En given del av vår folk- och kulturresa i Kina var förstås att ta del av minoritetsfolkens hantverk. Att visa upp detta är redan en del av turistnäringen, framför allt för inhemska turister. Och det finns hur mycket som helst att se. Man arbetar uppenbarligen medvetet med utveckling av det här på alla nivåer – från den lilla byns egna traditionella handarbeten i mycket liten skala till stora museer och fabriksliknande verkstäder i jätteskala. Vi såg alla sorter. Denna näring kommer säkert också att växa och bli mycket betydelsefull och spridas över världen.

Handgjort papper
I Miaobyn Shiqiao fick vi se tillverkningen av handgjort papper enligt en 1000-årig traditionell metod. Råvaran är mullbärsträdets bark som kokas till en massa och sedan läggs i ett fint lager på en fin vattengenomsläpplig duk spänd på en ram. Där avvattnas massan och torkas sedan till färdiga pappersark. Ett ark per ram. Ramarna staplades i stora högar. Att sprida ut massan jämnt över duken krävde rätt handlag som erhölls genom erfarenheten av detta enformiga arbete.

Fördelen med detta handgjorda papper är att det är beständigt i 1000 år. Jag gav mina barnbarn (6 och 7 år) varsitt ritblock av detta papper för att kunna bevara deras teckningar i 1000 år. De tittade på mig med stora oförstående ögon.

 

Indigofärgning
I provinsen Guizhou besökte vi några byar som sysslade med indigofärgning. Indigofärgen kommer ur blad från så kallade indigofera växtarter, en sorts halvhöga buskar som växer i bland annat Kina. Det typiska blå färgämnet utöses ur bladen i en svagt basisk lösning. Metoden är uråldrig.

I dessa byar har framställning av indigofärgade tyger och produkter blivit specialiteter. Vi bevittnade detta främst i Dongbyn Zhaoxing. Jag köpte en klassisk kinesisk jacka i det speciella blanka mörkaste indigotyget för ett par hundralappar (svenska). Här en sekvens bilder från det här.

 

Bandväv och mönsterbroderi
Miao- och Donggrupperna var påtagligt stolta över sina speciella högtidsdräkter. Särskilt kvinnornas var mycket utstyrda med fantastiska handarbeten. Vävda band och mönsterbroderier med sidentråd i starka färger var en viktig komponent som krävde traditionellt kvinnligt handarbete. I Miaobyn Qingman såg vi några prov på det här.

Sidnebroderi
I byn Xizhou (utanför Dali) besökte vi också en lokal skola för traditionellt sidenbroderi. Vi klev in genom porten till en kringbyggd gård, en oas prunkande av grönska och tempererad arbetsro. Här satt några ”brodöselever” och framställde häpnadsväckande detaljrika bilder i utsökt raffinerade färgställningar. Man behövde det milda silade dagsljuset för att färgerna skulle framträda i sina mest naturliga nyanser. Sidentrådarna finns i nästan oändligt många färgnyanser. Den unga föreståndaren berättade kort om verksamheten, som också drevs med stöd av myndigheterna.

En utställning med mängder av osålda arbeten fanns inne i byggnaden. Det var förstås inte billigt, men med tanke på det oändligt tålamodsprövande och tidskrävande precisionsarbetet var det mycket billigt. Jag köpte dock inget, för svårt att välja under vårt hastiga besök.

 

Lusheng – bambuflöjter
I Miaobyn Paika besökte vi familjen Mos verkstad för Lusheng- (bambuflöjt) tillverkning. Vi möttes av en ung man som nu för traditionen vidare i 16:e generationen. Jag köpte en av den minsta sorten, men jag har svårt att få den att låta på rätt sätt.

Några dagar senare på en kvällspromenad i byn Zhaoxing såg vi hur en grupp småpojkar med sin lärare tränade inför någon ceremoni som antagligen skulle uppföras vid ”Trumtornet” – som skymtas i bakgrunden. Trumtorn finns i alla Dongbyar. Där sammankallades till bymöte och där påkallades faror med den stora trumman högst upp i tornets översta våning. Man vårdar sina trumtorn idag och utför olika ceremonier där.

 

Kläd- och hantverksmuséet i Kaili
På det ståtliga, mycket moderna klädmuseet i Kaili fick vi en glimt av dräkter från många olika minoritetsfolk, silverarbeten och mycket annat. Museet visar det traditionella hantverket, och utbildar ungdomar i de olika hantverksformerna. Affären med försäljning av bland annat avancerade silverarbeten till höga priser hade fler expediter än kunder. Jag fick där en mycket bestämd känsla av att vi i deras ögon bara var penningstinna kunder. Köplusten sjönk till nollpunkten.

Näst sista avsnittet på lördag 25/11: Skolan och barnen

Föregående artikelKULTURENS DOLDA MAKTAPPARAT
Nästa artikelOSAMA BIN LADENS HEMLIGA DAGBOK
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.