Ur min egen historiebok för mellanstadieelever 1987-88
ftersom Du inte kan färdas ett tusen år tillbaka i tiden på riktigt är det här faktiskt en helt omöjlig historia. Men vi människor har en nästan gränslös fantasi, det vill säga förmåga att föreställa oss det otänkbara, därför är det bara att traska vidare in i vår historia.
Över skogsbrynet rullar bulliga sommarmoln ut mot havet. En kal klippa skjuter ut mellan vassruggarna och bryter vågornas glitter. Skriande måsar och rödnäbbade tärnor susar runt på jakt efter mat. Det är som vilken sommardag som helst. Men hade det varit en vanlig sommardag i Ditt liv och Din tid hade skärgården varit full av fritidsbåtar och sommarturistande människor. Nu är Du ensam, nästan helt ensam.
Sommarbrisen ligger på från andra sidan viken. Röklukt? Rök eller spår av eld betyder nästan alltid människor i närheten. Vän eller fiende?
Det är alltså den tid för länge sedan, då marken Du lever och bor på idag ännu inte kallas Sverige. Vikar och fjärdar är djupare, bredare och större. På många ställen är det idag land där det förr var vatten. Marken Du går på utanför fönstret nuförtiden har rest sig upp ur havet lika mycket som ett femvåningshus sedan dess. Denna landhöjning pågår fortfarande likadant. Solen skiner oftare och varmare. Vintrarna är kortare och mildare. Ek- och bokskogar breder ut sig över stora områden, inte som i vår tid då det finns mest gran och tall.
Djuren lever i fred för bilar, snöskotrar, städer, vägar och nästan allt annat som idag tränger undan naturen. Och växter lever ett ganska ostört liv. Åtminstone på de flesta håll. Men längs kuster, vid stora sjöar och vattendrag bor människor sedan tusentals år. Där är det lätt att skaffa mat genom jakt och fiske. Över vatten är det lätt att färdas. Sjöar, åar, floder, havsvikar, fjärdar och sund är bara farliga i oväder, medan skogar alltid kan gömma vilda djur, rövare eller vittror och troll. Över vatten kan man segla tunga laster på stora skepp eller i små båtar. Genom skogar över stock och sten är det svårt att frakta tunga lass.
Områden där människor bygger sina byar, odlar sin jord och lever kallas bygder. Det är glest mellan bygderna. Varje bygd befolkas av en ätt. Nästan alla i bygden är mer eller mindre släkt med varandra. Blodsband förenar ätten. Bygder har sedan gammalt slagits samman till stora folkland. Folklanden skiljs från varandra av bergiga och vilda skogsområden. Ett folkland är så stort att det tar dig flera dagar att rida från ena ändan till den andra. I våra trakter, som senare kommer att kallas Uppland, finns tre folkland; Attundaland, Tiundaland, Fjärdrundaland och den ostyriga kustbygden Roden eller Roslagen. Ätteledarna samlas på folklandets ting och väljer kung och sliter tvister. Tinget bestämmer också om annat, till exempel om ledungshären, d v s hur krigare skall utrustas och hur de ska sköta bygdernas och folklandets försvar.
En människa föds och lever hela sitt liv inom bygden. De gamla berättar om vilda vikingafärder i österled som pågick på farfarsfars tid. Vikingarnas långa färder har numera blivit mycket sällsynta. De allra flesta ser aldrig mer än skogarna på någon dags gångavstånd från hembyn och träffar inte människor utanför sin egen ätt.
Det mesta Du har runt omkring Dig nu finns inte i den tid för länge länge sedan, som denna historia handlar om. Men det lever människor som tänker, äter, gråter, skrattar, längtar och arbetar. Fantisera gärna över vad som inte finns i denna historia, men som finns här och nu. Eller tvärtom vad som finns i historien men inte här. Det språk dom talar skulle du förmodligen inte förstå många ord av.
En fin återspegling av natur i en föränderlig värld där människor en gång levde tillsammans på en förhållande liten yta och anpassade sig till naturens obevekliga kraft.
Vet ej, möjligen att det fanns en sådan medveten insikt att planera sina liv utifrån denna givna ordning.
Och då tänker jag, hur kommer denna kraft att svara på våra moderna livsmönster som kräver ständig materiell tillväxt med påföljd av allt större ingrepp i denna av naturen givna miljö?
Jag tror att vi alla vet svaret men trots detta råder istället ett påtagligt självskadebeteende av någon outgrundlig anledning.
Känner inte till Uppland särskilt väl, men i skolan hade jag ”Lilla a” i geografi så helt okänt är inte landsändan. Gick på Brunnsvik 1989 och en elev var bosatt i Tierp, som jag blir påmind om när man passerar brunnslock. TIERP står det, kolla får ni se.
Men jag associerar till ett föredrag som anordnades av Borås Föreläsarförening där jag var aktiv medlem 1982-88. Och ”Fibbaren” Jan Svennungsson var ordförare. Vid ett tillfälle så fick vi lyssna på föredrag av Dan Korn.
De som aldrig sett havet av Dan Korn
INBUNDEN,
Svenska, 2007-04-01
Slutsåld
Nyutgåva. Ingår i skriftserien Möten med människor mot strömmen.
Warne Förlag utkommer lagom till julhandeln med nyutgåvor av Dan Korns tidigare böcker, vilka länge har varit efterfrågade. Böckerna – utgivna i original under åren 1985 till 2003 – ges ut under samlingsnamnet Möten med människor mot strömmen och omfattar följande titlar:
På böggda I, På böggda II, De som aldrig sett havet, Se himlen genom taket, Där vägen börjar,
Dolt land och Mot strömmen.
Han berättade att han besökt ett syskonpar på 1980-talet i Sjuhäradsbygden. Han upptäckte att dom hade blivit fotograferade och frågade när detta skedde. Det var inte längesen. Han fick reda på senare att det hade skett på 1930-talet. 50 år sedan.
Min teori är att när människor lever nästan hela sina liv i samma miljö så tappar man avståndet för allt såg likadant ut för 50 år sedan.
Försök och få tag i Dan Korns böcker om du lever i Sjuhäradsbygden. Han var bl a väldigt kritisk till Lubbe Nordströms Lort-Sverige. Lubbe kränkte många människors integritet.
Knut L!
Förra veckan träffade jag en värmlänning på buss 31 på väg mot Ramberget och han berättade för mig att han var uppväxt i EDA i västra Värmland och när han gick i skolan så var det knappt att han förstod sina skolkamrater från grannbyarna. Tror han började skolan 1953. Första gången jag pratade med honom men kände igen honom.