Nu regnar bomberna över Gaza igen. Det mänskliga lidandet har redan passerat det ofattbara för oss bekväma västerlänningar. Vi är sedan länge hjälplöst immuna mot bilder på lemlästade barn, hysteriskt gråtande föräldrar, kollapsade byggnader och halvkvävda skrik inifrån rasmassorna. Det är ett pågående folkmord, mitt framför våra ögon.
Vi diskuterar lagar mot förnekelse av Förintelsen, samtidigt som detta pågår för öppen ridå. Människors lika värde? Nej, något sådant finns inte i dagens världsordning. Den israeliska militära och ekonomiska övermakten med USA, EU och raden av västerländska stormakter bakom ryggen kommer att fortsätta bombkriget mot obeväpnade civila idogt arbetande män kvinnor och barn – i strid mot allt mänskligt förnuft – tills palestinierna slutar hävda sin rätt till att återvända till sina hem som de tvingades lämna 1948, … och att erkännas medborgarskap i ett demokratiskt Palestina med religionsfrihet.
Palestinierna är de eviga militära förlorarna i kampen mot apartheidstaten Israel. Alla försök att hävda sin rätt med våld har misslyckats. De slåss i princip med knallpulver mot kärnvapen. Flygplanskapningar, bussprängningar, gisslantagningar och andra rena terroraktioner har alltid lett till tiofalt värre motvåld från västerlandets terrorstat (Israel). De slangbellebeväpnade och stenkastande småkillarna i den första intifadan imponerade och väckte mycket sympatier bland rättänkande i väst. Men dessa raketer, som mer liknar kraftiga fyrverkeripjäser imponerar inte på någon. De tjänar endast som argument för Israel att bomba ännu mera. Att kallar dessa raketer för något slags försvar, som västerländska vänstermänniskor ofta gör, förvärrar bara lidandet.
Man kan fundera över varför detta folkmord tillåts pågå. Jag tycker inte man får någon förklaring. Uppgivenhet är det mest positiva man möter. Min enda förklaring till att detta makabra liveskådespel tillåts pågå är att kolonialismen och imperialismen är som den är. Jag tycker man kan jämföra den palestinska befolkningen med den amerikanska urbefolkningen som systematiskt utrotades till den grad att allt motstånd blev omöjligt.
Vad är då likheten mellan situationen för amerikanska indianer, svenska samer, australiska aboriginer… på 1800-talet och palestinierna idag? Jo – de folkmördade, kraftigt decimerade eller helt fördrivna urfolken – stod i vägen för kolonialismens och imperialismens expansionstryck. De var därmed chanslösa. Ingen brydde sig. Det var helt enkelt möjligt att förinta dem, det gick till och med att moraliskt motivera. Samma sak är det nu med palestinierna. USA-imperialismen behöver Israel som utpost i Mellanöstern. 1948 var det de gamla kolonialmakterna – den gången med Storbritannien i spetsen – som gjorde upp om att upprätta ett judiskt nationalhem i Palestina, trots att landet redan var befolkat av ”mellanösternindianer”. De stod då – liksom nu – i vägen för imperialismens expansionstryck och är chanslösa. Att de bebott området flera tusen år tas ingen hänsyn till. Låt det därför ske…
Palestinierna är alltså dömda till undergång – så länge ingen stormakt sluter upp bakom dem som motkraft mot USA-imperialismen och dess rasistiska kärnvapenkompis Israel. Men varken Ryssland eller Kina verkar visa något större intresse för palestinierna. Det är ett omänskligt högt pris palestinierna får betala för att bara befinna sig i vägen för imperialismen. De håller därför på att förgås i sitt Gazaghetto. Det är faktiskt outhärdligt. Man måste titta bort och vänta på ett under.
Ja kanske som kurderna utan fosterland kringdrivande i exil. För övrigt ingen likhet eftersom palestinierna är från ett speciellt land Palestina, därav beteckningen palestinier.
Det finns en uppgiven ton i både Knuts inlägg och Dans kommentar, vilken jag starkt ogillar. Det är riktigt som Knut skriver att ”problemet” med palestinierna ”dök upp” 1948 vid den första av judisk militär och diverse fria sionistiska rövarband organiserade folkfördrivningen av nära 1 miljon arabiska hemmahörande i Palestina.
Vi bör ställa oss frågan: För vem/vilka är palestinaaraberna ett problem?
Svaret är uppenbart. Enbart för den ockuperande kolonialmakten, vilken i över sjuttio år fortsatt bryta mot alla FN-stadgar och resolutioner och, vilket Kina så riktigt påpekar i sitt uttalande i den aktuella krigsfrågan, detta görs med stöd av EN ENDA medlem i FN, nämligen det vetobeviljade USA.
Men samtidigt talar Kina om en ”tvåstatslösning”, vilken vi alla vet enbart är ett reformistiskt hjärnspöke utan möjlighet till genomförande i praktiken. Det skulle ju innebära att vi tvingades acceptera den apartheidstat de judiska sionisterna etablerat på ända sedan 1948 till övervägande delen ockuperad mark. Aldrig i helvete!
Givetvis är det enda som kan accepteras en för alla med hemortsrätt (därmed utesluts självklart den knappa miljon, som med runthänt stöd tilldelats vapenarsenaler, bostäder och mark på Västbanken) inom Palestina skapad demokratisk och sekulär stat med religionsfrihet. D v s en upplösning av statsbildningen ”Israel”!
För mer kunskap rekommenderar jag varmt boken TIO MYTER OM ISRAEL av Ilan Pappe. Där avslöjas bluffen ”Ett folk utan land till ett land utan folk”. Israels mål är att få bort alla palestinier för att överta land och skapa Storisrael. Ett utdraget folkmord. Boken finns på Karneval Förlag. LÄS DEN!
Dennis Z. har helt rätt, idén om en någorlunda fungerande tvåstatslösning dog med Folke Bernadotte 1948 där Itzak Shamir (Israels premiärminister 30 år senare) var en av mördarna. En sekulär enhetsstat efter fransk förebild (från 1905) är den enda lösningen – så klart efter att återlämna Golanhöjderna till Syrien. Men hur få till denna goda cigarr? Inte minst med tanke på den trekvarts miljon bosättare på palestinsk mark, därtill beväpnade och ofta skjutglada. För snart 50 år sedan avslöjade Jan Guillou i den lilla tidskriften Palestinsk Front som den förste i Sverige Israels planer under Golda Meir på omfattande bosättningar på Västbanken. Han varnade för följderna – och prickade helt rätt. En nödvändig men troligen ej tillräcklig förutsättning är att USA ”drar ur pluggen”, d v s upphör med sitt sedan Oktoberkriget 1973 ensidiga stöd till Israel. Biden/Harris-administrationen lär inte leverera därvidlag, de kommer inte trotsa den välorganiserade sionistiska lobbyn i Kongressen och där utanför. (Möjligen hade en Bernie Sanders i Vita huset kunnat göra skillnad, men det är ju så dags.) Därtill behöver FN:s Säkerhetsråd besluta om bindande sanktioner mot Israel, liksom även EU. Ungefär som mot Sydafrika under bröderna Botha på 80-talet. För närvarande är hyckleriet i de flesta statsledningar monumentalt, Noam Chomskys tal om ”värdiga” och ”ovärdiga” offer bär bitter syn för sägen. För min del får jag nog hålla mig till Antonio Gramsci från fängelset på 30-talet: ”Hjärnans pessimism och hjärtats optimism”. Läget i Palestina är som jag ser det inte bättre än så, dessvärre.
PS. Glömde nämna ytterligare en förutsättning för en sekulär enhetsstat, nämligen avväpning av Israels kärnvapenarsenal under strikt kontroll från IAEA och FN.
DS.
Dennis Z!?
Du ”ogillar starkt” min uppgivna ton, men i övrigt framför du samma uppfattningar som jag, fast med lite andra ord. Att kritisera Hamas raketer är tydligen en hädelse bland Palestinavänner. Jag bryr mig inte om det. Raketerna är förmodligen mest terapi för frustrerade Hamaskrigare, men knappast för civila som får sina hus raserade. Idag sägs på radions nyhetssändningar att 200 palestinier dödats och 10 israeler. 20 gånger mer, inte 10 gånger mer som jag skrev i mitt inlägg.
Jag var med på den stora segelbåten från England till Jylland i december 2017, den som skulle rustas för att bli 2018 års Ship to Gaza. Rapport från det äventyret kan du läsa här. Redan då minns jag att jag undrade vad meningen var med detta jätteprojekt. Inköpa en jättestor segelbåt för insamlade Ship to Gaza-pengar, lägga ner en enorm ideell arbetsinsats på fartyget, planera seglingen till Levanten, organisera besättning… för att med säkerhet bli stoppade någonstans i östra Medelhavet av israelsik kustbevakning, få fartyget beslagtaget etc etc. Utsikterna att nå en propagandaseger som 2012, då fartygen i Freedom flotilla var fulla av kändisar, var 2018 lika med noll. Allt förlöpte i tysthet. Endast de ”närmast sörjande” visste vad som pågick då. Aktionen var politiskt meningslös. Jag tyckte det då, men sa inget. Och så ville jag korsa Nordsjön i december – för mitt eget nöjes skull. Det ångrar jag inte. Tror inte att det blev någon mer segling till Gaza efter det. STG:s hemsida berättar ingenting såvitt jag kan se.
Det är knepigt för oss solidariska – men bortskämda – västerlänningar. Vi håller fast vid det vi alltid sagt om Palestinakonflikten och överskattar betydelsen av vårt solidaritetsarbete. I själva verket är situationen mycket värre än vad vi ens kan föreställa oss. Allt är sedan länge redan blottlagt, allt är redan avslöjat, allt är redan sagt om och om igen. Medan situationen för palestinierna hela tiden förvärrats. Katastrofen (Al Nakba) inträffade för 73 år sedan, jag var då tre år. Konflikten har alltså eskalerat under nästan hela min levnad. Det beror på att ingen med makt bryr sig. Ingen vågar ge sig på Israel. Jag skäms inte för min relativa uppgivenhet. Jag tror man måste göra på något annat sätt. Kanske ska vi ordna pilgrimsfärder till Gaza i massomfattning?
Dennis Z!
Det är väl inte så märkligt att det är en uppgiven ton i Knuts inlägg och Dans kommentar. Din vision om en upplösning av Israel har inga möjligheter att realiseras.
För ett par dagar sedan närde Moon of Alabama förhoppningen att Hizbullah skulle ge sig in i striden, men så blev uppenbarligen inte fallet.
Jag har på rysk TV aldrig sett en ledare från ett annat land få ett mer positivt mottagande i Ryssland än Netanyahu, ett mottagande som exponerades i ett mycket långt inslag i Rysslands största statliga TV-kanal. Personkemin mellan Netanyahu och Putin verkar stämma perfekt, och jag kan mycket väl förstå varför. Det är dock en insikt som jag inte tror delas av andra på denna blogg.
Återstår Iran, men även här verkar styrkeförhållandena ojämna. Svårt att se att Iran skulle utgöra ett allvarligt hot mot Israel.
Så vem ska leda upplösningen av Israel?
Både före och efter Sovjetunionens avskaffande utvandrade 100.000-tals sovjetmedborgare till Israel. En hel del for vidare till USA, Sydafrika och andra västländer. Så vitt jag vet har ca en miljon israeler ryska som modersmål. Det bidrar till ett speciellt förhållande till Ryssland.
Håller med Knut L om svårigheterna att vinna opinion för palestiniernas sak. I lördags, när jag lämnade Stadsbiblioteket i buss, såg jag Gunnar Olofsson komma cyklande med en flagga ”Ship to Gaza” i regn och rusk med ett litet följe. På väg mot Götaplatsen? Identitetspolitik kallas väl detta.
Då tänkte jag att hur tror man att man kan vända opinionen med dylika tillställningar. Tror inte det finns någon Palestinaförening i Göteborg? Den information jag har om G. O. är att han oftast kör solo i sina engagemang.
TV, Radio, Stora dagstidningar m m har jag aldrig hört vilja upplösa
staten Israel.
Till L. Stålhammer!
Man bör även läsa den mer fylliga boken ”Den etniska rensningen av Palestina av Ilan Pappe i översättning av Christer Lundgren.
Bengt S!
Det är naturligtvis korrekt som du skriver, och man kan anta att flera israeler födda i Sovjetunionen har släkt i Ryssland. Min kommentar gällde mer specifikt den mycket goda personkemin mellan Putin och Netanyahu.
Jämför Putin/Lukasjenko: inget annat land ligger Ryssland närmare på alla sätt än Vitryssland (Belarus), men personkemin mellan de två ledarna har aldrig varit bra.
Jag lyssnar på morgonens nyheter från Moskva i första kanalen. Huvudnyhet: Ryssland gick till final i Eurovision Song Contest. Inslaget fick 5 minuter. Det kortare inslaget om Gaza/Israel (tredjenyhet) tämligen neutralt, kort intervju endast med israel i skyddsrum, ingen från Gaza fick komma till tals. Se även RT.
Jag tror inte Netanyahu ligger sömnlös i väntan på att Putin ska ringa honom och ta honom i upptuktelse för att han slår hårt mot ”terrorister”.
Läget för palestinierna är allt annat än hoppfullt, och deras väpnade motstånd tycks meningslöst. Så var det också för de amerikanska kontinenternas urbefolkning och vi vet hur det gick. Bättre fly än illa fäkta! En del varelser lägger sig ner och låtsas vara döda. De underkuvades antal är ofantligt. Några få gör hopplöst motstånd. Det slutar oftast med nederlag och undergång. Endast kampen som leder till seger är förnuftig.
Kanske bör palestinierna lägga ned de ynkliga vapnen, fly (varthän?), spela döda eller dö undan fortast möjligt för att undvika livslångt lidande och för att bespara oss ömsinta onödig själsnöd?
Knut L!
Tack för nyanserade ord om Palestina-Israel konflikten. Ditt val av ordet ”ursprungsfolk” var lite ovanligt men fick, för mig, en lite oväntad effekt när jag såg bilder från de många demonstrationerna på Strandvägen, Stockholm. Mitt bland unga män som hoppade på biltak och skanderade ”Allahu Akbar” och ”Leve Palestina” lösgör sig en samegubbe som sträcker ut sina armar och ropar ”Israel”. I valet, här i Sverige, mellan Hamasgänget på Strandvägen och denne man från ursprungsfolket här i norr, väljer jag inte de förstnämnda.
Mats L!
Det finns inget som pekar på att Rysslands utrikespolitik påverkas av, styrs av, Putins personliga relationer till Netanyahu eller Lukasjenko.
Jag menar att det kapitalistiska och statskapitalistiska system som finns i dagens Ryssland främst styrs av att Ryssland inte vill gå i USA:s ledband. Därmed strävar ledarna i Moskva att upprätta goda förbindelser med länder som har nära och goda relationer med USA. Jag tänker då på bland annat på Israel och Turkiet.
Rysslands förhållande till Belarus handlar först och främst om att Belarus inte skall närma sig EU och Nato.
Har det setts några, spontana eller andra, opinionsyttringar för palestinierna mot Israel i Ryssland? I medier eller på gatorna? Eller vice versa? För Israel mot palestinierna.
En hallucinerande man får i uppdrag att döda sin son. Just som han skall utföra mordet kommer en ängel och säger: Din lydnad är bevisad. Låt sonen leva.
Detta skedde för 4.000 år sedan. Och på grund av mannens fullständiga underkastelse till sina inre röster så anses att en gud gav honom land som hädanefter alltid skulle tillhöra hans släkt.
Finns någonstans på Jorden en så bisarr historia som kunnat åberopas i rättsliga sammanhang? Hur kan människor på 2000-talet gå med på rena amsagor? Det är bedrövligt att vi låter oss manipuleras av människor som kräver juridisk respekt för folksagor och hopfantiserade skrönor.
Arne N!
Jag menar inte att personkemi styr Rysslands utrikespolitik, bara att det kan spela en viss roll. Min gamla historielärare var specialist på modern brittisk historia och särskilt Winston Churchill. Han brukade hävda att Stalin gillade Churchill därför att denne kunde dricka som en ryss. Annars fanns ju alla historiska förutsättningar för att de starkt skulle ogilla varandra.
För att svara på Bengt S:s fråga. Jag känner inte till några särskilda yttringar i Ryssland för eller mot någon sida i konflikten. Det som är helt uppenbart är att relationen Israel-Ryssland förbättrats avsevärt jämfört med sovjettiden.
Mats Larsson!
Personkemi är ett bedrägligt instrument för att uppnå politiska resultat. Såvitt jag förstår var personkemin god mellan Donald Trump och Kim Jong Un, men dödläget i de politiska relationerna rubbades inte av det. Både Ryssland och Kina vinnlägger sig om relationerna med Israel. Vem vet vart det kan leda när USA-imperiet kollapsar? Men samtidigt försvarar de palestiniernas sak.
I FN:s säkerhetsråd talade Sergey Vershinin, vice utrikesminister i Ryska federationen. Som alla andra fördömde han användningen av våld mot civila och manade till eldupphör, men han uppmanade också ”alla parter” att respektera status quo för heliga platser, särskilt i östra Jerusalem, och att överväga deras mycket känsliga natur. Han fördömde försöken att ändra den demografiska karaktären i Östra Jerusalem och betonade att prioriteringen måste vara vapenvila och att stoppa blodsutgjutelsen. Han krävde avvisning av bosättningsverksamhet, bostadsförstörelse, vräkande av araber från deras fädernehem och våldsprovokationer. Han sade också att Ryska federationen tillsammans med Egypten och andra kommer att ”fortsätta att hjälpa palestinska politiska krafter i försök att återställa nationell enhet, enligt PLO:s plattform”.
(Jämför gärna detta med inlägget från Estlands representant!)
https://www.un.org/press/en/2021/sc14521.doc.htm