Kap 9 – Finland blir svenskt

Ur min egen historiebok för mellanstadieelever 1987-88

i är ännu i Birger Jarls tid. Erik Läspe och Halte är fortfarande kung. Länge har svenska kungar försökt lägga under sig områden längs Östersjöns östra kust. Plötsligt öppnar sig ett gyllene tillfälle genom att sätta igång ett ”korståg” till Tavasternas land i det inre av Finland. Bakgrunden är följande:

Tavasterna lever som alla andra folkgrupper på jord och djur efter sina urgamla seder i sitt område och har goda kontakter med människorna längs Östersjökunsten. Med kustborna har man den handel man behöver.

Tavasterna motsätter sig liksom upplänningarna flera försök att tvingas övergå till kristendomen. De blir på grund av detta fientliga mot kristna handelsmän och missionärer, som försöker ta sig in i deras område. Kustbefolkningen har redan övergått till kristendomen.

I finska kuststaden Åbo finns en biskop som heter Tomas. Han har fått order av påven i Rom att förstöra alla hedniska tempel och erövra områden från hedningarna, vilket han försöker så gott det nu går. Han misslyckas fullständigt. Tavasterna är styvnackade och svåra att kuva.

Påven sänder honom ett nytt brev där han föreslår att hedningarna ska hindras att umgås med alla kristna och att de kristna ska sluta handla med hedningarna. Det här blir ett allvarligt hot mot tavasterna, eftersom de hindras köpa många livsviktiga varor. Utan handeln kan de inte överleva. Nu utlöses deras vrede med full kraft.

De angriper den kristna kustbefolkningen med mord och brand. Små döpta barn mördas. På gamla människor skär man ut inälvorna och offrar dem till asagudarna. På prästerna skär man ut ögonen, hugger av händer och fötter, rullar in dem i halm och tänder eld på dem. Biskop Tomas flyr skräckslagen med båt till Visby, där han snart avlider. Skräcken griper omkring sig bland människorna i finska kustlandet.

När påven underrättas om tavasternas uppror, skriver han till kung Erik Läspe i Sverige och uppmanar svenskarna att dra ut i korståg mot de vildsinta hedningarna och tvinga dem med vapenmakt över till kristendomen. Detta måste ske för att skydda den stackars kristna finska befolkningen, menar han.

Efter flera fredliga år i Sverige finns det många ärelystna adelsmän (yrkeskrigare), som gärna vill ”gripa korset”, och delta i detta ”rättfärdiga” krigståg. Svenska ädlingar har hört talas om liknande riddeliga krigståg, för att utbreda kristendomen.

Korståg har dragit från de stora länderna söder om Östersjön (Frankrike, Tyskland, Spanien, …) mot de barbariska muhammedanerna som behärskar den heliga staden Jerusalem i det heliga landet Palestina. Till och med flera barnkorståg (tiotusentals barn) har dragit iväg för att delta i befriandet av det heliga landet (år 1212). Men, Birger Jarl, hans heliga yrkeskrigare (adelsmännen) och Sveriges präster, borgare och alla bönder vet inte det vi vet idag – att dessa barnmassor fullständigt förintades av svält och umbäranden på vägen. De få som överlevde blev sålda som slavar i Egypten.

Åter till Finlands kunstland. En mäktig ledungsflotta samlas nu under Birger Jarls befäl och seglar ut ur Mälaren, över ett skummande landshav, genom den örika Åbo skärgård med sina rosaskimrande granitklippor mot finska fastlandet och följer kusten norrut (år 1238). Tavasterna får genom sina spejare reda på vad som väntar. De samlar sig till försvar på flera ställen i skogarna innanför kunsten.

Birger Jarl landstiger med sina välrustade krigare och sätter ner ett stort träkors i marken vid landstigningsplatsen. Platsen heter idag Korsholm och ligger nära staden Vasa. Beslutsamt nedkämpas allt motstånd. Man skonar faktiskt de som går med på att döpa sig.

Efter två år är allt lugnt igen. Finland tas upp som en del i Sverige. Många svenskar flyttas till området som nybyggare. För att befästa makten byggs en fästning på Korsholm och en stor borg som får namnet Tavastehus.

Tack vare att det inte är finska stormän som kallar på svenske kungens hjälp mot finska bönder, utan finska kristna bönder som får hjälp mot finska hedninska bönder, blir det ganska fort sämja igen mellan tavaster och kustfinnar. Alla bönder har det ungefär lika svårt. De förlorar på att bråka med varandra och klarar sig bättre om de håller ihop och hjälps åt. Svenske kungen är nu också alla finnars kung. Finland är en del i Sverige, inte ett krigsbyte.