DET SER NU ut som om kriget är på väg in i ett desperat skede. Videoklipp sprids över världen med de mest fasansväckande bilder på krigsbrott. Krig är ondska. Det bevisas här med emfas. Krigsbrott måste fördömas. ”Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat.” (Olof Palme 1972). Listan skulle kunna göras längre idag.
Ingen kan heller undantränga det faktum att ett intensivt propagandakrig pågår med målet att framställa motståndaren som omänskligt grym. Man behöver den allmänna opinionens stöd för att rättfärdiga nästa steg i sitt ”rättfärdiga krig”. Det gäller både angripare och försvarare.
Nå, det var just för att undvika detta obeskrivliga lidande som västsidan i denna konflikt borde ha ansträngt sig mer för att implementera Minsk 2-avtalet 2015. Priset för att nu komma fram till något liknande är obeskrivligt högt, om ens möjligt.
Såvitt jag förstår har ukrainska försvarsstyrkor varit framgångsrika på många frontavsnitt, men på andra har de ryska angriparna tagit kontrollen och passiviserat försvararna, framför allt i områdena vid Svarta havskusten.
Vidare tror jag mig också förstå att det ukrainska försvaret nu är kraftigt försvagat och allt mer desperat, medan de ryska angriparna – trots smärtsamma förluster – kan fylla på sina lager med nya resurser och alltså fortsätta kriget tills man uppnått sina mål (något slags Minsk 2-avtal).
Det är nu de mest hökaktiga i Ukraina (med sina västliga supportrar i Förenta staterna och Europa i ryggen) som vill fortsätta detta krig tills ett Nato-ingripande blir oundvikligt, ett ingripande som i realiteten blir en militär konfrontation mellan Nato och Ryssland. Att ett sådant krig skulle kunna innebära slutet för allt och alla vet vi. Ett undvikande av detta borde vara allas högsta prioritet.
Men det verkar som att Förenta staterna – världens härskare sedan nästan 100 år – nu inför nedstörtandet från tronen vill dra med sin så många andra som möjligt i fallet.
Jag håller nu andan…
Knut L!
Två frågor som jag hade tänkt ta upp, men inte hunnit med sista dagarna.
Rysslands ursprungliga krigsmål vet vi ganska mycket om. Om målen hade uppnåtts skulle man med visst fog kunnat hävda att Rysslands säkerhetsläge förbättrats. Nu är situationen helt annorlunda. Vi har en Nato-diskussion i såväl Sverige och Finland, och även om vi i dagsläget inte vet var det kommer att sluta, så kan man i alla fall hävda att såväl Sverige som Finland är närmare en Nato-anslutning nu än de var för två månader sedan.
Vidare har Rysslands militärmaskin visat sig vara mindre slagkraftig än man tidigare trodde. Som Jan Myrdal brukade påpeka: ”beviset på puddingen är ätandet”. Militärövningar i alla ära, men andra länders militär kan nu noggrant studera den ryska krigsmaskinen i skarpt läge in i minsta detalj. Ukraina är ju mest öppna landskap och högupplösande satelliter kan se det mesta.
När den nya Sovjetstaten bildades stannade den vetenskapliga intelligentian i stor utsträckning kvar, och Lenin insåg snabbt att den ryska vetenskapsakademin, grundad av Peter den store, var en strategisk resurs bolsjevikerna kunde använda för att modernisera landet. Samtliga ledare av Sovjetunionen har sedan haft samma inställning, men Putin har brutit det mönstret. I en lång artikel häromdagen i the Guardian framkom hur många ryska forskare nu vill lämna landet. De ser med rätta framför sig ett isolerat Ryssland som kommer att få allt svårare att hävda sig som kunskapsnation.
Sammantaget är alltså min uppfattning att Rysslands militära angrepp på Ukraina väsentligt försämrat Rysslands säkerhetsläge och dess möjligheter att utveckla en långsiktig strategi som inte bara bygger på att sälja olja och gas.
Den andra frågan blir då: vad är nu den tredje ståndpunkten? Ett fredsavtal som tar hänsyn till Rysslands säkerhetsintressen? Jag har svårt att se hur det skulle kunna gå till om inte den militära situationen ändras drastiskt till Rysslands fördel.
Jag var f ö på bröllop i Butja för mindre än ett år sedan.
Mats Larsson!
Du har två frågor säger du, men jag finner bara en fråga i din kommentar – om vad som nu är en tredje ståndpunkt. Den har inte ändrats särskilt mycket som jag ser det. Förhandlingar för fred är det primära. Om Ryssland kommit i en bättre eller sämre förhandlingsposition efter fem veckors krig kan jag inte avgöra. Det viktigaste – som jag ser det – är att sätta stopp för Natos vidare utvidgning. Men jag inser att det ser dystert ut på den punkten.
Håller helt med Knut. Det går även att upprätta en modern lista där krigsbrotten verkställts under vår levnad, där förövarna än idag är verksamma till skillnad från de på Olof Palmes lista. Tänker här på hur miljoner vietnameser sköts, brändes och sprängdes ihjäl, hur oräkneliga andra som irakier, iranier, syrier, serber, libyer, afghaner och sydamerikaner med flera mördats i dolda eller öppna krigshandlingar. Här är gärningsmannen ännu aktiv och någon risk att behöva stå till svars syns inte hitom den västerländska horisonten.
Men nu gäller det Ukraina och här finns en fråga som jag inte lyckats reda ut. Vad fick Zelensky-regimen att så kategoriskt vägra att omsätta Minsk-avtalet i praktisk verklighet? Man hade ju skrivit under avtalet ihop med Ryssland, Tyskland och Frankrike, avtalet var till för att hindra att krig bröt ut – det var därför det kom till. Ryssland hade klargjort var den röda linjen gick, de godtog under inga omständigheter att Ukraina gjordes till ett verktyg i Förenta staternas samling av Nato-länder.
Ryssarna upplevde ett tänkt Nato-Ukraina som Washingtons spjutspets rakt i veka livet på sitt land. Det hjälpte inte hur mycket USA och dess underställda vasaller i Nato än försäkrade att de var en organisation för fred och demokrati, den 30-åriga expansionen inpå Rysslands gränser talade ett annat språk. Washington har placerat kärnvapen i åtskilliga länder och regioner runt om i världen riktade mot Ryssland och när Zelensky började mumla om kärnvapen, oklart egna eller amerikanska, var måttet rågat. Zelenski förkastade öppet Minsk-avtalet när hans kos stod mot Nato, mot ett EU där medlemskap tar död på all neutralitet och alliansfrihet, och innebär lika delar dolda som självklara band till Förenta staterna.
Kärnvapenmumlet, inbördes stridigheter med utbrytarrepublikerna och alla tusentals Nato-officerare, tekniker och instruktörer som under årens lopp efter 2015 har funnits på plats där de utrustat, tränat och byggt upp Ukrainas krigsmakt fick slutligen Ryssland att angripa Ukraina. Det bör sägas att Ryssland under de år som gått sedan Minsk-avtalet undertecknades strävsamt sökt förmå Zelensky-regimen att verkställa avtalets punkter, dock utan framgång.
När det ryska tålamodet brast, när man i december 2021 la fram sin syn på internationell säkerhet till USA och Nato, när man bullade upp truppmassor vid Ukrainas gränser, när de två små områden som brutit sig fria förklarade sig som egna stater och erkändes av Ryska federationen – borde inte Zelensky-regimen förstått att ofred var i antågande? Vad fick de styrande att så styvnackat vidhålla den linje som rimligen skulle leda till vad vi nu skådar.
Hade Zelensky fått löften om att ryssarna bluffade eller att den ukrainska krigsmakten som nu var utbyggd, utomordentligt tränad och utrustad sedan flera år, skulle krossa varje invasionsansats? Hade USA och Storbritannien lovat att hålla med elektronisk spaning och satellitövervakning och med västvärldens hela propagandaarsenal så en promenadseger och krossande av rysk krigsmakt stod för dörren?
Att sen Washington haft en egen delvis annorlunda och kompletterande dagordning, skymtade det inte någonstans? Troligen inte, samarbetet hade ju varit så gott under de senaste åren. Ta bara Natoländernas årliga militära parad genom Kievs gator, en uppvisning i makt, styrka och sammanhållning. Har dessa parader bidragit till att föra Ukraina bakom ljuset och dragit sitt strå till Ukrainas nuvarande ödeläggelse?
Se gärna på Youtube under rubriken Nato allies on military parade in Kyiv, 30 augusti 2021. Känner du igen flaggan och truppen som går framför Förenta staternas kontingent strax före slutet.
Om någon vecka skall jag hålla en inledning till ett samtal i Tankarnas Trädgård i Växjö. Min rubrik för inledningen är ”Russofobi som ett dödsskri från den Västliga delen av världen”.
”Såvitt jag förstår…” och ”Vidare tror jag mig också förstå…” skriver Knut L. Med just sådana skrivningar är det min uppfattning att Väst, framförallt USA-imperialismens rorsmän (de verkar vara några stycken) ser att dess grepp om världen håller på att glida dem ur händerna. Visserligen har USA tagit ett stenhårt grepp om både ekonomin och informationskriget hos sina vasaller, men vad hjälper det?
Politikerklasserna i Väst känner ändå av hoten. Till exempel: ”Steven Sahiounie, journalist och politisk kommentator på Internationella valutafonden (IMF) har varnat för att US-dollarns dominans som global handelsvaluta, kan hotas av de svepande sanktioner som vidtagits mot Ryssland i och med de ’militära operationer’ som genomfördes i Ukraina i slutet av februari.”
Eller vad Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov sa vid ett besök i New Delhi 1:a april 2022:
”En ny verklighet håller på att ta form: den unipolära världen håller oåterkalleligt på att dra sig tillbaka in i det förgångna, och en multipolär värld föds. Detta är en objektiv process som inte kan stoppas. Det kommer inte att finnas en ensam härskare i den här nya verkligheten. Alla nyckelstater med ett avgörande inflytande på världsekonomin och politiken måste komma till sin rätt. Eftersom de är medvetna om sin särskilda status kommer de att se till att de grundläggande principerna i FN-stadgan, inklusive den viktigaste – alla staters suveräna jämlikhet. Ingen på jorden kommer att betraktas som en andra klassens spelare. Alla nationer är jämlika och suveräna.”
Då hjälper det föga att förskollärare Pia Grahn, som det står i Smålandsposten den 4:e april, ”Samlar in pengar till ukrainska flyktingar” tillsammans med barnen och ”kallar honom Pruttin.”
Den otäcka russofobi som brer ut sig är en del av ett dödsskri.
Knut L!
Ok, jag ska vara tydligare. Den andra frågan är om du (eller någon annan) anser att fem veckors krig förbättrat säkehetssituationen för Ryssland? Min uppfattning är alltså på den frågan ett obetingat ”nej”. Snarare tvärtom, Rysslands säkerhetsläge har försämrats.
Mats L!
”Obetingat nej” är nog att ta i. Kanske är det så att Ryssland mött ett svårare motstånd än de väntat sig. Men att Ukraina skulle besegra och kasta ut ryssarna är nog en illusion. Ännu dominerar väst propagandakriget, som förs med alla till buds stående medel. Om det obegripliga som nu sprids är en ”false flag…” kommer nog ta tid att reda ut. Jag tänker på påstådda gasattacker i Syrien och skottet i Sarajevo. En fråga till dig: oroas du inte av möjligheten att kriget trappas upp till ett militärt stormaktskrig?
”Om det obegripliga som nu sprids är en ’false flag…’ kommer nog ta tid att reda ut”, skrev Knut L.
Hur skulle false flag vara beskaffad? Ukrainsk militär har dödat ukrainare? De döda har dött på annat sätt än genom övergrepp av rysk militär, och kropparna har arrangerats på marken och i byggnader? Kropparna var inte döda? De dödas antal är starkt överdrivet?
Tack Curt Linderholm för tipset om Youtube och den speciella flaggan. Tänk så mycket det är som vi inte vet.
Ryssland bryter nu Natos framfart och roll i världen, och en ny och hoppfull era kan börja. Tyvärr är det så att i västvärldens propagandastorm får Ryssland bara skit för detta.
De dårar eller skurkar som tog initiativ till och arrangerade 10.000 pansarskott till Ukraina bör ställas till svars. De kastade Sveriges påstådda neutralitet överbord. Nickedockorna som röstade Ja i riksdagen bör klädsamt lämna sina riksdagsuppdrag. Detta är det mest vansinniga beslutet i Sverige efter andra världskriget.
Bästa skrivbordsstrateger!
Ta er tid att lyssna till vad Scott Ritter (fd officer i marinkåren och vapeninspektör i Irak) har att säga om utvecklingen i Ukraina.
”Hur skulle false flag vara beskaffad? Ukrainsk militär har dödat ukrainare?”
I krig finns det ingen gräns hur lågt de psykopater som styr, kan sänka sig.
Det har i tidigare krig förekommit att den egna sidan dödat folk på den egna sidan, för att sedan skylla detta på motståndarna. Detta för att ”övertala” de egna som inte vill ställa upp på mördandet, och att möjligen vinna den internationella opinionen för sin sak.
Jag uppskattar att det finns platser där man kan komma lite i lä för den russofoba stormen som blåser. Lindelöfs hemsida ger lite syre att andas.
Det står alltmer klart för mig att varken EU, Nato eller USA vill ha något slut på detta onödiga krig. Det blir mer klart för mig att avsikten är att krossa Rysslands ekonomi fullständigt. Om man menat allvar med att försöka få slut hade man kommit med någon form av fredsinitiativ. Istället pratar man bara om ökade sanktioner och mer vapenhjälp till Ukraina som om det skulle ge freden en chans. Tänk om det i EU fanns någon som vågade stå upp och säga att detta går inte längre. Vi måste på något sätt sätta stopp innan det går oss helt utom kontroll. Ju längre det pågår ju mer ökar risken som Knut L. skriver.
Nu oroar jag mig för att Tyskland och hela EU begår harakiri och skär ned importen på den ryska kolen, oljan och gasen med följd att industrier stannar och en arbetslöshet som skjuter i höjden samtidigt som matpriser och hyror stiger. Inom EU måste man också förbereda sig på att Ryssland också kan strypa tillförseln. Experterna är överens om att man inte kan ersätta all rysk energi med amerikansk eller annan LNG*. Det finns heller ingen utbyggd infrastruktur som kan ta emot LNG-tankers. Risken är stor att stor social oro uppstår och samhällen slits itu. Lag och ordning börjar brytas sönder.
Börjar dessutom hela den globala finansmarknaden bli skakig och investeringarna minskar försämras läget ännu mer. Även om kriget skulle sluta inom en snar framtid kommer sanktionerna förmodligen att ligga kvar. Det ett förfärande stort ansvar som nu vilar på EU, Nato och USA. Rysslands anfall på Ukraina är naturligtvis brottsligt men troligtvis fortsätter de kriget tills de uppnått säkerhetsgarantier från väst och en ny säkerhetsordning upprättas.
Till sist skulle jag vilja ställa en fråga till Mats Larsson som känner till Ukraina väl, angående de ryska anklagelserna om att Ukraina forskar på biologiska stridsmedel.
På en workshop 2011 medger två forskare i Ukraina att man arbetar med virus och bakterier av den högsta riskgruppen. Labben har renoverats och byggts om för att man ska kunna arbeta med de allra farligaste agens. Detta har skett i samarbete med det amerikanska försvarsdepartementet. Man skriver ”The collaboration focuses on preventing the spread of technologies, pathogens, and knowledge that can be used in the development of biological weapons”. Jag tycker det är märkligt att USA:s försvarsdepartementet är iblandad i detta om det är medicinsk forskning. Här är länken: Reading: Biosecurity Challenges of the Global Expansion of High-Containment Biological Laboratories: Summary of a Workshop |The National Academies Press
* Flytande gas transporterad med speciella fartyg
Håller med Mats L om att Rysslands säkerhetsläge försämrats. Ekonomiskt är jag inte säker, Ryssland har tränat sanktioner under 8 år och innan dess under över 70 år. En gigantisk marknad bestående av Ryssland, Kina, Indien, Iran, Sydafrika, Brasilien mm kan kompensera bortfallet. Snarare är frågan hur säkerhetsläget förändrats för resten av Europa och USA om oljan, gas och gödning uteblir? Klarar demokratin de nya proteströrelserna?
När det gäller frågan om vem som dödar vem och vilka som begår krigsbrott är omöjlig att svara på. Bara det faktum att det gick 4 dagar sedan Ryssland utrymde Botja tills bilder dök upp gör att bevisfrågan kommer att bli svår. Problemet är att det finns ett uttalat intresse från en del t ex Boris Johnson och Joe Biden att fortsätta kriget. Ryssland/Sovjet skulle få sitt Vietnam i Afghanistan och nu skall Ryssland få ännu ett Vietnam/Afghanistan i Ukraina. Lika lite som man brydde sig om spillda människoliv i Afghanistan gör man det i Ukraina. Målet att försvaga och helst splittra upp Ryssland kvarstår såsom USA:s Think Tank RAND (finansierad av State Department) planerade redan 2019: ”Expanding U.S. assistance to Ukraine, including lethal military assistance, would likely increase the costs to Russia, in both blood and treasure, of holding the Donbass region. More Russian aid to the separatists and an additional Russian troop presence would likely be required, leading to larger expenditures, equipment losses, and Russian casualties. The latter could become quite controversial at home, as it did when the Soviets invaded Afghanistan.”
Ryssarna måste ha en otroligt förutseende organisation. De började gräva en gigantisk massgrav i Butja den 10 mars (så som jag tolkar Aftonbladet) men hade inte erövrat samma Butja förrän den 12 mars. Så vem grävde graven? Ukrainska entrepenörer?
Video producerad av ukrainsk polis den 2/4, alltså drygt 2 dagar efter Rysslands tillbakadragande och 2 dagar innan det publicerades bilder på Butjas gator, fulla med lik.
Knut L gör en lägesanalys, och målar upp en möjlig framtid i sin artikel. Jag vill ge ett möjligt alternativ till Knut L:s bild.
1: En koalition finns som bekrigar Ryssland och Vitrutenien medelst sanktionsvapen och vapenleveranser till Ukraina (och kanske hemligt stöd). Jag har försökt komma på ett namn på koalitionen; kanske ”Väst Plus” (West+) skulle vara ett klatschigt nog: Västvärlden plus Japan och övriga västallierade i Asien.
2: West+ har en allvarligt menad samarbetsplan på att fortsätta med sanktionsvapen och vapenleveranser tills det får strategisk betydelse i kriget.
3: Ryssland kan inte inom en nära framtid fullt ut kompensera för de facto-krigföringen från West+ genom samarbete med stater utanför West+.
4: Ryssland pressas tillbaka till ungefär där Ryssland var före kriget började.
5: Ett stillestånd inträder.
6: West+ uthärdar de ekonomiska och energiförsörjningsmässiga problem som uppstår; kanske att West+ rentav har samma tålighet som ryska folket?
7: Sedan händer inget särskilt; varken kärnvapenkrig, konventionellt krig Nato–Ryssland eller ekonomisk-socialt sammanbrott.
Två frågor ställdes till mig:
Knut L!
Nej, jag tror inte att Rysslands krig mot Ukraina kommer att utvecklas till ett storkrig. Jag kan naturligtvis ha fel. Precis som Anders Persson i sin bok Finlands sak var svår kallar vinterkriget Finlands ”fosterländska krig”, ser jag det pågående kriget på samma sätt, d v s Ukrainas ”fosterländska krig”. Separationen mellan Ryssland och Ukraina är nu definitiv. Även om Ryssland kan behålla republikerna i Donbass och kanske ockupera Mariupol så är man mycket långt ifrån sitt ursprungliga krigsmål.
Crister O!
Jag följde upp länken du gav. Konferensen stöddes av USA:s National Academy of Sciences och National Research Council, vilket är fullt normalt. Den amerikanska försvarsmakten finansierar en del forskning som publiceras öppet i vetenskapliga tidskrifter, så jag ser inget anmärkningsvärt med citatet. Jag har aldrig hört ens en antydan att ukrainska forskare skulle vara inblandade i framställning av biologiska vapen.
Rent allmänt kan man säga att många forskargrupper som under sovjettiden var inblandade i militär forskning efter unionens upplösning försökte hitta civil och kommersiell avsättning för sina kunskaper. Jag var själv inblandad i en ansökan tillsammans med en rysk biolog angående medicinsk användning av långvågig (alltså inte joniserande) strålning. Vi gjorde en grundlig inventering av den vetenskapliga litteraturen, inklusive den ryska. I slutändan fick vi inga anslag och projektet fick läggas ner.
Helt otroligt!
Mats Larsson skriver ”Sammantaget är alltså min uppfattning att Rysslands militära angrepp på Ukraina väsentligt försämrat Rysslands säkerhetsläge och dess möjligheter att utveckla en långsiktig strategi som inte bara bygger på att sälja olja och gas.” Och Sven Andersson skriver ”Håller med Mats L om att Rysslands säkerhetsläge försämrats.”
Det kanske det har, men då måste ni komma med argument! Eftersom ni tror att man kan bedöma en process, t ex ett krig, innan vi ens vet hur lång tid processen tar, så håller jag mig till Scott Ritters bedömningar. Han är inte som Mats L och Sven A amatörtyckare av ganska ordinärt slag.
När Mats dessutom tror, något annat är det inte, att rysk strategi ”bara bygger på att sälja olja och gas” visar han, likt många i min umgängeskrets, att han inte på minsta vis hängt med i vad som hänt i Ryssland sedan Sovjetunionens fall.
Tänk om jag nu skulle säga ”Det är min uppfattning att vi kommer att få ett kallare år än normalt”, vem skulle bry sig om det?
I fortsättningen håller jag andan när jag läser en artikel signerad Knut Lindelöf.
Sverige utvisar 3 st ryska diplomater, säkert p g a Bucha.
Intessant att Pentagon försöker att dämpa krigshysterin – enligt Reuter, något inte Sverige gör.
Bertil C!
Jag kan upprepa argumenten till varför det är min uppfattning att Rysslands säkerhetsläge försämrats. (Scott Ritter trodde jag vi var färdiga med efter hans förutsägelser den 24 februari, men tydligen inte.)
Ryssland misslyckades med sitt ursprungliga krigsmål, nämligen att inta Kiev, byta regering, demilitarisera Ukraina och göra landet till ett slag Belarus. Om man lyckats så är min uppfattning att Rysslands säkerhetsläge förbättrats. Nu lyckades man inte och sitter fast i ett krig vars utgång är ovisst.
Jag upprepar igen: Ryssland har haft en gräns som man inte behövt oroa sig för sedan september 1944. Nu står man inför risken att gränsen till Nato utökas med 134 mil. Som jag ser det är detta den enskilt största faktorn till att säkerhetsläget för Ryssland försämrats. Sveriges eventuella Nato-anslutning är väl mindre dramatisk, men att Finland skulle ha hamnat i en sådan diskussion hade jag för ett par månader sett som otänkbart.
Jag har följt Rysslands försök att etablera högteknologi i Skolkovo, hur man misslyckats med att etablera Novosibirsk till ett världscentrum för de teknologiskt kritiska fotonvetenskaperna (vilket man hade alla förutsättningar till), jag har på nära håll följt de mesta idiotiska påfund från rysk sida att flytta en gammal forskningsanläggning från Moskva till Vladivostok o s v. Jag har besökt och föreläst vid flera av Rysslands ledande universitet och sett vad man gör där. Jag har kontinuerlig kontakt med ryska forskare verksamma i Ryssland. Jag har redovisat en del av detta i gästbloggar under årens lopp på lindelof.nu.
På vilket sätt har Bertil C hängt med i vad som hänt i Ryssland sedan Sovjetunionens fall? Har han överhuvudtaget besökt Ryssland?
Tack för synpunkter Mats L. Naturligtvis säger det inget om målet med forskning bara för att man arbetar med patogener av högsta säkerhetsklassen.
Mats Larsson!
Hur vet du att Rysslands mål var att inta Kiev, i stället för att hindra trupper därifrån från att undsätta trupperna, som hotade Donbass?
Avmilitarisering och denazifiering var ju faktiskt de officiella målen. Dessa ger utrymme för tolkningar, men hur kan du vara så tvärsäker på din tolkning?
Det som står på tur verkar vara att besegra de inringade ukrainska elitförbanden i östra Ukraina. Men utgången av ett slag kan man nog aldrig vara helt säker på.
Hur kan du på något vis veta vad som Rysslands mål är, Mats Larsson? Har du kontakter inuti den ryska maktapparaten?
Mats Larsson,
dina erfarenheter och synpunkter är värdefulla för att försöka förstå vad som är på väg att hända och varför åsikter går isär. Jag utgår då ifrån erfarenheten att det i de flesta länder går en skiljelinje som delar befolkningen ungefär mitt itu, väger/hönster. Utom i inställningen till krig på nära håll. Då överväger en sida kraftigt. Den enfaldiga propagandan i vanliga medier förolämpar vår tankeförmåga.
Dock är det nog så att slutsatser om kriget ännu är lite tidigt födda. Det mesta avgörs ”militärt på slagfälten”. Vi får hålla oss till att spekulera och argumentera.
Ett gott råd är att ge fan i att angripa varandra för våra åsikter – även då de är klantigt formulerade.
Så viktiga är vi inte.