Sverigedemokraterna (SD) grundades lördagen den 6 februari år 1988 som en ren fortsättning på den högerextrema juntan Bevara Sverige Svenskt, BSS. Grundlagsfäderna med Leif Zeilon i spetsen var sju till antalet. De hade alla ett förflutet i nationalsocialistiska eller andra djupt komprometterade partier och var, i sin egenskap av fäder, undantagslöst män.
Dagens SD är ett annat än 1988 års. Under tre nästan lika långa tidsperioder har förändringens vindar yrt vida kring, och bland annat har följande skett:
Ända fram till mitten av 90-talet tonade SD i brunt med antisemitismen som ideologisk ledstjärna och grundbult. Stora delar av medlemskadern bestod av skinnhuvuden som ekiperade sig i bomberjackor, ”heilade” för jämnan, söp ohejdat och lyssnade till Vit Makt-musik. Både de ledande partikamraterna och fotsoldaterna plågades av återkommande spasmer i högerarmarna och skanderade reflexmässigt ”Ut med packet” och liknande haranger i SD:s glest bemannade demonstrationståg.
1995-96 blev Lundastudenterna Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Björn Söder och Richard Jomshof Sverigedemokrater vid nästan samma tidpunkt och fick per omgående ett avsevärt inflytande på SD:s politik. I medievärlden gick Åkesson och de övriga tre under epitetet De fyras gäng, medan de internt i partiet hyllades som Fantastiska Fyran. Med denna Skånekvartett i rollen som spinndoktorer blev SD snäppet mindre extremt. Banden till nazismen kapades. De som vantrivdes med nyordningen kastade lystna blickar åt höger, och en handfull utbrytare organiserade sig (2001) i Nationaldemokraterna.
SD konsoliderades så sakteliga och byggdes ut steg för steg – men förblev tills vidare en lätträknad skara, som livnärde sig på fördomar och främlingsförakt.
Det tredje och än i dag aktuella skedet inleddes 2006. Då anslöt sig, precis före valet, tvillingarna Ted & Kent Ekeroth till Sverigedemokraterna, där i synnerhet bror Kent tillhör pådrivarna. Han gör så dels genom sin brutala kritik av islam och av troende muslimer, dels genom att vara högsta hönset bakom hatsajten och nätkloaken Avpixlat.
Bröderna Ekeroth är nyckelfigurer inom den så kallade Counter-jihad-rörelsen, där kampen mot islam på olika håll i världen förts till tidigare oanade höjder. Att granska ideologier och inte minst religioner är givetvis fullt legitimt, rent av önskvärt, men det finns gränser för allt. Inom SD jämställer man i dag islam och nazism. Så gör även partiets styrande skikt. Men att den radikala islamismen och nazismen har uppenbara beröringspunkter innebär ju inte att islam kan brännmärkas som Ondskan själv. Det är inte bara trångsynt och inskränkt; det är bokstavligen livsfarligt.
Avpixlat har alltifrån starten i oktober 2011 varit Kent Ekeroths särskilda skötebarn och ögonsten. De medel som insamlas till sajten hamnar lämpligt nog på ett av hans bankkonton och disponeras sedan fritt av innehavaren. Genom det här okonventionella arrangemanget har Ekeroth bland annat kunnat reglera sina skatteskulder. Nej, man får sannerligen inte vara dum – eller blyg – här i världen…
Gellert Tamas nyutgivna jätte-reportage på ca 550 sidor, Det svenska hatet – En berättelse om vår tid (Natur & Kultur), kan läsas som en analys av vissa grenar på SD-stammen, som en levnadsteckning av Kent Ekeroth, som en exposé över de senaste 25 årens terrorhelvete i världen och som åtskilligt mera än så. Tamas har skrivit en omistlig bok och gjort ett enastående grävarbete.
Att han så till den grad fascineras av just Kent Ekeroths uppkäftiga gestalt är lätt att förstå. Kent E är nämligen ett psykologiskt mysterium. På moderns sida leder han sitt ursprung från en familj som till stora delar utplånades under Förintelsen. Ändå gick Ekeroth med i ett parti som bara några år dessförinnan ville köra ut ”judesvinen” från Sverige. Hans mor är läkare, född i Kazakstan och således utomeuropeisk invandrare, av en enig Hovrätt den 31 mars 2008 dömd till tio månaders fängelse och näringsförbud för grovt skattebrott. Därmed borde sonen, åberopande SD:s kriminalpolitiska agenda, kräva sin mors huvud på ett fat. Men det gör han inte. I stället uppges hon vara det lysande undantag som bekräftar något slags regel. Vad mera är: som ledamot av justitieutskottet med ansvar för svensk lagstiftning skulle Ekeroth, kan jag tycka, göra klokt i att välja sitt umgänge med visst mått av omsorg.
Förtänksamhet är dock ingen av hans bättre discipliner. I Ekeroths närmaste krets ingår både obskyra högerextremister av olika schatteringar och porrkungen Berth Milton – den gentleman som har lurat svenska staten på 946 miljoner kronor i undanhållen skatt.
De flesta anser troligtvis att Jimmie Åkesson är Sverigedemokraternas värdefullaste tillgång. Rorsman Jimmie är skicklig debattör, väl påläst, snabbtänkt, oböjligt lugn och i besittning av en högt uppdriven förmåga att dagtinga med sanningen i stort som smått. Ekeroth är en helt annan karaktär: irrationell, obehärskad, manipulativ och snar till vredesutbrott. Ändå är han (kanske) en för SD viktigare aktör än Åkesson numera. Det är Ekeroth som personifierar det besinningslösa hatet mot islam och det är han som för befälet över SA-soldatesken på Avpixlat.
Vid en presskonferens torsdagen den 15 oktober 2015 förkunnade Jimmie Å att SD med det snaraste skulle försättas i ”valrörelsetillstånd”. Man avsåg att tillfälligt lämna riksdagen för att i stället påbörja ett opinionsmöte ute i verkligheten med syftet att driva fram en folkomröstning i invandringsfrågan.
Två dagar senare, den 17 oktober, inledde Kent Ekeroth den aviserade kampanjen med ett brandtal i Trelleborg. I runda slängar 500 ärrade nationalister hade vallfärdat sig till ort och ställe för att lyssna, trots att vädergudarna trilskades. ”Alla ni som står här utgör den spjutspets som behövs för att vi ska ta vårt land tillbaka”, klargjorde talaren. ”Ni måste ge er ut på gator och torg och gå man ur huse. Det svenska folket har lång stubin. Men när den stubinen har brunnit klart – ja, då SMÄLLER det.”
Ekeroth visste besked, och hans direktiv följdes. Redan den 22 oktober tog sig 21-årige Anton Lundin Pettersson in på en skola i Trollhättan och stack ner tre personer med felaktig hudfärg – och under de sista 17 dygnen attackerades eller brändes hela 14 flyktingförläggningar denna tunga oktobermånad.
Ty Sverige skulle räddas och packet slängas ut.
Mats P!
Tamas har säkert skrivit en informativ bok, och Ekeroth är troligen en nasse/gris, och du Mats har säkert läst Tamas bok på rätt sätt… och precis så här gick det till när Demokraterna förlorade valet.
De själsfina skiter fullständigt i folket som steg för steg menar att Trump/Åkesson/Le Pen är den partiledare som bäst företräder dem. Ska vi då stå där och två våra rena händer?
Nej, jag sällar mig hellre till människorna i The Rust Belt än frotterar mig med de blanka som ingen rost tycks bita på.
En gåta – men inte psykologisk
Vem är det som beskriver Kent E som en psykologisk gåta, Mats P? Är det du eller Gellert Tamas?
Jag är gärna med på att det är något gåtfullt med den här mannen, men den gåtan är politisk och inte psykologisk.
Jag får intrycket att du anser det egendomligt att en person som är avkomling till förintelsens offer själv är ett råskinn. Varför det?
Personligheten Kent E påminner mig om den förre franske presidenten Nicolas Sarkozy. Varken Kent E eller Sarkozy är några gåtfulla personer. Det gåtfulla är de här impulsiva, hetlevrade, takt- och skamlösa figurernas snabba förflyttning uppåt i hierarkierna.
Jag tror att du är något intressant på spåren. Du nämner SDs fyndiga fyra. Är det de som släpper in Kent E? Hur? Varför?