett allvarligt hot mot deras plan att överta Palestina och de var särskilt oroade över samarbetet mellan judiska och arabiska ledare mot dem [sionisterna]. Därför mördade den sionistiska milisen De Haan. Detta var det första politiska lönnmordet som utfördes av sionisterna i Palestina och offret var judiskt.

Tvångsrekrytering
Som motståndare till den judiska staten – och förhindrade att bära vapen på grund av sin tro – ville det ultraortodoxa samhället inte vara någon del av den israeliska armén. När staten Israel bildades nåddes en överenskommelse mellan regeringen och ledarna av det ultraortodoxa samhället om att deras unga män och kvinnor skulle få anstånd, vilket i praktiken innebar att de var befriade från att tjänstgöra i armén, om de inte särskilt önskade att göra det. För, Israels militär, med alla sina avsikter och ändamål, fäster inget avseende vid religion. Och alla rättroende judar som rekryteras kommer nästan garanterat ut som sekulära.

Under de senaste åren har man försök att ändra lagen i Israel i ett försök att tvinga det ultraortodoxa samhället att tjänstgöra [i armén]. Armén kallar israeliska pojkar och flickor för en första intervju- och urvalsprocess vid 16 års ålder. Därefter till en andra intervju vid 17 års ålder, och vid 18 års ålder får de en kallelse för att mönstra. På grund av förändringarna i lagen så gäller inte den ursprungliga överenskommelsen längre. Nu betraktas varje ultraortodox pojke eller flicka över 16 års ålder som en desertör eftersom de vägrar att ta värvning.

Israel erkänner inte en person som vägrar [militärtjänst] för sitt samvetes skull, så i de fall där pojken eller flickan går till den första intervjun för att försöka bli befriade så är processen både smärtsam och bestraffande och slutar ofta i arresten. Detta leder i sin tur till att hela [det ortodoxa] samhället samlas i massprotester som leder till ytterligare arresteringar. Den israeliska polisen behandlar detta samhälle med en grymhet som är svår att förstå. Hela processen inklusive arresteringarna, förhören och behandlingen som de uthärdar under tiden som deras fall går igenom systemet, är en uppenbar kränkning av deras mänskliga och religiösa rättigheter och kan jämställas med tortyr.

Polisvåld
I media rapporteras lite eller inget alls om israeliskt polisvåld varken inom eller utanför Israel, ändock har det ortodoxa samhället dokumenterade bevis och har till och med vidtagit rättsliga åtgärder mot polisen. Som videoklippet nedan visar kan man knappast föreställa sig att något annat land skulle komma undan med att behandla judar på detta sätt:

När sionistiska organisationer anklagar människor för antisemitism och Israel för antisemitism, borde dessa organisationer tvingas titta på dessa bilder på verklig antisemitism.

Översättning till svenska: Kjersti Rekve

Länk till originalartikeln