Kämpar i motvind

Det finns de som alltid kämpar i motvind och aldrig ger upp. Som till exempel Hesham Bahari och Astrid Ericson Bahari på Alhambra förlag. Ständigt kommer de med nya intressanta utgåvor översatta från arabiska eller persiska och lika ofta blir de förbisedda när statligt litteraturstöd skall delas ut.

Nyligen har jag läst Det var en gång, Persiska noveller av Mohammad­Ali Jamalzadeh (Alhambra 2016). Översatt från persiskan av Nils Wiklund och med hans informativa förord. Boken skrev Jamalzadeh i Tyskland där han arbetade på Iranska ambassaden. Den kom ut i Berlin 1921 och året efter i Iran där prästerskapet anklagade honom för blasfemi och boken till och med brändes på bokbål i Teheran. Men hans författarkolleger förstod dess betydelse och hans noveller har sedan dess påverkat både språk och ämnesval hos prosaförfattarna i Iran. Mina tankar går till det ryska uttrycket ”Vi har alla krupit ur Gogols kappa.”

Innan dess läste jag Candy girl av M. M. Tawfik (Alhambra 2015). Författare är en egyptisk vetenskapsman och diplomat och berättelsen rör sig i tre världar. Slummen i Kairo där en egyptisk vetenskapsman – alias Cerebellum – gömmer sig undan sina förföljare. En kontrollcentral i Charlotte, North Carolina, där agenten Gamma med modernast tänkbara utrustning försöker spåra upp Cerebellum för att likvidera honom med hjälp av sina medarbetare på plats. Och den virtuella världen med drömkvinnan Candy Girl.

En helt annan värld öppnar sig för den som läser De försvunna oaserna av Ahmad Hassanein Bey (Alhambra 2014). Man får följa med på en åtta månaders expedition år 1923. Med kameler som lastdjur medan expeditionens medlemmar oftast tar sig fram till fots. Från Libyens Medelhavskust, söderut längs gränsen till Egypten, ett stycke genom Franska ekvatorialafrika innan man når norra Sudan. Målet är att hitta några försvunna oaser, vilket man gör, och mycket händer på vägen. Skildringen av hur expeditionen utrustas och dagarnas vedermödor och glädjeämnen gör att man som läsare känner sig som en av deltagarna i expeditionen.

Vill man också se bilder av den mångskiftande ökennaturen skaffar man Det andra Egypten – Resor i ingenmansland av Wael Abed (Alhambra 2009). En öken är inte bara ett sandhav, där finns också de mest skiftande bergsformationer. Utan att veta gissar jag att ett besök i dessa områden ger en känsla av naturens storslagenhet likt den vid vandring i svensk fjällnatur.

Min starkaste läsupplevelse från Alhambra är Kärlekens väv av Ahdaf Soueif (Alhambra 2002), i översättning av Astrid Ericson Bahari. En gripande kärleks­- och släkthistoria mot bakgrunden av Egyptens historia. Från slaget vid Omburdan 1898, som egentligen var en massaker. Och vidare under det engelska kolonialväldet fram till våra dagar. Jag började bläddra i boken när jag skulle skriva den här texten och blev återigen genast fast. Det blev min tredje läsning av hela boken. Jag hoppas att alla läser den åtminstone en gång.