Författaren Jan Myrdal (92) har konsekvent i sin gärning motsatt sig stormakters inblandning i andra länders inre angelägenheter. Han gör här en appell med anledning av den stora militärövningen Aurora 20 (med främst Nato-länder), som inte är inställd, utan bara uppskjuten till ett senare tillfälle.
2006 började Knut Lindelöf fylla denna databas, först som en personlig och hemsnickrad blogg. 2008 fick den WP-tema och nu är den en webbtidning med många medarbetare, präglad av framför allt Folket i Bild/Kulturfronts ”vänsterprofil”.
På senare år har frågorna om USA:s/Natos "Drang nach Osten" tagit allt mer utrymme.
Sedan mars 2014 har bloggen utgivningsbevis och är därmed en journalistisk produkt under yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Kontakt: kontakt@lindelof.nu
© Copyright lindelof.nu – Newspaper by TagDiv
Det visar sig finnas saker att diskutera om den så kallade Bernadottelinjen, eller 1812 års politik, som Sverige inledde med sin nye kung Carl Johan. Men denne gjorde sig beroende av Ryssland efter Napoleonkrigen och kunde tack vare detta skapa sig en union med Norge, som varade fram till 1905, då Norge satte sig på tvärs. Det fordrade även ett krig med Norge 1814, som knappast var ett särskilt fredligt beteende.
Men, så småningom etablerades ändå alliansfriheten och gav Sverige en en lång period med fred efter århundraden med krig. Kan man sammanfatta det så?
Om en kollar upp ”unionsfrågan” framgår att det var sura miner i Norge redan från allra första början och från åtminstone 1870-talet ständiga förslag från norsk sida om att öka sin egen självständighet, inte minst inom utrikespolitiken. Lite synd eftersom detta på senare tid inneburit att Norge å det grövsta förolämpar Nobels tanke genom sin misskötsel av det fredspris, som alltmer blivit till ohöljd propaganda för det norska statsintresset! Som nu krönts med generalsekreterarposten i världens allra mest krigshetsande gemenskap, Nato!
Dennis Z!
Moltas Eriksson varnade oss redan 1968.
Dennis Z!
Med vilken rätt kallar du Nato ”världens allra mest krigshetsande gemenskap”? Man kan inte blanda ihop USA och Nato. Nato har inget att göra med USA:s hets mot Iran, invasionen i Libyen 2014, invasionen i Irak 2003 o s v. Dessutom har jag svårt för alla er som blundar på båda ögonen för Rysslands aggression mot Georgien och Ukraina (vissa skyller det senare på ”Ukrainas fascistregim”). I dag är dessutom även USA:s aggression mest snack och lite verkstad – gudskelov.
Bra fråga, Benkt L! I och för sig är svaret lätt. Nato (gillar att du inte skriver versaler genomgående) bildades ju efter VK2 som en ”försvarsorganisation” och motståndaren var ju Sovjetunionen och dess allierade (den andra sidan i ”kalla kriget”).
Nu lyckades ju ”nordatlanterna” vinna åren kring decennieskiftet 1989-90 då den s k realsocialismen klappade ihop. På ett offentligt möte ställde jag en öppen fråga till de i panelen som ville ha ett svenskt medlemskap om varför inte Nato lades ner då. Det blev ett generat mumlande att organisationen ju kunde ”användas även till annat”.
Och det har den ju gjort. Bl a för att forma ”vänskapliga relationer” inför det stora slaget om världsherraväldet som redan börjat. Visst får vi inte glömma den, med Ryssland alltmer lierade, huvudmotståndaren Kina. Men alliansfrihet är nog ändå vad jag vill anbefalla för oss som liten nation. För att hålla oss utanför varmt krig!
Detta gäller givetvis inte Norge. Tack för den fina musiken, Anders P!
”Mest snack och liten verkstad”? Mmmm? Redan på 70-talet, när USA började inse att man förlorat kriget i Vietnam utvecklades alternativa strategier till de rent militära, i synnerhet de nukleära. Vi har sedan länge sett hur man använder ”ombud” för att utföra krig åt USA. Det innebär alltifrån andra stater, till gerilla- eller terroristförband. I slutändan har man sin kvarvarande ekonomiska makt att utestänga stater från att handla och genomföra ekonomiska transaktioner.
Så Benkt, om någon ogillade dig och lät spärra ditt kortkonto och uppmuntrade busungar att göra repor i din bil, skulle du då säga:
– Ja, men han slår mig inte!
Anders Persson!
Du har en inställning som jag tolkar som ”övervintrande maoism”. D v s när SKP efter Vietnamkrigets slut myntade parollen ”Front mot supermakterna” hårdrog vissa medlemmar detta till att supermakterna låg bakom allt djävulskap i världen. Alla tredje världen-ledare stod rätt i huvudmotsättningen, även Pinochet och Idi Amin. Motsvarande åsikt i dag, när den ena supermakten säckat ihop, blir att USA-imperialismen rår för allt djävulskap. Jag delar helt enkelt inte den förenklade åsikten.
Dennis,
din fråga varför Nato inte lades ned efter att väst vunnit det kalla kriget är bestickande. Men faktum är att en stark folkopinion i de länder som sedan 1990-91 anslutit sig till Nato stöder denna anslutning. Av historiska skäl gillar de inte Ryssland, vad än du och andra må tycka om den saken.
Benkt Lundgren har naturligtvis helt rätt när han skriver att han har svårt för alla som blundar för Rysslands aggression mot Ukraina och Georgien (med argumentet om fascisterna i Ukraina).
Vad som är mycket intressant är relationen Ryssland-Vitryssland. Ryssland ställde in firandet av Segerdagen p g a Corona, Vitryssland gjorde det inte. Det firades precis på samma sätt som när jag var på plats 2015 i Minsk. I paraden 2015 fanns en amerikansk militärorkester med, och helt klart har Vitryssland tagit steg att närma sig USA.
Samtidigt är Vitryssland mycket beroende av Ryssland, men gränserna är nu stängda p g a Corona för första gången på många år.
Vart det hela kommer att landa vet vi inte, men min gissning är att Putin ser fram emot möten med Lukasjenko ungefär som Hitler såg fram emot möten med Franco.
Benkt Lundgren (26 maj)!
I april 1999 antog Nato ett nytt strategiskt koncept. Samma år protesterade en rad kända personer i Nato-landet Norge mot den nya strategin. De menade att Nato hade gått från att vara en försvarspakt till att bli en angreppspakt. I nr 3 1999 av Tidskrift för Folkets Rättigheter finns deras uttalande tillsammans med några kommentarer.
Benkt Lundgren tror att principen om ”huvudmotsättning” är något som Mao hittat på. Men principen att definiera en ”huvudmotsättning” utifrån sina egna intressen har gått genom de politiska historien i tusentals år. Vad Mao gjorde, och han var nog inte den förste, var att pedagogiskt lyfta fram och förklara denna historiska princip för alla att förstå och själva tillämpa.
När USA under kalla kriget såg huvudmotsättningen löpa mellan den kommunistiska delen av världen och resten räknades alla möjliga obskyra regimer in på ”rätt sida”. Och det var rationellt handlat, liksom när demokrater i kampen mot nazismen i Sverige också räknade in icke-nazistiska konservativa på ”rätt sida”.
De som idag ser Ryssland som källan till allt ont gör helt rätt, utifrån sin bild av världen, att räkna in fascisterna i Ukraina på ”rätt sida”. Och efter 9.11 myntade USA en slogan ”Är ni inte med oss – är ni mot oss”, också det en rationell tillämpning av teorin om huvudmotsättningen.
Benkt Lundgren (26 maj) och Mats Larsson (27 maj)!
Georgien
Fortfarande behöver påpekas att EU beställde en rapport om vad som hände i Georgien i augusti 2008. En undersökning ledd av den respekterade diplomaten Heidi Tagliavini visar att Ryssland inte anföll Georgien.
Independent International Fact-Finding Mission on the Conflict in Georgia
I förbifarten nämner ni Rysslands ”aggression” och tror att med tiden ska lögnen sjunka in hos allmänheten och kännas bekant och sann, eftersom den hörs så ofta. Ni är inte bättre än Peter Hultqvist, tyvärr.
Tack, Björn Backengård, för din information om Natos nya ”koncept” från 1999! Detta var helt obekant för mig, och det är extra förvånande att beslutet togs före 9-11 år 2001. Hade det tagits i samband med det hade det varit naturligt, med tanke på den lätt hysteriska stämningen då, och särskilt som ”konceptet” också nämner terrorismen.
Å andra sidan har väl Nato som organisation i praktiken inte gjort mycket för att förverkliga konceptet, utöver bombningarna av Serbien 1999. Kanske beror det på den interna kritiken, som knappast finns bara i Norge.
Vad gäller ditt uppseendeväckande påstående om Georgien, så får jag tyvärr inte upp det dokument du hänvisar till!
Anders Persson! Principen om huvudmotsättningen är säkert rimlig för cyniska makthavare – till vilka jag även räknar Mao. En konsekvens av den är den ökända principen ”fiendens fiende är min vän”. Men som humanistiskt sinnad privatperson vägrar jag bestämt anamma den principen, även om flera skribenter här verkar hylla den. USA-imperialismen är huvudfienden i dag, och då står alla dess fiender ”rätt”: Ryssland, Kina, regimen i Syrien – ja, även regimerna i Iran och Nordkorea och kanske även talibanerna i Afghanistan!
Jag har en helt annan inställning som jag faktiskt för ett par år sedan utvecklade här på bloggen.
Sydossetien är av FN erkänd som en integrerad del av Georgien. Enligt den länkade rapporten utbröt strider i Sydossetien natten mellan den 7 och 8 augusti 2008.
Jag citerar: ”The Russian side claimed losses of 67 servicemen killed and 283 wounded.”
Frågan inställer sig då: vad hade rysk militär på georgiskt territorium att göra? För mig låter det som rysk aggression.
Mats Larssons fråga om Georgien är berättigad. Och jag tycker det är olustigt att skribenter som i alla lägen ser USA-imperialismen som huvudfienden gör allt för att skönmåla alla andra, t.ex. Putin. Om Ryssland är oskyldiga som lamm i fallen Georgien och Ukraina, vad menade då Putin med sitt uttalande att Sovjetunionens upplösning var ”världshistoriens största geopolitiska katastrof”?
Eller är det uttalandet också bara en ”imperialistisk lögn”?
Jag skulle gärna vilja veta varför redaktören, Knut L, släpper igenom en kommentar där jag och Benkt Lundgren pekas ut som ”inte bättre än Peter Hultqvist” bara för att vi anser att Ryssland uppträder aggressivt mot sina grannländer.
Möjligen för att jag tycker det kan finnas ett korn av relevans i den jämförelsen. Det kan väl knappast uppfattas som personpåhopp att bli jämförd med försvarsministern.
Mats L!
När du säger att ”Ryssland uppträder aggressivt mot sina grannländer” skulle nog jag gärna vilja tillägga att det framför allt (kanske t o m enbart) rör sig om stater, vilka tidigare tillhörde den av Ryssland ledda Sovjetunionen. Under kalla kriget var det oerhört viktigt vilka grannländer (i vid bemärkelse) som tillhörde stormakternas s k ”egna bakgårdar”. Det är måhända fortfarande viktigt på något sätt?
Benkt Lundgren och Mats Larsson!
Er fråga: På grund av politisk oro i området skapades 1992 och 1994 fredsbevarande samarbeten som innebar rysk militär närvaro i Sydossetien. Ur rapporten till EU, sidorna 13–14, punkt 6.
Ur rapporten, sidan 10:
”Natten mellan den 7 och 8 augusti 2008 drabbade en ihållande georgisk artilleriattack staden Tskhinvali. Andra rörelser av den georgiska krigsmakten följde mot Tskhinvali och de omgivande områdena …”
Ryssland svarade kraftfullt.
Det är omöjligt att kalla detta för rysk aggression.
På sidan 15 finns intressant bakgrund:
”[…] Förenta staterna inledde ett omfattande militärt biståndsprogram för Georgien, både när det gäller utbildning och utrustning […] Det fanns enligt uppgift mer än hundra amerikanska militära rådgivare i den georgiska militären när konflikten bröt ut i augusti 2008 …”
Låter bekant.
Knut L!
Jag ställde naturligtvis frågan om Peter Hultqvist, inte för att jag tog det som personangrepp, utan för att förstå var censurtröskeln går.
Dennis Z!
Jag är naturligtvis fullt medveten om vad du skriver. Jag prioriterar goda kontakter med alla de tre ”slaviska systrarna”. När Vitryssland och Sverige bröt sina diplomatiska förbindelser i augusti 2012, var jag och
min rysktalande hustru första svenskar på plats i Minsk inom två månader (den tid det tog att få visum genom ambassaden i Helsingfors). Resan finansierades av en privat stiftelse som förblir anonym.
Jag bär sedan den tiden två vitryska medaljer vid högtidliga
tillfällen.
Jag har ett formellt uppdrag för Ukrainas regering, och när min fru har pilates framför videokameran, deltar en 80+ kvinna i St Petersburg alltid troget via zoom!
Björn B!
Vid presskonferensen i Helsingfors i juli 2018 berättade Putin inför hela världspressen att det var ”vi” (Ryssland) som anordnade folkomröstningen på Krim.
Mats L!
Censurtröskeln ligger där den alltid legat: Personangrepp och när man inte håller sig till ämnet. Det sista ligger du inte sällan nära, men jag är en generös natur även med detta.
PS. Giftiga ironier är ibland svåra att släppa fram.
Det verkar som om Dennis Zackrisson tycker att rysk aggression är berättigad, så länge den riktar sig mot länder som en gång tillhörde Sovjetunionen. Ja, det stämmer ju överens med Putins uttalande om ”geopolitisk katastrof”. Enligt Björn Backengård däremot så har Ryssland tydligen inte gjort sig skyldig till någon som helst aggression någonstans, utan är oskyldiga som lamm, trots omfattande militär närvaro i Ukraina och Georgien. Samtidigt är Backengård djupt upprörd över närvaron av amerikanska ”rådgivare” i Georgien. Märklig enögdhet, tycker jag.
Benkt Lundgren!
Var hittar du ö h t någonting som stöder din uppfattning om att jag skulle finna ”rysk aggression … berättigad”? Eller anser du att alla som inte i varje yttrande fördömer Putin egentligen stöder rysk aggression?
Vad jag verkligen tycker är att ökade insikter i vår av historien formade verklighet på ett flertal sätt medför att vi får en klarare bild av skeendet. Att Georgien har många intressanta kopplingar till Ryssland, bl a fanns en georgier som uppnådde världsrykte som ledare för de båda republikernas gemensamt grundade stat under nära trettio år. En annan, som var det nya självständiga Georgiens andre president, var tidigare under två perioder utrikesminister i Sovjetunionen.
Det är helt riktigt att fråga sig vad amerikanska ”rådgivare” har i Georgien att göra över huvud taget!
Jag ber Dennis Zackrisson om ursäkt. Jag tolkade ditt påpekande att Rysslands aggressiva agerande främst eller ”kanske t o m enbart” riktar sig mot länder som en gång ingick i Sovjetunionen som någon slags ursäkt för Rysslands agerande. Det var uppenbarligen hårdraget. Men då får jag ställa frågan vart du ville komma med påpekandet?