”Det manifesteras nu runt om i landet och världen för fred och frihet i Afghanistan. Huvudbudskapet är Nej till talibanerna. Så som nyhetsrapporteringen ser ut är det lätt att förstå att folk är oroliga och upprörda. Självklart vill vi inte se ett Afghanistan där kvinnor stenas, förvägras skolgång, knappt tillåts gå utanför hemmet väggar och om de ändå gör det tvingas bära burka. Självklart vill vi inte tillbaka till talibanernas Afghanistan anno 1996–2001. Jag kan inte tänka mig att särskilt många afghaner längtar dit heller. Men efter 20 års krig och ockupation, efter lika många år med korrupta regeringar djupt insyltade i opiumhandeln är talibanerna tillbaka som herrar i Kabul. Det är realiteten. Och det gick snabbt på slutet, nästan utan blodspillan erövrades stad efter stad. Hade de kunnat göra det utan ganska stort folkligt stöd? Knappast.”
Matnyttigt och läsvärt på Tankarnas trädgård.
Intressant läsning av James Risen:
”A War’s Epitaph – For Two Decades, Americans Told One Lie After Another About What They Were Doing in Afghanistan
For 20 years, America essentially ran a narco-state in Afghanistan.”
”Each time American officials sought to make counternarcotics a priority, they ran into the reality that the drug lords of Afghanistan were also the warlords of Afghanistan.
In an interview with the special inspector general, Douglas Lute, who coordinated strategy for Afghanistan at the National Security Council from 2007 to 2013, gave a brief and devastating critique of the American enterprise in Afghanistan.
’We were devoid of a fundamental understanding of Afghanistan,’ Lute said. ’We didn’t know what we were doing.’”