Tack vare de diskussioner som uppkom på facebook och här på bloggen med anledning av vad jag skrev om Johan Hakelius krönika (”Dags att bli förbannad nu – Frågan är inte orimlig: när är det dags att bli förbannad?”), har jag tipsats om en lång mycket intressant text, som egentligen är ett kapitel ur en bok av Oliver Roy. Han är en fransk statsvetare och professor på European University Institute i Florens som skrivit många artiklar och flera böcker om sekularism och Islam. Bland annat Global Islam och The Failure of Political Islam. Den nu aktuella boken heter Jihad and Death – The Global Appeal of Islamic State.
Två synsätt
Det finns två möjliga svar på hur jihadismen i västvärlden ska förstås, ett enkelt och ett komplicerat. Antingen är det en produkt av islam som kommer till västvärlden med alla invandrade muslimer (flyktingar). Det är den enkla förklaringen. Det är den som legat i luften sedan lång tid tillbaka, som våra politiska partier haft så svårt att hantera, vilket har varit starkt bidragande till SDs stora framgångar och har orsakat alla oändliga diskussioner om islamofobi, mångkulturalism, kulturrasism och den passar så väl in i den så kallade identitetspolitiken.
Den andra förklaringen är att jihadismen i väst i huvudsak är en produkt av det västerländska samhället självt och alltså inte har sina rötter i Islam. Den förklaringen lägger skulden på hemmaplan, är svårare att svälja och leder också till att det föga hjälper med förbud mot moskébyggen, restriktiv invandring, mera polisresurser, strängare straff, mera kameraövervakning, telefonavlyssning, signalspaning, dataövervakning, smartare algoritmer på sociala medier och inskränkningar i yttrandefriheten…
Denna mer komplicerade förklaring företräds av den franske professorn Oliver Roy. Han beskriver i nämnda bok fenomenet med utgångspunkt från undersökningar av ”hemmagjorda” europeiska terrorister.
Bokkapitlet ur denna bok finns att läsa som The Guardians så kallade ”The long read” 13 april 2017. Där går han på djupet i dessa frågor.
Några nedslag i Roys slutsatser
Äldre tiders politiska terrorister planerade alltid mer eller mindre framgångsrikt för sina egna reträtter. Det där att gärningsmännen (-kvinnorna) är både beredda och ser det som något eftersträvansvärt att offra sina egna liv – att bli martyrer – är ett nytt fenomen.
Man glömmer ofta att självmordsterrorism och organisationer som al-Qaida och Isis är nyheter i den muslimska världens historia, och inte kan förklaras enkelt av uppkomsten av muslimsk fundamentalism. Nej, terrorism kommer inte av en radikalisering av Islam, utan ur en islamisering av radikalismen, vilket är något väsentligt annorlunda.
”Jihadismen i västvärlden”, den som man officiellt i Sverige ofta kallar ”våldsbejakande islamism” eller ”radikaliserade (invandrade) muslimer”, är svårbeskrivet och ett komplicerat fenomen. För att förstå dess uppkomst krävs ordentlig eftertanke och konkreta undersökningar. Fenomenet måste kunna beskrivas i sociologiska termer.
Jihadistisk självmordsterrorism är ur rent militär synvinkel mycket ineffektivt och kommer aldrig att på allvar hota det västerländska samhället. Därför kan man vänta sig att det är ett tillfälligt fenomen och att andra farligare former kan komma att uppstå.
Det var efter 1995 som dessa så kallade ”hemmagjorda” terrorister började visa sig. De kommer ur våra egna samhällen, ur gamla kamratgäng från barndomen som hängt på klubbar, restauranger, kampsportträningar, småkriminella gäng, fängelsegemenskaper, inte sällan syskon, ofta föräldralösa eller från splittrade familjer, bitterhet mot det samhälle som förnedrat eller splittrat deras familjer och utraderat alla religiösa normer.
Inga kommer ur eller har haft någon anknytning till det muslimska brödraskapet, inga har arbetat med islamskt missionerande, inga har varit tätt knutna till moskéer, inga har deltagit i solidaritetsarbete för Palestina och inga deltog i upploppen i de franska förorterna 2005. De var alltså inte religiöst frälsta innan de blev terrorister. Religionen har adderats i efterhand.
Detta och mycket annat framträder ur Roys text. Han flyttar frågan om terrorismen i europeiska storstäder och om jihadistresenärerna till Syrien från Islam (islamism) till ett inhemska europeiska problem. Det tror jag är betydligt mer fruktbart för att förstå vad det är som händer. Jihadismen i Europas samhällen är en ny slags global ungdomsrörelse som också måste förstås ur ett sådant perspektiv.
Boken borde översättas och utges i Sverige.
Är den allmänna uppfattningen att ”terrorism”, i meningen politiska attentat och bombdåd, uppstått först inom de arabiska eller muslimska samfälligheten? Först på plan var väl irländarna på 1850-talet, sedan narodnikerna i Ryssland på 1870-talet. I Finland har vi två politiska mord 1904 och 1905 (Schauman och Hohentahl). 1908 arresterades en mängd svenska terrorister, den mest kände Anton Nilsson för att de velat spränga brittiska strejkbrytare i luften. Nere i Serbien bildades ”Svarta Handen” 1910 och senare kom Ustasja i Kroatien som 1934 hade ihjäl kungen av Jugoslavien och den franske utrikesministern Barthou. Inte bara irländarna gjorde livet i England osäkert. I början av förra seklet hade de sällskap av engelska kvinnosakskämpar, sk. ”suffragetter” som 1912-13 inte bara försökte bomba Bank of England, Westminster Abbey och järnvägsstationen i Oxted, utan också satte eld på en massa kyrkor.
Anders P!
Roy skriver inte om terrorism i allmänhet, utan om dagens självmordsjihadism. Ingen har påstått att terrorism uppstod nyligen vad jag uppfattat…
Det som föranledde mitt inlägg var att jag vill bredda diskussionen emot den vanliga bilden att ur Islam har det vuxit terrorism, vända på steken och påminna om alla de perioder då vi haft icke-muslimsk terrorism. Detta tror jag är en fruktbar väg för att förstå dagens jihadism. Begränsningen till 1000 tecken tvingade mig dock att stoppa halvvägs i mitt resonemang.
Boken verkar intressant och allt som balanserar och bidrar till ny kunskap i frågan är bra. Den radikalisering av islam som ökat under ett antal decennier hänger ihop med västvärldens imperialistiska härjningar i områden med oljetillgångar och länder som även ibland dessutom har avgörande geopolitisk/strategisk betydelse.
De ungdomar som lämnat Sverige och anslutit på olika sätt till jihaddisternas strävanden har entydigt den bakgrunden, med kriminell gangsterbakgrund, misslyckad skolgång och utanförskap i samhället.
Radikalismen kläs på i efterhand och upplevelsen är av religiös dimension, en slags frälsning från dyngan de gjort i sitt tidigare gangsterliv sonas genom aktivt deltagande i kriget mot satan själv, som är västvärldens stora imperialistiska stater.
De båda punkterna professor Roy har vävs naturligtvis in i varandra i ett flöde av intryck och påverkan.
Independents Patrick Cockburn har i radikala Counterpunch en intressant artikel ”Vi vet vad som inspirerade attacken i Manchester men vi vill inte medge det” där han menar att vi måste peka ut Saudiarabien och gulfstaterna som inspiratörer till terrorismen, inte ”islamister”.
Jag skulle vilja hävda, med det jag har vid handen att Jihadismen med stor sannolikhet är en produkt av GB-CIA, d v s USA:s oheliga allians med islams mest fascistiska och mest bokstavstroende sekt Wahhabismen.
Deras agenda består sannolikt i huvudsak av två fascistiska mål, dels mer krig och konflikt åt ”det militärindustriella komplexet” och dels mer spridande av Wahhabi-islam över världen.
Wahhabi-islam är SANNOLIKT monopolkapitalets favoritreligion eftersom denna fascism är precis det som gör kontinuerliga krig möjliga i ex. Syrien och resten av MENA-länderna.
De vill exportera denna religion överallt eftersom den erbjuder monopolkapitalet möjligheten att skapa konflikt och terror där det önskas.
Således är Jihadismen enligt min mening INTE enbart ett västerländskt kapitalistiskt fenomen, men även ett Wahhabi-islam-fenomen som står bjärt i kontrast till demokrati, yttrandefrihet, nationell protektionism, ekologi, jämställdhet och jämlikhet.
PS. Jag har lagt till er i RSS-feeden på Vetenskapliga partiet så att ni blir en del av det deliberativa samtalet som förhoppningsvis kan stärka den demokrati som monopolkapitalet helt uppenbart vill försvaga på olika vis.
Den 20:de februari i år skrev jag detta efter att spenderat en tid med att läsa IS politiska grens propaganda.
Vad är IS? IS är en identitär rörelse, identitet i politisk mening är den postmoderna världen nya slagfält. Identitetspolitik finns i nazistiska rörelser, i Sverigedemokraterna, hos HBTQ-rörelsen, hos vänstern, hos socialdemokraterna. Den finns i nästan hela den politiska spektrat.
IS bedriver det vissa i det svenska identitära träsket skulle kalla”separatistisk kamp”. Detta för att man inte förstår att om inte syftet med den separatistiska kampen är att avskaffa förtryck som följer identiteten, så är det segregation. Om man söker permanenta identitetens särställning och göra sig till talesperson för identiteten är man nazist och söker en segregerad identitetskamp där rangordningen skall avgöras (antingen med våld, men även med segregationsrepresentatenter så som inom socialdemokratin).
Identitetspolitik kräver att samhället skall ingripa och bevara ens identiteter och identitära kultur. De vill institutionalisera sin etikett och frysa den kulturella och filosofiska utvecklingen. Man vill till exempel att svensk kultur skall institutio… (1000 tecken!)
Systematisk kunskap om självmordsattackernas dubbla västliga rötter är värdefull. Adam Curtis har i BBC-dokumentärer grundligt visat hur religiös motivering för självmordsattacker inte haft teologisk grund, utan gång på gång utlösts av grovt utnyttjande av västs våldsövertag. Denna typ av kunskap skulle behöva systematiseras och spridas.
Roys kunskaper förtjänar också en folkbildningskampanj, gärna tillsammans med det Curtis för fram. Frågan vad det är som gör att ungdomar i väst längtar efter denna typ av identitet. Vad är det som lockar? Konkurrensen om naturresurser och jakten på nya marknader och billig arbetskraft hårdnar, så mer av att Al Qaida ena dagen är västliga mänsklighetens fiende och nästa dag är Al Qaida närmast att betrakta som allierade. Sånt lär vi får mer av. Intressantare är: Hur kommer det politiska intresset hos ungdomar och andra att gestalta sig?
1966 organiserades en internationell solidaritetsdag för att hylla en självmordsbombare. En vietnames hade tagit sig fram till vakten vid en amerikansk bas och tog flera med sig in i döden, något som då sågs som begripligt med tanke på situationen.