Rysslands generalkonsulat i San Francisco har alltså stängts. (Se artikel av Hans Andersson)
Eftersom jag bor lite över två kilometer därifrån fågelvägen eller 23 kvarter cykelvägen, känner jag mig manad att säga något om saken. Jag har besökt stället några gånger för visumansökan, en rätt omständlig procedur. Bland annat fick man besvara frågor om vapenutbildning och medlemskap i terrororganisationer, eftersom USA ställde dessa frågor till ryssar, som sökte visum till USA. Ryssland tillämpar ju ömsesidighet till skillnad från Sverige.
[När jag sökte visum till USA på 1970-talet, måste jag intyga på heder och samvete att jag inte var kommunist, var bög eller hade suttit på dårhus. Senare, när aidsepidemin härjade (i USA, inte i Sverige!), tillkom kravet att svenskar måste visa upp ett negativt HIV-test.]
Rysslands närvaro i Kalifornien är från början av 1800-talet, då kolonin Fort Ross vid havet 13 mil norr om San Francisco grundades av Rysk-Amerikanska Kompaniet. De förde med sig Alaska-indianer, som jagade säl och havsutter och hade en bas på Farallonöarna, synliga från San Francisco. De kom också bra överens med de lokala Kashaya-indianerna.
Unlike relations between the Indians and other foreigners in California, those between the Russians and the Kashaya were remarkably free of tension and strife. […] The coastal Indians regarded the Russians as far more desirable neighbors than the Spaniards, and they viewed the Russian presence as a safeguard against the Spanish (or Mexicans) and against other Indians entering their territory. (www.fortross.org)
En folkblandning skedde mellan alaskaindianer, ryssar och lokala indianer. Barnen kallades kreoler.
Kring 1840 var Mexiko berett att erkänna området som ryskt territorium. Allt man krävde i utbyte var att Ryssland erkände Mexikos självständighet och dess revolutionära regering. Tsaren, som inte var förtjust i revolutioner, vägrade. Resten är historia. Fort Ross är nu rekonstruerat, en State Historic Park och ett populärt utflyktsmål på en platå 100 meter upp från Stilla Havet.
År 1852 öppnades det första ryska konsulatet i San Francisco, men i samband med ryska revolutionen stängdes det. Konsuln återvände till Ryssland för att slåss på den vita sidan, och efter nederlaget bosatte han sig likt tusentals andra ”vita” ryssar i San Francisco för gott. Konsulatet öppnades åter 1934, när Roosevelt erkände sovjetregeringen, för att stängas 1948 under Truman. 1973 öppnades det åter under Nixon. Det var då Sovjet köpte den nuvarande röda tegelbyggnaden på 2790 Green Street.
Efter att ordern om stängning kommit, började det ryka ur husets skorsten, vilket fick någon att ringa efter brandkåren (Det var en rekordvarm dag i stan). Den kom och konstaterade att det eldades i öppna spisen. Självklart måste de förstöra en massa dokument innan de amerikanska myndigheterna bröt sig in.
Gissningsvis kommer det inte som under kalla kriget att dröja 25 år innan det öppnas igen.
I det större Sacramento-San Franciscoområdet finns hundratusentals ryskspråkiga invånare, många invandrare, som nu får väldigt svårt att förnya pass osv.
Här i stan kan man knappt missa ”ryssarna”. Ortodoxa kyrkor, kulturcentra, ryska skolor, restauranger, bagerier finns lite varstans, och den ryske konsuln med fru var välsedda gäster vid olika ryskamerikanska fester. Också många invandrade judar har ryska som modersmål.
Lite söder om Fort Ross rinner Russian River ut i havet. Den är ett populärt sommartillhåll för folk som vill komma undan det ofta kyliga San Francisco. På vägen dit passerar man staden Sebastopol, som ståtar med skylten ”Nuclear Free Zone” vid stadsgränsen.
Bengt!
Fantastiskt att du bor så nära det ryska konsulatet i SF.
Intressant historisk återblick med det första konsulatet 1852.
Märker du rent allmänt något hat och aggressiv inställning mot de hundratusentals personer med ryskt ursprung i vardagsbilden? Konflikter och konfrontationer eller allmänt negativ inställning till de ryska inslagen med tanke på rådande läge i världsmåttstock?
Hur som helst ett fint komplement och historisk återkoppling.
Ryssarna här har nog alltid legat lågt politiskt. Jag ser dem som ingenjörer, tandläkare och annat praktiskt. Deras kulturella och religiösa aktiviteter passade ju väl in i den amerikanska etniska mixen.
Sedan är det ju skillnad mellan den första vågen av aristokratiska, tsartrogna – kalla krigets flyktingar – och de som kommit efter 1989 med sekulär, sovjetisk uppfostran och utbildning, och som lite nedlåtande brukar kallas ”new Russians”.
Jag antar att det här med rysk inblandning i senaste valet i stort sett kommer att rinna ut i sanden. Jag märker ingen entusiasm eller upphetsning över detta bland folk i gemen.
Så svaret är nej. Ingen verkar reagera negativt på att folk talar ryska på gatan, på lekplatsen med barnen, i bussen, butiken etc.