En stilla reflektion efter 1 maj i Jönköping och mordbranden i Odessa kan vara att dominerande svenska medier har olika måttstockar för fascister hemma och i Ukraina.
I Jönköping ska nolltolerans helst tillämpas mot Svenskarnas parti (Ukrainafascisternas systerpari i Sverige). Med parollen ”Inga nazister på våra gator” ska de till varje pris hindras från att visa sig på 1 maj.
Men i Ukraina kan man inte ens säga att dessa gatukrigare (Högersektorn och Svoboda) är fascister, fast de själva kallar sig fascister och uppträder som fascister och har tydliga historiska band med ukrainska fascister. Nej, här kämpar de för en rättvis sak (Carl Bildt kan möjligen beklaga de 38 innebrända rysktalande ukrainarna), nämligen att stoppa Rysslands (rysktalande människors) försåtliga underminering av Kievregeringens försök att genomföra fria val och upprätta demokrati i EUs mening.
Hur trovärdigt är det här? Dags för fria medborgare att tänka själva. Dra era egna slutsatser och delge oss vad ni kommer fram till. Men inga personpåhopp tack!
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Jönköping, Odessa, Svenskarnas parti, Carl Bildt, Högersektorn, Svoboda
Varje brott emot folkfronten straffar sig rejält i blod. Man ställer sig inte på samma sida som fascister, rasister eller nazister. Ett av de få tillfällen då folkfront är motiverat och vad vi lärt oss sen starten och många gånger sedan dess är att varje avvikelse från folkfronten leder till katastrof. Man stödjer inte, man delar inte sida med eller använder fascister, rasister eller nazister under några som helst omständigheter, resultatet är alltid katastrofalt.
”Det här” är förstås inte trovärdigt och inte heller Bildt. Men det större problemet är att stormedierna i Nato-länderna och Sverige presenterar en falsk ”berättelse” om händelserna. Till exempel talar de alltid om proryska och antiryska demonstranter, när det handlar om att en stor del av Ukrainas befolkning protesterar mot den icke-valda regimen i Kiev, som kom till makten med hjälp av inhemska våldsverkare och utländsk inblandning. Politikerna i Väst och deras politruker i medierna försökerr få oss att tro, att problemet är ”Putin” och inte den impopulära regimen i Kiev och dess mordbrännare.
I Sverige finns det två slags rasister.
1. (Ful)rasister. De som hatar muslimer
2. Finrasister. De som ständigt talar illa om ryssar – och Rysslands president
Det första slagets rasism är den icke-godkända, den inte rumsrena.
Det andra slagets har ett bedövande massmedialt understöd, får inte ens ifrågasättas.
Om det fina minglets rasism kan också läsas här.
Den enda jag har sett som har lyckats beskriva vad som händer i Ukraina utan att slicka vare sig den ena eller den andra regeringen i röven är den gamle dissidenten Boris Kagarlitskij.