Var på medlemsmöte i S-föreningen ikväll. Vi pratade först om idéer till framtida motioner inom partiet. När det var tio minuter kvar av mötestiden avbröt en upprörd medlem ordföranden och sa att nog måste vi socialdemokrater när vi träffas ägna några minuter åt det som nu händer i partiledningen. Så brakade det löst. Upprördheten var stor, ingen verkade tro att Håkan Juholt kommer att reda ut denna storm. Hans situation kommer fort att bli ohållbar, ja den är det redan.
Själv har jag känt mig djupt bedrövad i flera dagar. Ska det nu visa sig att denne man fifflat med hyran. Är han också korrupt? Det vore ett avskyvärt svek mot alla som nu satt sitt hopp till honom. Hyresbidrag för högavlönade toppolitiker är ju befängt. Att en sådan regel kan antas är bevis nog för att systemet är korrupt.
Frågan om media blåser upp saken ställdes på mötet. Jo, kanske det, men är det inte motiverat med hårdbevakning i det här fallet?
Hur mycket tål Socialdemokraterna? Det lilla hopp som tändes hos många av oss med den retoriskt skicklige Juholt, slocknar fort. Vi är tillbaka på ruta noll.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Håkan Juholt, korruption
Knut! Jag har väntat på din kommentar om krisen inom Partiet. Man kan se det på olika sätt. Det där med bidrag till våra folkvalda i Riksdagen är ju egentligen inget konstigt. Är man mantalsskriven i landsorten har man rätt till ersättning för dubbelt boende. Det tycker jag inte något att irritera sig över. De politiker som når så långt som till Riksdagsbänken serveras ett smörgåsbord av förmåner. Och när de lämnar politiken har vi sett att de kan manipulera med sina pensioner (Billström!). Inte heller finns det några krav på att de ska skaffa sig ett jobb. Arbetslinjen gäller inte dessa politiker. Jag tycker att en riksdagspolitiker ska ha bra betalt. De jobbar hårt och är ständigt påpassade. Igår funderade jag en del på Juholt som person. Men det kan jag inte skriva här. Du får mina funderingar på annat sätt.
Media kokar soppa på en spik, en spik som dessutom inte finns. Juholt har varken fuskat eller ljugit. Media har serverat rena lögner om bl.a kryssrutor i blanketter mm mm …
Utan ”media” hade korruptionen varit ännu mycket värre.
Juholt har säkert gjort fel, men vad skall vi då säga om Bildt som agerar på en helt annan nivå och med helt andra följdverkningar? Vilka politiker får drevet efter sig och vilka går fria?
Läs vad Kajsa Ekis Ekman skriver i DN. Jag tycker att hon har en poäng.
Jag vill inte jämföra med Carl Bildt. Jag väntar mig mer av en socialdemokratisk partiledare. Därför är jag extra besviken. Om inte …! För inte vet jag mer än någon annan vanlig mediekonsument.
Detta är politik, tror jag. Om inte annat blir det politik ifall högersossarna lyckas bli av med den folklige smålänningen. Nästan alla politiker är giriga, men för oss längst ner kommer det att bli värre ifall Juholt tvingas bort. Då kommer de s k förnyarna att ta upp kampen med moderaterna, om att få föra samma politik som dem.
Många kloka och även en del mindre kloka kommentarer på din uppgivenhet, Knut, ser jag när jag (ett dygn efter min bror, ser jag lite förtrytligt) loggar in på din blogg!
Jag håller med Bosse i allt vad han skriver öppet, men det han inte törs skriva på den här lilla bloggen i vänstersosseriets ytterkant vågar inte jag ens fundera över vad det är, så det får jag lämna till en sorts högre makts överväganden.
Janne Bjernfelt har givetvis rätt i att detta är politik. Det behöver han inte gå omvägen över tron för att komma fram till. I varje fall blir det politik av det, om än ännu så länge enbart intern socialdemokratisk d:o.
När alla andra ”tänkbara” kandidater snubblade på upploppet (eller i fasa över vad det kunde bli, likt Pagrotsky galopperade ut i kulisserna, som i hans fall väl var till vänster) öppnade sig hastigt ett ”vinnarhål” där den rutinerade partitravaren Juholt kunde defilera fram till klar seger!
Han bytte ut det gamla, förlora(n)de, laget och satte in nytt folk, vilka förmodades visa lojalitet för att motivera sin ”upphöjelse” i den interna påverkanshierarkin. Klarar man inte det får man ta ”time-out”. Men vänta i kulisserna, Peter Cervin, det kanske kommer en ny ledare inom kort!
Juholts största fördel är hans folklighet, där har Janne B helt rätt, men det har ju aldrig inneburit någon positionsbestämning på en höger-vänster-skala! Anders Lange och Veiko Vennamo är ju två av de klaraste ”folkliga” politikerna i Norden, men hur placerar vi dom från höger till vänster?
Media satsar nu ALLT på Juholts avgång. I detta ligger givetvis politiken i grunden! Bör vi inte därför slå vakt om den interna demokratin? Och på grundval av detta stödja Juholt i denna, hans svåraste stund! Nästa gång tvingas väl även vår Kungliga Socialdemokrati att genomlida en offentlig ledarvalsprocess i likhet med de Miljöpartiet och Centerpartiet redan gjort och som vänsterpartiet och KD är i färd med och Folkpartiet sysslat med redan sedan 1990-talet! Att göra detta nu, när man redan valt ledaren för 2010-talet, kommer att säkerligen krossa partiet fram till 2014 och bädda för en ny alliansseger (välkomnas i och för sig av mig, men att den sker på en taktisk/strategisk ”walk-over” är politiskt negativt, som jag ser det) då och förmodligen även 2018. Att bygga politiska maktstrukturer på ruinerade förhoppningar är ingen god framtidsstrategi!
Vem som tjänar på det som nu sker är klart, det är förstås alla Socialdemokratins motståndare – från högern till delar av vänstern. Att det som nu sker är en konspiration från ”högern” och deras medier tror jag inte ett dugg på. Att det bland dessa görs övertramp och att skadeglädjen frodas stort är också klart som korvspad. Vad man ska göra nu har jag ingen klar uppfattning om. Men en ny socialdemokratisk partiledare är nog en nödvändighet.
Klockan är nu 17:22 fredag och Juholt envisas med att sitta kvar. Detta är bra, tycker jag. Då finns hopp om att han anser att det är partifolket som valt honom och inte mediasossarna. Detta är i sig hoppfullt för oss ”på golvet”.
Det socialdemokratiska partiet är att gratulera till att ha kunnat samla sig i stället för att fortsätta en splittringens ökenvandring. Måhända räcker det inte till för att utmana alliansen ordentligt 2014, men när Reinfeldt regerat sönder sig fram emot 2018 kan det väl vara dags att byta styre igen.
Det som nu händer är mycket ovanligt. Att det nu kan visa sig att hyresmyglet var en provokation ställer faktiskt saken i en ny dager. Efter att ha sett Juholt som en frisk fläkt blev jag bedrövad och väntade bara mer avslöjande uppgifter som förstås kom och bekräftade bilden av en genomkorrupt politiker.
Att Juholt inte gav upp bevisade först hans närmast psykopata drag, men kan kanske förvandlas till dunderhonung. Vägen från mobboffer till hjälte är kanske inte så lång som många idag påstår. Mediala manipulationer fungerar, men kanske inte denna gång. Kanske har vi lärt oss något torts allt.
Några ödmjuka frågor från mig:
1. Var det inte ganska uppenbart från början att det hela var en provokation?
2. I så fall. Var står en sådan som Stig Malm egentligen? Jag har alltid uppfattat honom som gråsosse (i positiv mening), till skillnad från mediasossar som exempelvis Bodström och Sahlin. Malm var ju faktiskt en av dem som, enligt tidningarna, krävde Juholts avgång.
Knut! Jag skrev i annat sammanhang att Juholt inte skulle kunna bli fälld för sin anmälan om ersättning eftersom det saknas lagrum för detta. Riksåklagarens utlåtande visar att Aftonbladet varit ute och cyklat fullständigt. Alla politiska reportrar (SvT, SR, TV4 mfl) har senaste veckan räknat ut Juholt och dömt honom som fuskare.
Jag ser Juholt som en risktagare, en hårdhudad politiker utan empati och en person som kan ljuga utan att blinka. Dessa kvaliteter är nödvändiga om man ska vara toppolitiker. Hyresaffären betraktar jag numera som en pseudohändelse, värre är det med Juholts handhavande av skuggbudgeten och Reepalus utspel. Även här är det dock i princip omöjligt att veta sanningen om vad som hänt eftersom allt bygger på skvaller och rykten.
Det påstås nu att Partiet fått en brantare uppförsbacke. Det är möjligt. Men enda förutsättningen för att Partiet ska komma över backkrönet är att de skaffar sig en trovärdig politik. Dit är det väldigt långt. Det är svårt för en rörelse med rötterna i 1800-talets industrikapitalism att begripa vad som händer på 2000-talet. Ett parti som byggt sin framgång på en exportledd blomstrande svensk tillväxtekonomi står naturligtvis kompasslös när tillväxten avstannar, ekonomin börjar krympa och skulderna betalas tillbaka.