KÄRNMJÖLK, SKUMMJÖLK OCH LÅNGFIL I GÖTEBORG

1. Jag tycker att kulturnamnden i Goteborg gor helt ratt om de beslutar att andra namnen till Langfilsgatan och Karnmjolksgatan.

2. Har den bestämda åsikten att gatunamn ska vara enkla, helst inte mer än tvåstaviga. Kärnmjölksgatan är svårt att uttala även för en infödd svensk.
   När SD gör sina upprop får politikerna hundratals påringningar, jag anser inte att den göteborgska nämndordföranden ska ägna sin tid åt samtal från när och fjärran. Hen är vald av göteborgarna och redovisar inför dem. Dessutom är det i det här fallet Namnberedningen som har ansvar. Det känner alla berörda till.

   De aktuella gatorna har mycket litet med invandrare att göra, så SD hamnar snett här. I området verkar ett flertal internationella livsmedelsföretag och lokalerna är uppenbarligen ämnade för kontor. De ligger i utkanten av Göteborg men med goda förbindelser till motorvägen Köpenhamn – Oslo, färjelinjer och flygplatser. Inget område man väljer att bo i vanligtvis.

   Att gatunamnen ska vara tillgängliga för alla önskar nog alla – utom de gamla vikingadyrkarna. Men de har å andra sidan ingen representation i Göteborgs nämnder eller fullmäktige.

3. Den här debatten behöver plockas ner från de ideologiska höjderna. En ”SD-nära” sajt meddelar alltså att föreslagna gatunamn ska ändras på grund av att de innehåller bokstäverna å, ä och ö, ”som gör dem svåra att uttala för invandrare”. Vi ska alltså fås att tro att några invandrare eller deras representanter har klagat hos kulturnämnden och påpekat att de – invandrarna alltså – har svårt att uttala bokstäverna å, ä, ö. Knut L kollar upp historien och finner inte oväntat att den är falsk. Det är ett företag som lämnat in synpunkter. Varför hittar då denna ”SD-nära” sajt på en sådan historia? Jo, de vill banka in i sina läsare att ”invandrare” är inte som vi normala människor. Exempelvis har de svårt att uttala å, ä och ö. De och deras attacker på vårt fina språk måste bekämpas. (Men hur ska då åäö uttalas? På skånska, gotländska, göteborska eller jämtländska?) Denna ”SD-nära” historia är alltså ideologiskt snömos. Den handlar inte om några faktiska, praktiska problem utan om att så splittring och få oss att glömma de verkliga problem vi står inför. Ju mer upphetsat strunt det skriks om på internet, ju bättre för reaktionen.

4. Tack Bengt S! Ja, det är så SD arbetar. De letar upp små korn, förstorar upp dem och snedvrider. Hemma vid datorerna sitter en massa folk och får för sig att både fosterlandet och språket är hotat.

5. Diskussionsdeltagarna på lindelof.nu och fib.se har förbisett varför denna gatunamngivningsfråga i Göteborg är värd att tala om. Det viktiga i saken är att privata företag och offentliga organ i Sverige fattar beslut som undantränger den standardsvenska språkliga varieteten och ersätter den med den standardengelska språkliga varieteten. Detta kallas ”domänförlust”. I detta fall gäller domänförlusten bokstäver, inte ord, men tankesättet är liknande.

   Beslutet att återremittera beslutet om namnet ”Kärnmjölksgatan” är ett steg i riktning mot uppgivande av domäner. Det skulle kunna bliva en praxis att alltid undvika å, ä och ö i nya namn på platser och på infrastruktur som besöks av många personer som inte är bofasta i Sverige. VI skulle kunna få en praxis att det ginge för sig att kalla en ny väg ”Smörgåsvägen” i Älghult, men inte om vägen låge bredvid Westfield Mall of Scandinavia vid Friends Arena i Stockholm (uttalas ”Staakhoum”).

   Sverigedemokraterna hade rätt när de röstade nej till återremitteringen som den privata aktören beställde av politikerna. Sverigedemokraterna skrev: ”Vilka andra företag och organisationer ska[ll] kunna diktera hur vi utarmar vårt språk?” Alla andra partier hade fel. Sverigedemokraterna hade rätt när de röstade mot att Konungariket Sverige skulle föra krig mot Stora socialistiska arabiska folkstaten Libyen. Alla andra riksdagspartier hade fel. Sådana fakta är besvärliga för många som irrationellt hatar sverigedemokraterna i stället för att rationellt motarbeta dåliga sverigedemokratiska förslag.

   Nättidningen Samhällsnytt har stora brister. Stundom avsiktligt, stundom på grund av bristande tankeskärpa, är tidningen ofta osaklig. Men det vet vi redan, så det är inte viktigt i denna diskussion.

6. I denna debatt och i Proletären får partiet sverigedemokraterna klä skott för hur andra vinklar saken. Men sverigedemokraternas yrkande är i stort sett riktigt och värt att stödja.

   Den kritik som man kan rikta mot sverigedemokraternas yrkande är att de skriver ”vissa utländska hyresgäster i Wallenstams hus”. Återremitteringen som sverigedemokraterna kritiserar säger att ”[u]tmed kärnmjölksgatan ska[ll] kontorsbyggnader ligga och hyresgäster i dessa kommer att till stor del bli utländska företag”.

   Sverigedemokraternas omskrivning ”vissa utländska hyresgäster” kan uppfattas som ”invandrande privatpersoner” av dem som inte känner till den planerade nybyggnaden. I övrigt gör sverigedemokraterna rätt i denna fråga.

   För övrigt är det ett oskick med namngivning på temata. Det är främlingskapsskapande att bestämma om folks vardag att de bor eller arbetar på ”Skruvvägen”, ”Spikvägen”, ”Bultvägen, ”Muttervägen”, ”Nitvägen” och så vidare. Sådant berättar bara att folks hemorter inte finns på riktigt, att de är påhittade. Visserligen har de föreslagna namnen i Göteborg anknytning till livsmedel som folk har tillverkat i Kallebäck, men det katalogartade och slumpvisa i Skummjölksgatan och Filmjölksgatan är deprimerande.

   Bättre ordning är det i stationssamhället varest jag bodde i ungdomen. Vägarna längs folkhemmets nybyggda villor gavs på 50/60-talen namn som ”Glasbergsvägen” i ty att kvarts brutits där för glasblåsning; ”Tingshusvägen” av lätt insedda skäl; ”Stenslandavägen”, ”Helenetorpsvägen” och ”Haneforsvägen” berättar att vägen verkligen leder till Stenslanda och så vidare. Till och med de mest schablonartade namnen i min hemort kan försvaras: ”Tallvägen” ligger längre upp i kargare mark som nog hade mer tall; ”Ekvägen” ligger längre ner där det kanske fanns mer lövträd; ”Bergsvägen” ligger högst upp på åsen. Det viktigaste vid namngivning är att anknyta, blanda och variera.

7. Frågan om språket är inget aprilskämt och jag är glad att Jan Arvid stiger in i diskussionen. Det finns ett mönster som vi alla bör vara uppmärksamma på. Här i min hembygd startade – och verkar än idag – ett stort och mycket välkänt heminredningsföretag. Kommunen presenterar sig sedan några år tillbaka som ”Home of the home”.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.