Brandrök, dålig sikt hade kännetecknat San Francisco i nästan en vecka, men igår blev det lite bättre. Jag trodde det värsta var över, att den stora branden som bland annat totalförstört staden Paradise, 26.000 invånare ca 25 mil nordost om SF började komma under kontroll. Men röken beror ju på vindriktningen, och idag var den tillbaks dubbelt värre. Jag skulle passa barnbarn och tänkte ta bussen men var sen, så jag cyklade i stället knappa halvmilen västerut till 40:e avenyn.
Ingen bra ide. Sikten började bli dålig efter några hundra meter, ögonen rann och många hade satt på sig skyddsmasker. De var redan utsålda. Från krönet av 29:e avenyn ser jag normalt Stilla Havet, men nu syntes det inte ens på en kilometers avstånd. Bara en gråbrun rök.
Den här branden är på ungefär 500 kvadratkilometer och rasar öster om Chico (86.000 inv, 210.000 i ”metropolitan area”). Där råder i praktiken utegångsförbud. Luften är farlig, ”hazardous”, att andas.
Skolor och universitet hade stängt över hela Bay Area. Hundratusentals elever och studenter stannar inomhus. Närmare bränderna är det betydligt värre.
Antalet döda är 71. Tidigare var ”över 100” saknade, nu är det plötsligt 1.011 personer som saknas. Staden Paradise hade en ovanligt stor andel äldre och handikappade. Det var en fridfull plats med relativt billigt boende. Många av dem hann inte undan. En del har hittats döda i sina bilar, som blev stående på igenkorkade vägar. Andra försökte fly till fots. Ni kan ju själva läsa nyheterna.
En, om inte den enda, av brandorsakerna är att omkullblåsta träd rev ner kraftledningar. En massa stämningar har redan väckts mot Pacific Gas och Electric, PG&E. År 2010 exploderade deras gasledning i ett villaområde nära flygplatsen. Åtta personer dog och 38 villor förstördes. PG&E fick då betala 650 miljoner dollar till ca 600 offer och deras advokater.
Röken förmörkar ett stort område och det är lite halvskumt. Temperaturen har sjunkit med upp till sex grader, sägs det, på grund av att mindre solstrålning når marken. Det känns ovanligt kallt.
Det talas förstås om klimatförändring och global uppvärmning. På ostkusten har det handlat om orkaner, som ställt till det de senaste åren. Men när 3.000 amerikanska medborgare omkommer på Puerto Rico, ett självstyrande territorium tillhörande USA, så är det bara ett dussintal döda på grannön Kuba. Katastrofernas omfattning har helt klart mycket att göra med hur ett samhälle är organiserat.
I vart fall lever jag i ett fullskaleexperiment, som kommer att studeras noga av alla från överlevnadsexperter, politiska strateger, domedagspredikanter och samhällsplanerare till meteorologer och klimatforskare.
I morgon kommer presidenten på besök till vår huvudstad, Sacramento.
Med unik tillgång till världens bästa prognoser (dvs ”ensembleprognoser” från ECMWF) kan jag meddela att det kommer att vara torrt i Kalifornien till och med tisdag, men sedan blir det en hel del regn onsdag–fredag. Under torrperioden håller sig dagstemperaturen i norra delen av delstaten kring 18 C, i söder mellan 20-25 C.
Den välfunna rubriken går hand i hand med den indiske nationalekonomen och Nobelpristagaren (1998) Amartya Sens tes att svältkatastrofer inträffar inte i välorganiserade, och därmed oftast demokratiska samhällen.
Den amerikanske historieprofessorn Hiroaki Kuromiya tar stöd av detta argument när han i sin lysande Stalinbiografi (Stalin – Profiles in Power, Longman, 2005) menar att svältkatastrofen i Ukraina 1931–32 berodde på det kaos som den politiska kampen mellan kommunister och anti-kommunister hade orsakat, och inte på någon avsikt från Stalins sida att svälta ihjäl det ukrainska folket.
1936 var livsmedelsproduktionen ännu mindre än 1932 men det uppstod ingen svältkris eftersom de politiska förhållandena hade stabiliserats.
Paradise lost.
Frågan är om inte även vi i vårt land (får man säga så) lever i ett fullskaleexperiment. Ibland känns det så hos oss här i Norberg. Tack vare vindkantring bor jag t v kvar i mitt hus. Hur länge vet endast Gud, om ens hen.