På Civil Right Defenders (CRD) hemsida kan man läsa bland annat detta:
”Sedan 2011 har över 200 kemvapenattacker rapporterats i Syrien. FN-utredare har tillsammans med Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, slagit fast att Assad-regimen är ansvarig för flera av attackerna, bland andra de i al-Ghouta år 2013, Idlib år 2015 samt Khan Sheikhoun år 2017. Giftiga gaser såsom sarin-, klor- och senapsgas har använts i attackerna mot civilbefolkningen. Attackerna resulterade i hundratals döda och tusentals skadade.
Kemiska vapen såsom saringas är extremt plågsamma och leder ofta till långvariga svåra skador hos de som överlever. Trots att den syriska regimen förnekar användandet av kemiska vapen, då de officiellt förstörde sin kemvapenarsenal 2013, så visar OPCW:s rapporter att regimen använt gömda kemvapen i strid med konventionen. I juli 2020 uppmanade OPCW Assads regim att inom 90 dagar redovisa var det material som använts i kemvapenattackerna utvecklas, produceras och förvaras.
Efter att regimen misslyckats med att följa uppmaningen menar OPCW:s generaldirektör att ansvaret nu ligger hos organisationens medlemsländer att fatta beslut om de åtgärder som bör vidtas.”
Jag har då och då skänkt pengar till CRD och har aldrig haft någon anledning att misstro dem, lika lite som Amnesty där jag varit aktiv sedan 2017. Jag vet att flera skribenter på denna sida brukar ta Assad-regimen i försvar, ofta med argumentet att den är ”folkrättsligt legitim och hotas av yttre krafter, främst USA-imperialismen”. Det argumentet är formellt korrekt, men sådana rapporter som den från CRD väcker onekligen besvärliga frågor. Hur mycket kan man försvara en regim som begår sådana brutala övergrepp mot den egna befolkningen?
Sen finns det nog de som tror att CRD ljuger och stöds av USA-imperialismen och att de omfattande demonstrationer mot regimen som startade för 10 år sedan också var organiserade av USA-imperialismen. Det tror inte jag!
Upplysningsvis!
CRD är sedan 2009 fortsättningen på Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter som bildades 1982 – under kalla kriget. Syftet var att bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Östeuropa i enlighet med slutakten från Helsingforskonferensen på 70-talet (t ex stöd till Charta 77 i Tjeckoslovakien och Solidaritet i Polen).
I samband med namnbytet – efter murens fall– växte CRD:s verksamhet runt om i världen. CRD är idag en mäktig NGO som i Sverige drog in 91 miljoner 2018, varav ca 74 miljoner var skattepengar från departement, verk och myndigheter samt 10 miljoner från Postkodlotteriet. En försvinnande liten del kommer från mindre bidragsgivare.
CRD finansieras till del av NED, d v s CIA.
Det finns invändningar. Här ett exempel.
OPCW:s tidigare ordförande Jose Bustani tvingades bort av USA, med John Bolton i spetsen, år 2002. Bustani försökte då få med Irak i OPCW, som då skulle få insyn i Iraks påstådda kemiska vapen.
Detta stoppades således av USA som sannolikt inte ville att deras propaganda mot Irak skulle avslöjas som bluff just när dom förberedde sig för attack.
Bustani byttes ut, USA anföll och som vi vet så fanns inga ”weapons of mass destruction”.
2019 fick Bustani kontakt med visselblåsare från OPCW som kritiserade rapporten om kemiska vapen Douma. Han skrev ”The convincing evidence of irregular behaviour in the OPCW investigation of the alleged Douma chemical attack confirms doubts and suspicions I already had”
https://en.wikipedia.org/wiki/Jos%C3%A9_Bustani
CRD vet jag inte mycket om, men när dom baserar sig på ett OPCW i USA:s tjänst så blir dom med stor sannolikhet lurade av den amerikanska krigspropagandan och i värsta fall är dom aktiva medlöpare.
USA:s aggression med krig genom ombud i Syrien startade 2011. Den så kallade Fria syriska armén (FSA) var redan från början stödd av Västvärlden och Gulfstaterna. Det stod klart att man spelade ut det sunnitiska kortet och FSA började en extrem islamism. Nu ockuperar USA utan skam den nordöstra delen av Syrien och stjäl landets olja. Beträffande OPCW:s anklagelser om att Assad står bakom gasattackerna så har människor inom organisationen protesterat.
Läs Open Letter to Permanent Representatives of States Parties som undertecknats av bland annat José Bustani, ambassador of Brazil, first Director General of the OPCW and former Ambassador to the United Kingdom
France William Binney, former technical director at NSA
George Carey, former Archbishop of Canterbury,
Noam Chomsky, Emeritus Professor, MIT
Hela det öppna brevet finns att läsa här.
”En försvinnande liten del kommer från mindre bidragsgivare.” Nåja. Det är riktigt att CRD till större delen finansieras av Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Man kan säga att den som betalar bestämmer vart hästskjutsen skall gå. Men CRD har också ett icke ringa medborgarstöd. Ett tusen sexhundra regelbundna givare till en politisk organisation är inte ”försvinnande”, när man tänker på hur folkrörelsesverige har försvagats.
Ur årsredovisningen 2019: Under året samlade Civil Rights Defenders in 5 181 375 kronor från privatpersoner, en ökning med 19 procent. Både sporadiska och månadsgåvor ökar och vid årets slut hade organisationen drygt 1 600 månadsgivare vilket motsvarar en ökning på 14 procent mot föregående år.
OPCW:s Investigation and Identification Team (IIT) har kommit fram till (den 12 april, 2021) att det troligtvis (”reasonable grounds”) var syriska regeringsstyrkor som utförde klorgasattacken i Saraqib den 4 februari 2018.
Enligt rapporten prövade man även olika hypoteser om att beväpnade terroristgrupper skulle kunnat ligga bakom attacken, men det gick inte att hitta några konkreta bevis för dessa hypoteser.
Klor är mycket enkelt att identifiera, så vilket kemiskt stridsmedel som användes i Saraqib kan inte råda någon tvekan om. Vad som är nytt, om jag förstått rätt, är att IIT har mandat att peka ut vem som troligtvis är skyldig.
Jag har inte kunnat hitta någon kritik mot IIT:s rapport. Har någon annan gjort det?
Jan Arvid G!
Det var detta jag försökte återge. Vi har rotat i samma dokument. Min slutsats blev att statliga pengar är grunden, vilket du faktiskt bekräftar.
Mats L!
Har inte kollat upp just den rapport du beskriver, men OPCW är komprometterat sedan 2002, då USA tvingade fram ledarbyte till sin egen fördel.
Underskatta inte den massiva amerikanska krigspropagandan som sköljer över oss idag. Troligen har världen aldrig skådat dess like.
Detta är inget mindre än en skandal som avslöjats. Titta även på inlägget från Grayzone.
Mats L!
Aron Maté tar upp det i sitt svar på slutet (i länken ovan). Proverna hade lämnats in av den skandaliserade organisationen vita hjälmarna. OPCW har en policy att de bara litar på prover de tagit själva, Hur går det ihop?
Det här är ett typiskt exempel på vad Jan Arvid Götesson på annan plats här på bloggen kallat ”nivå A”. Oberoende av vad man tycker om t ex USA:s inblandning i olika länder – är anklagelserna mot Assad-regimen korrekta? Jag lutar åt att svaret är ja. Men om man därefter ställer dessa frågor:
Är USA:s inblandning i kriget i Syrien legitim?
Var USA:s invasion i Irak 2003 legitim?
Är Syriens regering den enda part i kriget som gjort sig skyldig till grova övergrepp?
Mitt svar på dessa frågor är ett kategoriskt nej. Den extrema enögdhet som var så vanlig på 70-talet måste vi kasta på historiens avskrädeshög.
Hur var det möjligt att tro att Gulfstaterna som krossat (halshuggit) all inhemsk demokratis opposition, skulle kunna spela någon positiv roll i sitt stöd till ”moderata rebeller”, som de försökte ersätta Assad med? Här kan vi läsa en analys om de senaste 10-årens lidande för det Syrianska folket.
The devastating impact of the 10-year US-orchestrated war on Syria
Jag betvivlar inte att det kan finnas problem med OPCW. Ett problem för en utomstående (i motsats till delegaterna från de 193 medlemsländerna) är att man inte har tillgång till och kan utvärdera den fulla rapporten.
Jag lyssnade igenom you-tube-klippet med en veterandiplomat, som dock mest pratade om Douma. Jag kunde inte uppfatta att ”sample collection” i fallet Saraqib genomfördes av de vita hjälmarna.
Med reservation för att jag kan ha missat något i klippet, så kvarstår min fråga: var hittar jag kritik av rapporten gällande Saraqib? Vi befinner oss alltså på Jan Arvid Götessons ”nivå A”.
Benkt L!
Innan du deklarerar vilket håll du lutar åt kan du väl lyssna på de två tal som framförts under en hearing i Säkerhetsrådet (två olika länkar ovan, den första youtube-videon är mest talande). Det handlar om en total sågning av vad OPCW presenterat angående påstådd gasattack i Douha. Återkom när du har lyssnat.
Rapporten är gasattacker av Syriens regering är sannolikt mestadels osanna. Visselblåsare från OPCW har påtalat att OPCW:s rapportering om att Syriens regering ska ha använt kemgas mot egen befolkning är falsk. Tidigare har bl a experten professor Postol (MIT) påtalat detsamma om de påstådda attackerna i april 2018, vilka föranledde bombattacker mot Syrien av USA, Storbritannien.
Vita hjälmarna medgav att de arrangerade en falsk gasattack i Syrien medan Assad fick skulden. Medan Pulizerpristagaren Seymour Hersh och andra avslöjade påståendena om att Syriens regering skulle ha genomfört kemgasattacker i Damaskus´ förstad Ghouta i augusti 2013 – i samband med besök av folk från OPCW!
En genomgång som redovisar hur OPCW fuskade med rapporten om Douma. Att på basis av OPCV då tro att Assad är ansvarig är otroligt naivt.
Kort svar: I inlägget från CRD som jag citerade i min artikel står så vitt jag kan se inte ett ord om den påstådda attacken i Douma 2018. Den diskussionen är alltså irrelevant i det här sammanhanget.
Bilden i början på artikeln talar ett tydligt språk. Det är en på felaktigheter grundad uppmaning till svenskar att lägga sig i andra länders inre angelägenheter. Som vår överhet gör. Nja, bara vissa länders inre angelägenheter; i detta fall Syrien. Har Civil Rights Defenders kommit med en uppmaning om motsvarande för USA:s handlande mot den egna befolkningen, som har flest i fängelse, som aldrig verkar få den sjukvård som rikare länder i gemen ger sina medborgare m m? Det som nu pågår från Hegemonens sida är att fortsätta med att rikta om den egna befolkningens uppmärksamhet från hur illa det är i USA, till hur illa man påstår att det är i andra länder, länder som USA inte gillar. CRD fungerar som ett av verktygen i detta och det finns gott om sådana verktyg.
Mer om gasattackerna och DN:s och våra massmediers nya kampanj mot Syriens regering finns att läsa idag på Stefan Lindgrens blogg Nyhetsbanken.
En HR-organisation (CRD) som tar emot pengar från NED och saknar bevakning av USA och Israel är i mina ögon inget sannningsvittne.
En författare, Allan Macleod, skriver ”Om man börjar bli intresserad av de mänskliga rättigheterna i ditt land, är det ett bra tecken på att du snart blir bombad”.
Benkt Lundgren!
Douma och omformandet av OPCW efter USA:s önskemål redan 2002 säger oss det vi behöver veta om denna organisation. OPCW kommer alltid fram till det den primitiva krigarklanen i USA vill höra och den är med mycket stor sannolikhet bara en del i krigshetsarnas propagandamaskineri.
Jag upprepar, OPCW är komprometterat av medlöperi med USA:s krig och inga tecken tyder på att den har återupprättat sin heder.
Bertil Carlman!
Att USA har flest fångar i världen och har en orättvis sjukvård är totalt irrelevant i det här sammanhanget.
Jag noterar att flera debattörer här fixerar sig vid den tvivelaktiga rapporten om gasattacken i Douma 2018. Det gör även Stefan Lindgren i den länk Kenneth Lundgren hänvisar till. Att på den grunden vifta bort alla anklagelser som CRD framför är att göra det väl enkelt för sig. Tyvärr tycker jag det påminner mycket om den klassiska kommunistiska attityden under det kalla kriget; alla rapporter om terror och förtryck i kommunistiska länder var ”imperialistisk lögnpropaganda”. I dag vet vi att det inte var så.
Vill man ha bra och trovärdiga reportage från Syrien ska man läsa Patrik Paulovs artiklar i Proletären…
Benkt Lundgren har naturligtvis helt rätt i att debattörerna här på bloggen uppehåller sig mycket kring Douma (7 april, 2018), medan, noterar jag, ingen kommenterat rapporten om Saraqib (4 februari, 2018).
Att USA bedrev fulspel 2002, när OPCW:s generaldirektör byttes ut, verkar helt klart. Däremot är jag inte alls lika övertygad att visselblåsaren om Douma har rätt. Visselblåsaren Brendan Whelan ges en mycket stark ställning i argumentationen att OPCW:s rapport om Douma måste underkännas.
Jag bifogar en länk till en artikel i Bellingcat (jo, jag vet, det är som att svära kyrkan) skriven av kunniga kemister, varav en aktiv vid ett av Englands toppuniversitet.
Den ger en uppfattning om hur komplicerad situationen är att fastställa om kemiska stridsmedel använts. Jag kan bara notera att jag inte hittat någon text från den sida som anser att OPCW:s rapport om Douma är korrumperad och felaktig på samma detaljnivå. Det verkar räcka med att hänvisa till visselblåsaren Whelan för att underkänna hela OPCW. Det är alldeles för tunt för att övertyga mig.
Då vänder jag på vad Mats Larsson skriver. Allt som skrivits till försvar av OPCW är så magert och uppenbart USA-influerat att ”det är alldeles för tunt för att övertyga mig”.
Bertil C!
Du ska inte förvanska vad jag faktiskt skrev. Jag skrev specifikt om OPCW:s rapport om Douma, där min uppfattning är, att den kritik som framförts tycks mig väl tunn, samtidigt som jag är fullt medveten om hur komplicerad situationen är att under krigsförhållanden uppehålla de krav som gäller för ”sample colllection”, ”chain of custody”, bevarande av provernas integriitet, uppskattning av den kemiska bakgrunden, identifieirng av källa, laboratoriemätningar med masspektrometri av absoluta substanskoncentrationer, etc.
Jag skrev vidare att jag inte hittat någon kritik av OPCW:s rapport om händelsen i Saraqib.
Du vänder det hela till att gälla allt som skrivits om OPCW, vilket jag aldrig uttalat mig om. Jag har representerat Sverige i internationella sammanhang som är betydligt mindre politiska än OPCW och vet mycket väl att det hela tiden pågår ett politiskt spel bakom kulisserna. USA:s genomdrivande 2002 av byte av GD för OPCW är ett exempel på det.
En artikel (tillgänglig open access utan registrering) jag skrev för Fysikaktuellt nr. 1, 2021 (sid. 22), ger en uppfattning om fallgropar med substansanalys under förhållanden enklare än de som gäller för kemiska stridsmedel.
Tack Mats Larsson för länken till ”Fysikaktuellt”. Jag har själv inte arbetat med den typen av analyser men vet att det alltid finns fallgropar när det gäller att tolka instrumentella utdata. Artikeln verkar också intressant med avseende på vad som skrivits om novichokförgiftningar. Tage Danielsson uttryckte det bra när han sa att ”utan tvivel är man inte riktigt klok”.
Den här diskussionen är verkligen ett praktexempel på vad Jan Arvid Götesson kallat ”hopblandning av nivå A och nivå B”! Flera debattörer som enligt nivå B ser USA-imperialismen som den stora boven i dagens värld kan på nivå A inte tro att en regim som bekämpas av USA är en brutal diktatur som begått övergrepp mot den egna befolkningen. Men tänk om ni har fel på den punkten? För den skull kan ni hålla fast vid er ståndpunkt på nivå B, det säger jag inget om!
För övrigt, Bertil Carlman och Lars Drugge: Jag erkänner att jag också personligen har en stark misstro mot vissa källor – t ex Stefan Lindgren och tidningen Proletären!
Mats L!
Man måste sätta in Syrien och OPCW i sitt sammanhang och det sammanhanget är den massiva amerikanskas propaganda som fullständigt väller in över oss. Skripal, Navalnyj, Russiagate, Ryssland betalar talibanerna för döda amerikanska soldater, Ryssland trappar upp i Ukraina, är bara några exempel. Alla sprids okritiskt i Svenska media och betraktas där som sanningar. Jag tror däremot att allihop är rena lögner, fabricerade hos CIA eller närstående, typ Bellingcat.
Alla har det gemensamt att dom saknar rimlig motivbild och logik, plus att dom alltid sprids när det är som mest ofördelaktigt för Ryssland, men fördelaktigt för USA.
Att det är Ryssland som trappar upp i Ukraina är bevisligen falskt. Putin reagerar bara på att Ukraina trappar upp, ivrigt påhejade och beväpnade av USA.
Påståendet att Ryssland betalar Talibanerna för att döda amerikaner har t o m Biden och CIA tvingats överge.
Russiagate saknar bevis och sagan om dom förgiftade kalsongerna tror väl ingen normalt tänkande människa på.
Lögnerna staplas i stora högar i våra ”kritiskt granskande media”. Att i det läget fästa någon som helst tilltro till en organisation som USA har format om efter eget tycke är väl mer än lovligt naivt.
Försök att ta till dig helhetsbilden Mats L. Alla detaljerna i detta kanske vi inte måste reda ut.