När man reser till Kina gör man skolbesök. Så även vi. Detta var ett av standardtyp. Standardskola, standardlärare, standardbarn i en standard landsortsby. Men kanske inte standard att byn dominerandes av miaominoriteten. Byn hette Shiqiao, samma by som papperstillverkning förresten. Det var en 1–6 skola med runt 180 elever (6-11 år, 85 % Miao och 15 % Han). Undervisning på både mandarin och miao-språk. De hade som alla skolor i Kina också engelska, fast med klent resultat. De lär sig läsa och förstå lite, men inte att tala.
Barn är lika oemotståndliga överallt i världen och förbluffande lika. De tittar överallt med samma oförställda blick, ingenting är konstigt. Eller rättare sagt, allt är lika konstigt, så det gäller att titta när man har tillfälle.
De visade oss gymnastik på skolgården med minst halva skolan på en gång. Vi fick också hälsa på i ett klassrum, kanske en ”trea”. De sjöng för oss och vi lärde dem ”Imse vimse spindel” med rörelser och allt. Vi såg sedan barn under sin lunchrast ute på bygatan visa sina föräldrar hur man gör ”Imse vimse…” med händerna. De kommer aldrig att glömma oss.
Märkligt det där med vad man gör i skolan i olika länder. Att ha ”massgympa”, alltså att alla gör samma till musik, förekommer inte längre i svensk skola. Man har inte längre gymnasitk, det heter numera idrott. ”Massgympa” är för evigt förtappat i Sverige verkar det som, då det förknippas med den gamla militäriska pluggskolan. Men, jag går numera varje vecka på Friskis & Svettis och gör just detta – samma sak som alla andra till musik. Tror inte de kinesiska barnen far illa av dessa övningar, även om det sker i räta rader och (nästan) raka led, pojkar på ena sidan och flickor på den andra.
Märkligt också hur lika det verkar vara i alla länder, att flickorna mognar motoriskt tidigare än pojkar, som inte kan stå still, armar och ben far omkring liksom av sig själv, medan flickorna väntar lugnt och harmoniskt på musiken och följer sedan programmet mjukt och fint.
Känner mig väldigt hemma med dessa små barn på något underligt vis. Lärarränderna verkar aldrig kunna gnuggas bort. Några bild/film-intryck från skolan i Shiqiao
Det absolut sista avsnittet på måndag den 27/11: Vad ser man och vad lär man?
Kul att den gamla klassikern fungerade, vilket bekräftades genom interaktionen där de visade sina föräldrar.
När det gäller idrottsämnet idag, så är dess innehåll idag helt annorlunda. En naturlig utveckling, men samtidigt inte helt oproblematisk. Jobbade på en skola där skollaget var i final i Skol-SM och hade sponsorer, och verksamheten styrdes som jag såg det på ett ganska negativt sätt.
Bland annat slängde idrottsläraren ut alla elever som var usla i fotboll till följd av elitsatsandet. De spelade spel i stället och skrev om hälsa och mat.
Dagens elever, särskilt de yngre, skulle säkerligen må bra av rejäla avbrott med rörelse, gärna med musik. Massor av studier visar ohälsa rent fysiskt på grund av att eleverna rör sig och leker för lite. Som kontrast står då de elever som idrottar på sin fritid och satsar stenhårt med drömmar om elitidrott.
Där har det gått snett i utvecklingen. Mer lek och rörelse för de yngre eleverna i svensk skola helt nödvändig.
Motståndskraften mot vetenskap är stor i Sverige. (Och andra länder?) Redan på 70-talet lärde jag mig (från en engelsk undersökning) att man inte kan mäta skillnader mellan olika pedagogiska modeller om inte vissa grundförutsättningar råder på en skola. Bland dessa förutsättningar är bl.a. tydliga skolregler med lämpliga sanktioner och en auktoritativ lärare. På en annan studiedag fick jag lära mig hur barnens resultat i även mina ämnen (matte, NO och teknik) ökade om de fick fler och regelbundna pass med fysisk träning. Många skolexperiment har gjorts under min tid som lärare, experiment, ofta på friskolor, som totalt ignorerat skolforskning.
forts…
Forts…
Igår hörde jag på vetenskapsradion, före nyheterna, hur politiker i Jönköpings kommun föreslagit att hemspråksundervisningen skulle tas bort från ordinarie skoltid, då den (hemspråksundervisningen) försämrar inlärningen av svenska. Så trodde jag också när jag var nyexaminerad lärare. Programmet redde ut frågan föredömligt. Jag misstänker att KL kan komma med fler exempel. Och jag är övertygad om att fler exempel kommer framöver.
Hej Knut L!
Kanske du känner igen något från ditt besök i Kina.
Den här filmen såg jag 1999 ihop med en tjej som arbetade på Stadsbiblioteket.
Vikarien
1999 Kina 106min IMDb
Den mycket unga Wei Minzhi anlitas som vikarie i skolan i en liten by ute på den kinesiska landsbygden. Den ordinarie läraren lovar henne en stor belöning om alla elever är kvar när han kommer tillbaks. Då klassens bråkstake Huike försvinner till staden för att jobba beslutar sig Minzhi för att hämta tillbaks honom.
Originaltitel Yi ge dou bu neng shao
Alternativ titel Not One Less
Regissör Zhang Yimou
Manus Shi Xiangsheng
Genre Drama, 90-tal
Skådespelare Wei Minzhi, Zhang Huike, Tian Zhenda, Gao Enman
Tal: mandarin
Text: engelsk
Jag rankar den här filmen väldigt högt p g a sin trovärdighet, vilka barnskådespelare. Blir ni besvikna så hör av er.
https://ok.ru/video/2384782821998
Jag såg den filmen för länge sedan, kanske 20 år sedan, och jag minns att jag verkligen älskade den. Att följa den unga lärarinnans jakt på den förlupne var så spännande. Och innehöll många dimensioner.
Tack!
Leif Str!
Hoppas det inte är regel att 13-åringar tvingas vara lärare på Kinas landsbygd. Den känns lika äkta som en
annan film jag såg på Göteborgs Filmfestival, ”Sonen” från Kirgizistan. Skall återkomma om den.
Här kan den som vill följa en norsk serie från 1972 om livet under Mao:s ledarskap, i 5 delar. NRK är bäst.
Första delen om skolan.
Millionene oppdras i Maos ånd.
20. mars 2023 kl. 00:00 Tillatt for alle 40 min
Skolegang i Kina.
https://tv.nrk.no/serie/kina-etter-kulturrevolusjonen/1972/FNYH70008672/avspiller
Leif Str!
Här kommer dagens filmtips, från Kirgizistan. Den har stora likheter med ”Vikarien”.
Den är som ett reningsbad när man tänker på all smörja dom visar på dumburken.
Har ett speciellt minne av filmen som jag såg på Göteborgs Filmfestival 1999 och när jag kom till jobbet på Biblioteket dan efter berättade jag för min närmaste arbetskamrat. Vi arbetade båda med (Boken kommer). Hade en fantastisk filmupplevelse igår, då visade det sig att hon hade också sett den filmen men inte samma föreställning som jag.
The Adopted Son
1998 Kirgizistan, Frankrike 81min IMDb
Beshkempir adopteras tidigt in i en barnlös familj på den kirgiziska landsbygden. Filmen skildrar hans tonårstid
Originaltitel Beshkempir
Regissör Aktan Abdykalykov
Manus Aktan Abdykalykov, Avtandil Adikulov, Marat Sarulu
Genre Drama, 90-tal
Skådespelare Mirlan Abdykalykov, Adir Abilkassimov, Mirlan Cinkozoev,
Bakit Dzhylkychiev, Albina Imasheva, Talai Mederov
The Adopted Son (Beshkempir) by Aktan Abdykalykov
Tal: ryska?
Text: engelsk
https://www.youtube.com/watch?v=aLRTEUqa-q4
OBS! titta på den så fort ni kan (Youtube tar bort filmer ibland)
Tack Tommy,
Om du kikar på min kommentar till senaste Ekstrand hittar du en association till Göteborgs filmfestival.
Leif Str!
Göteborgs filmfestival är numera historia för mig, den var en gång viktig men du skall veta att det är inte bara kvalitetsfilm som visas där. Jag letar numera på en massa olika ställen, kvalité är viktigast.
Många filmer jag såg under 1970-80-talet skulle inte bli uppsatta på någon biograf. Jag är inte
cineast utan Folkbildare.
Den senaste tiden har jag letat efter filmer som har visats på Filmfestivalerna i Cannes och Berlin, även där får man hårdgallra.