Snubblade över nedanstående analys av Josep Borells tal till ett vänligt sinnat auditorium den 13 oktober av den vitale amerikanen Ben Norton på kanalen Multipolarista. Josep Borell är EU:s utrikespolitiske chef och visar här i vänlig nallebjörnston på den obrutna koloniala mentalitet som ännu dominerar Europas gamla stormakter och därmed även den Europeiska Unionen.
Det är det tydligaste och klarast uttalade politiska uttrycket för västlig nykolonialism jag sett och hört. Mentaliteten i denna västliga nykolonialism innebär att ”världen behöver Europa” som ”riktmärke” (beacon=fyr) och från denna underbara europeiska ”lustgård” ska man civilisera de barbariska i ”djungeln” i det globala syd. Han manade också till regimändring och för ett nytt ”post-Putin Russia” och till att man måste vara beredd på att även använda kärnvapen i denna sin civilisatoriska mission.
Jag minns en diskussion som uppstod i en tråd här på lindelof.nu för inte så länge sedan, där jag antydde att under ytan i västvärldens nu pågående krig mot Ryssland vilar en urgammal kolonial mentalitet, där västvärlden med sina ”demokratiska” värderingar nu ska civilisera barbarerna i vår periferi – med vapen om så krävs. På detta fick jag ordentligt påskrivet och diktatorn Putin framlyft som exemplet på att västs alla insatser (inklusive vapen) är nödvändiga för att försvara västvärlden mot barbariet.
Men detta var alltså före den 13 oktober. Missa inte denne Ben Nortons analys.
Läs mer här och få mycket i text, svart på vitt.
Knut L, jag har några frågor om detta stycke i din text:
”Jag minns en diskussion som uppstod i en tråd här på lindelof.nu för inte så länge sedan, där jag antydde att under ytan i västvärldens nu pågående krig mot Ryssland vilar en urgammal kolonial mentalitet, där västvärlden med sina ’demokratiska’ värderingar nu ska civilisera barbarerna i vår periferi – med vapen om så krävs. På detta fick jag ordentligt påskrivet och diktatorn Putin framlyft som exemplet på att västs alla insatser (inklusive vapen) är nödvändiga för att försvara västvärlden mot barbariet.”
Vilka debattinlägg i lindelof.nu motsvarar denna beskrivning? Jag kan inte återfinna att du bara skulle ha antytt i allmänhet att där funnes en gammal kolonial mentalitet ”under ytan i västvärlden”, och att någon skulle ha invänt mot det. Ingen skulle öda tid på att argumentera mot en sådan sliten fras. Jag kan bara återfinna en invändning som jag skrev, mot att du tydligt syftade på några av oss frivilliga skribenter, inte på västvärlden i allmänhet, med din anklagelse. Men du ville inte skriva ut några namn på dessa kolonialt tänkande personer, utom din döda mor.
Och vem menar du skulle ha lyft fram Vladimir Putin i ett sammanhang som handlar om att Väst måste dominera och civilisera den icke-västliga världen? Jag kan bara återfinna att skribenter skrivit i lindelof.nu att Vladimir Putin och Rysslands krigsmakt måste besegras inom Ukrainas gränser. Jag kan inte återfinna att Christian Nilsson eller någon annan satt in uppfattningen att Ukraina skall stödjas i ett sammanhang att typen ”civiliserade Väst mot det barbariska icke-Väst”.
Jan Arvid G!
Ditt minne är bättre än mitt. Det var förmodligen i debatten med Christian N och dig som jag var inne på det gammelkoloniala europeiska spåret. Jag förstår mycket väl att du inte vill kännas vid en sådan uppfattning, jag tror inte heller att CN eller du skulle uttala något sådant som Borell gör. Men hela det vansinniga projektet att försöka störta Putinregimen för att lösa Ukrainakrisen kommer att sluta med ännu ett västdebacle likt Vietnam, Afghanistan, Irak, Libyen… Men jag vet, ni ser det inte på detta vis. Ni ser det som att Putin är en oberäknelig, notoriskt ljugande aggressor som man till varje pris måste rädda världen ifrån.
Det ska bli mycket intressant att se vilken av dessa två positioner som om ett år ligger närmast verkligheten.
”under ytan i västvärldens nu pågående krig mot Ryssland vilar en urgammal kolonial mentalitet, där västvärlden med sina ’demokratiska’ värderingar nu ska civilisera barbarerna”
”Putin är en oberäknelig, notoriskt ljugande aggressor som man till varje pris måste rädda världen ifrån.”
Vad hindrar någon från att omfatta båda dessa åsikter samtidigt?
Bengt S!
I dagsläget är det uppenbarligen lätt att förena. Våra ledande politiker är bra exempel, inte minst Josep Borell.
Till synes ett enda pingpongande här på lindelof.nu. Samma personer kommer med samma svar i olika artikelsvar och diskussioner. Man kan trampa stigen utan ficklampa i mörkret och komma in i huset. Jag tror bestämt att Knut L skrev själv om just den inre debatten som inte når ut till whom it concerns för att använda en engelsk term. Jag har mina käpphästar som jag tar ut själv på bete ofta utan att vara så särskilt kunnig, men bättre än Aftontidningsläsaren i gemen, som jag finner svår att övertyga, eftersom sådana läsare har djupt ingrodda bilder hur världen ser ut d v s demokrati i väst mot diktatur i öst, utan några djupare undersökningar och dialektiska resonemang. För inget är svartvitt, utan alltid nyanserat. Inte ens helvetet kan jag tänka mig. Men det är en mänsklig svaghet att gena genom buskage för att nå målet med alla människor i tankarna.
Vad jag vill säga med ovanstående, om det inte framgår, är att tvärsäkert ofta döljer en gnutta osäkerhet och ibland större osäkerhet än vad författaren tänker sig.
Knut L!
Jag gissar att Bengt S menade att åsikten att vara EMOT att västvärlden gåve sig ut på civilisatoriska tåg, och åsikten att Vladimir Putin vore en ljugande aggressor ginge att förena.
Dan K!
Jag skriver alltid med osäkerhet. Tanken ”Tänk om jag har fel?” är den ständiga följeslagaren. Men det toge för mycket spaltutrymme att redovisa alla tvivel. Bättre då förutsätta att vi alla hyser en sund tvivelsvånda.
Jan Arvid G!
Tvivel nej, det släpper jag inte fram i min uppriktighet, för då skulle min uppriktighet vara en chimär. Politik är som flytande ammoniak som plötsligt exploderar i flaskan som någon har skakat ovarsamt. Så fungerar verkligheten. Under den spända ytan lurar någonting som uppenbarar sig oväntat, ovälkommet och som strider mot allt du förnummit genom alla kontakter med böcker, tidningar och människor. Att slå sig för bröstet och ha sanningen är, eller kan vara, bedrägeri mot sig själv. Vissheten om ovanstående borde räcka för att betrakta varandra som beskedliga sändare och mottagare.